Israels markinvasion och att lyckas avsätta Hamas från styret i Gaza är nödvändigt för Israels fortsatta säkerhet men också ett viktigt ställningstagande mot ondskan och vår tids nazism. En stor del av omvärlden ser på och försöker redan försvaga Israel genom pseudo-humanistiska argument som komplement till militära attacker från Jemen och försök till pogromer i på en flygplats i Dagestan.

Läs även: Ahmed: Världen har förvandlats till Malmö

Det finns en bred front av Islam-Vänster, alltifrån Greta Thunberg och universitetsstudenter i USA över Recip Erdoğan i Turkiet till Kina och mullorna i Iran, som verkar för att motverka Israel, vare sig det är militärt eller opinionsmässigt. Iran stöttar och tränar Hamas militärt och ekonomiskt, Erdoğan benämner Hamas frihetskrigare och Thunberg vill beröva Israel sin rätt till självförsvar mot antisemitismen och pogromerna.

Hatet mot Israel är den moderna antisemitismens främsta uttryck. Drivkraften är hatet mot judar och den judiska staten, men uttrycket detta hat tar är oppositionen mot Israel, eftersom det är den typ av antisemitism som fortfarande är accepterad i många kretsar efter Förintelsen. Den brittiske journalisten Jake Wallis Simons benämner detta fenomen “Israelophobia” – den nygamla Islamist-Vänsteralliansen mot Israel, och vår tids antisemitism.

Denna diskussion har aldrig varit mer lämplig än i denna tid då muslimska femtekolonnare över hela världen vill göra gemensam sak med Hamas och protestera mot Israel och attackera judar över hela världen.

Jag ska nedan gå igenom ett antal ”moraliska missförstånd” som begås i diskussionen kring detta krig mellan Israel och palestinierna i Gaza.

Missförstånd 1: Det går att helt separera Hamas från palestinierna i Gaza

Pogromernas och massmordens fruktansvärda natur håller fortfarande på att klargöras men det vi vet idag är att vanliga Gazabor tog sig in med Hamasterroristerna och plundrade judiska hem på kibbutzerna.

Det som inte alltid rapporteras är att tusentals Gazabor hade fått arbetstillstånd i Israel som en eftergift från Israels sida för att Gaz-borna skulle få ett levebröd. Många av dessa ”vanliga Gaza-bor” rapporterade sedan till Hamas om hur kibbutzerna såg ut och var allting fanns. Det kanske var en av anledningarna till den fasansfulla effektivitet med vilken terroristerna kunde döda de civila, bland dessa israeliska barn som brändes levande.

Att då hävda att det inte finns stöd för Hamas i Gazaremsan stämmer inte.

Israels krig för mot Hamas vars territorium är Gazaremsan. Att be Israel att inte skada några oskyldiga palestinier är som om man hade krävt av Alliansmakterna under kriget mot nazismen att stoppa sin krigsföring mot naziväldet för att det fanns en risk att oskyldiga tyskar skulle gå åt.

Attackerna sker från Gazaremsan och det är därför gentemot detta territorium som Israel bedriver sin krigsföring. Oskyldiga civila kommer oundvikligen att drabbas, som i alla krig.

Missförstånd 2: Israel har ansvar för palestinierna i Gaza

Och detta för oss till nästa moraliska missförstånd: Att Israel skulle behöva ta ett större ansvar för civila palestinier än Hamas är redo att axla.

Det står ganska klart att många civila palestinier har fått sätta livet till under detta krig. Vem bär då det yttersta ansvaret för detta?

För det första så startades detta krig helt oprovocerat av Hamas i full vetskap om att en massiv israelisk vedergällning skulle följa. Denna vedergällning skulle leda till många släckta palestinska liv. Det är således Hamas som bär ansvar för alla de palestinska liv som nu helt i onödan spills.

För det andra så gömmer sig Hamasterroristerna bland den palestinska civilbefolkningen och detta är väl känt. Men Israel skickar ofta flygblad för att varna den palestinska civilbefolkningen om förestående bombningar. När Hamas fegt gömmer sig bland sina egna civila så utsätter de dem för enorm fara och det är verkligen ofattbart att palestinierna har ett ledarskap som använder sin befolkning som kanonmat på detta sätt.

Att då falla tillbaka på truismer som att ”ett liv är ett liv, oavsett om det är i Gaza eller i Israel” saknar kontext och en analys av orsak och verkan. Israel är ju först och främst ansvarigt för sina egna medborgares säkerhet och överlevnad, och kommer ju givetvis att försöka skydda dessa liv först och främst. Detta dilemma blir speciellt relevant när andra civila står i vägen för att skydda de egna medborgarna. Om man måste välja mellan sina egna medborgare och invånare i ett annat land så väljer man sina egna.

Läs även: Brinkemo: Palestina och Israel mellan klan och stat

Missförstånd 3: Sanningen gör inte ont

Devisen ”Truth hurts”, att sanningen gör ont, stämmer. Att vidhålla att mänskliga rättigheter, nationellt rätt till självbestämmande och nationell och individuell jämställdhet, aldrig sker på bekostnad av den egna nationens och dess medlemmars fysiska överlevnad, bottnar tyvärr ofta i att man inte vill se en sådan motsättning, den borde inte finnas.

Visst borde palestinierna ha rätt till full kontroll över sin infrastruktur, fri införsel av varor från och till andra länder, fri kontroll över sin hamn och luftrum, kanske också en militärmakt!

Problemet är bara att denna självständighet i praktiken utgör ett ytterst påtagligt hot mot Israels säkerhet och rätt till självständighet (eftersom Hamas bekämpar hela staten Israels existens) och måste jag välja mellan humanistiska principer om allas rätt till nationellt självbestämmande och mitt eget folks fysiska överlevnad, väljer jag det senare.

Beviset för att nationell frihet åt palestinierna för med sig ett regn av raketer och massmord av judiska civila, är de fyra militära konflikterna med Hamas sedan Israel tillbakadragande från Gazaremsan 2005 och Hamas maktövertagande där följande år. Inget normalt land skulle då ingå en självmordspakt och ge sådana destruktiva krafter ännu mer frihet att anfalla.

Missförstånd 4: Den svage har alltid rätt.

Axiomet att den svage alltid har rätt har alltid varit dominerande för synen på konflikten mellan israeler och palestinier. Detta axiom är kopplat till den positiva synen på judar som offer under Förintelsen och den negativa synen på judar som den starka parten visavi palestinierna. Axiomet är givetvis fel i nästan alla sammanhang, men det är speciellt problematiskt i analysen av denna konflikt.

Det är verkligen en välsignelse för judarna att palestinierna inte är den starka parten i denna konflikt, palestinierna som lierade sig med många arabländer för att krossa den lilla judiska staten 1948. Gamal Abdel Nasser, Egyptens dåvarande president, hotade med att kasta judarna i havet, och det är vad palestinierna och araberna har försökt göra sedan 1948 ända tills idag.

Israels enda fel var att de vann. Som Douglas Murray påpekade i sitt utmärkta tal dagarna efter massmorden: Israel är det enda landet i världen som inte får vinna något krig. Tyskland försökte inte kräva tillbaka Alsace efter andra världskriget eftersom det förstod att de inledde kriget och landförluster är priset man betalar för aggression och folkmordsliknande ambitioner.

Men Israel förväntas lämna tillbaka områden det har erövrat under krig för dess existens. Dessa områden är ofta helt nödvändiga för att behålla ett strategiskt djup i det lilla landet som är omgivet av krigiska grannar. Många av grannländerna förstår att de inte kan besegra Israel i ett konventionellt krig så de använder sig av Hamas och Hizbollah för att göra deras smutsiga arbete.

Även under andra världskrigets första år fanns det krafter i den brittiska regeringen som ville ha en icke-aggressionspakt och vapenvila med Nazi-Tyskland precis som man nu kräver att Israel ska inleda en vapenvila med Hamas. Men precis som britterna inte ville ha en vapenvila med Nazi-Tyskland vill inte Israel ha en vapenvila med Hamas eftersom historien visar att detta bara leder till ytterligare konflikter.

Missförstånd 5: Proportionerliga krigshandlingar är likvärdiga med oproportionerliga brott mot mänskligheten

Storbritannien dödade fler civila tyskar under andra världskriget än tvärtom. Runt 30–40 000 civila dödades i samtliga av de bombningar som Luftwaffe utförde över England under kriget. Men på en enda natt dödades runt 50 000 civila i Hamburg från de allierades lufträder, och totalt dödades 100-200 000 tyskar. Men finns det någon som betvivlar vem som var förövare och vem som kämpade för det goda under konflikten mellan Storbritannien och Nazi-Tyskland? Var de allierades bombningar av Tyskland att likställa med nazisternas dödsläger och massmord på judar, zigenare och andra grupper runtom i Europa? Absolut inte.

Hamas är vår tids nazister, och för deras dödskult finns det ingen plats i denna värld, inte om man vill att andra människor ska ha rätt till liv och ett gott sådant.

Denna kamp mot ondskan måste därför vara hänsynslös för annars kommer Hamasterroristernas taktik att gömma sig bakom civila segra i all oändlighet.

Skillnaden mellan hänsynslöshet och grymhet är också skillnaden mellan krigshandlingar och brott mot mänskligheten.

Att vara hänsynslös är att bomba en byggnad där terrorister finns, trots att där finns civila. Grymhet är att bomba en byggnad bara för att där finns civila.

När Israel stänger av Gazaremsan från el, vatten och annat, eller dödar många civila tillsammans med de Hamasterrorister man försöker eliminera, är detta ändå inte att räkna som krigsbrott enligt John Spencer, som är expert på ”urban warfare” – strid i städer. Det är tvärtom nödvändiga åtgärder för att få Hamas på knäna.

Annars är vi tillbaks med en förhandling om 5000–6000 släppta terrorister från israeliska fängelser i utbyte mot 230 gisslan samt upprepade attacker i framtiden då denna attack rikligen lönat sig för Hamas. I stället söker man att ändra spelreglerna med Hamas så att el, vatten och förnödenheter, inte terrorister, ges i utbyte mot gisslan. Det ska aldrig löna sig att begå massmord och kidnappningar på israeler och judar.

Ett oproportionerligt svar från Israel, och ett brott mot mänskligheten, hade däremot varit om landets militärer hade skickats in för att halshugga bebisar, våldta kvinnor och ta civila som gisslan och att göra detta i ännu högre utsträckning än Hamas gjorde. Men inget av dessa brott mot mänskligheten har Israel begått.

För det finns trots allt en skillnad mellan civiliserade människor och barbarer, mellan det goda som kämpar hänsynslöst och det onda som gottar sig i sin grymhet. Detta är en kamp som Israel måste vinna.

Läs även: Gästkrönika: Gårdagens nazister och dagens arvtagare

Tobias Goldman

Lärare och skribent