Debatt: Får journalister ifrågasättas?

Journalistkåren på SVT, SR och TV4 har de senaste åren visat allt större tendenser på att tro sig tillhöra ett privilegierat skrå som inte får ifrågasättas, trots att kompetensnivån många gånger upplevs som fallande. Därför är det uppfriskande med politiker som inte tar deras ibland osedvanligt subjektiva och faktairrelevanta inställning, frågor och argumentation för givet utan istället med fakta ifrågasätter dessa journalisters påståenden utan underdånig respekt. Journalister på SVT, SR och TV4 måste lära sig att hålla sina egna politiska åsikter och övertygelse utanför debatter och intervjuer. Därför blir det uppfriskande när politiker som Ebba Busch och Carl-Oskar Bohlin ifrågasätter riktigheten och relevansen i frågeställningarna.

Ett tydligt exempel härpå är den intervju som en reporter på SR nyligen genomförde med Carl-Oskar Bohlin. Ämnet gällde ett inlägg från Bohlin på plattformen X och reportern ville göra gällande att Bohlin var ansvarig för de svar och kommentarer andra användare lade ut som svar på Bohlins inlägg. Bohlin försökte upprepade gånger förklara för reportern, dels att yttrandefrihet råder i Sverige, dels att användare på X inte kan moderera/ta bort mindre lämpliga kommentarer på egna inlägg och därmed inte kunde göras ansvarig för hur eller vad andra användare skrev. Bara det faktum att reportern inte var medveten om hur X fungerar och det faktum att vederbörande försökte göra en minister ansvarig för vad användare tycker och skriver, visar tydligt på reporterns både okunnighet och att med irrelevanta påståenden försöka misskreditera en politiker vars åsikter sannolikt kraftigt skiljer sig från reporterns egna.

Sverige behöver fler politiker med lite mer ”dj***r anamma” som inte automatiskt lägger sig på rygg i försvar när reportrar gång på gång upprepar samma fråga och dessutom låter sina egna politiska preferenser kraftigt lysa igenom – det skulle leda till intressantare debatter och intervjuer, istället för mindre intressanta frågestunder.

Tyvärr kan man inte vänta sig annat när Public Service redaktioner till 85 % består av personal med ensidiga preferenser för vänsterpartierna. PS hävdar frekvent och med emfas att personalens politiska preferenser inte påverkar deras möjligheter till neutral rapportering. Sanningshalten, fakta och trovärdigheten bakom det påståendet får var och en själv bedöma. Tveklöst är dock att trovärdigheten för ett påstått opolitiskt och opartiskt PS tydligt skulle stärkas om personalens politiska preferenser mera speglade den svenska befolkningens.

Många svenska väljare upplever att SVT, SR och TV4 oftare lyfter vissa partiers missgärningar och skandaler hellre än andras. Ett tydligt exempel härpå är Expressens nyligen avslöjande gällande hyckleriet bland politiker i S, V och MP där partierna på riksnivå hårt driver frågan om avskaffande av vinster i välfärden samtidigt som 229 aktiva politiska kandidater i dessa partier själva driver vinstmaskiner inom den skattefinansierade välfärden och tar ut miljonutdelningar därifrån – ett avslöjande som SVT, SR och TV4 varit osedvanligt tysta om. Visserligen är agerandet inte olagligt men om inte detta är ett hyckleri som borde komma till väljarnas kännedom så vet PS inte innebörden av hyckleri. Politiker som både arbetar politiskt och samtidigt utnyttjar systemet för egen vinning måste av partierna, för trovärdighetens skull tvingas välja det ena eller det andra och inte ursäktas med att agerandet är lagligt.

Leif Kullberg