Den nationalsocialistiska ideologin har många komponenter. För jordbruksromantik och folkgemenskap. Mot kapitalistisk konkurrens och dualism på arbetsmarknaden. Men den komponent i ideologin som idag mest uppmärksammas handlar om rashygien, i synnerhet antisemitism.

Läs även: Gästkrönika: Ny talman skänker hopp om minskad polarisering i USA

Rasbiologiska föreställningar har djupa rötter i vårt land. År 1922 grundades Rasbiologiska institutet, och på Stockholmsutställningen 1930 var paviljongen Svea rike den centrala delen av utställningen. Den hyllades samfällt av media, kultursverige och alla riksdagspartier. Paviljongens tema var den svenska rasen och hur den var överlägsen andra raser. Ansvarig för paviljongen var Herman Lundborg, Rasbiologiska institutets skapare och föreståndare.

Fram till 1943 var Sverige starkt influerat av utvecklingen i Tyskland. Tyska var första främmande språk i skolorna, populärkulturen var i hög grad tysk och många kände sympati för den politiska utvecklingen i Tyskland, även om antalet medlemmar i de olika nationalsocialistiska partierna bara uppskattas till omkring 30 000.

När den tyska krigslyckan svängde vände opinionen snabbt. Engelska blev första främmande språk i skolan och tidigare sympatier för nazismen raderades ut ur det kollektiva minnet. Men jag minns från min barndom på 40- och början av 50-talet hur det fortfarande fälldes gliringar om att den ene eller andre ”minsann hade varit nasse när det begav sig”.

I stort sett försvann nazismen från den politiska spelplanen fram till 1956, då Göran Assar Oredsson grundade Nordiska rikspartiet. En udda figur var Einar Åberg som under 40- och 50-talet spred antisemitisk propaganda över hela världen. Han inte bara skickade utan fick också stora kvantiteter post – det kunde jag konstatera när jag hade mitt första sommarjobb som brevbärare i Norrviken. Åberg upphörde med sin verksamhet 1964 och Oredssons parti lades ned 2009.

Ska man döma av den allmänna debatten under det senaste decenniet har nazismen åter blivit en stark folkrörelse i Sverige. Det talas vitt och brett om det nazistiska hotet, så gott som aldrig om något kommunistiskt hot. Det finns idag ett nazistiskt parti, Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som i riksdagsvalet 2022 fick 847 röster. Alltså färre än Sveriges kommunistiska parti (SKP) med 1181 röster.

När vänstern utmålar meningsmotståndare till höger om mitten som nazister handlar det ofta om Sverigedemokraterna. Men att klassa Sverigedemokraterna som nazister är lika enfaldigt som att klassa Vänsterpartiet som kommunister. I båda partierna finns personer med nazistiskt respektive kommunistiskt förflutet. Det säger inget om den politik partierna idag står för.

När vänstern drar nazist-/rasistkortet handlar det inte om ett hot från den traditionella nazismen. Den är idag en politisk nullitet i vårt land. Det handlar i stället om ett skamlöst försök att svärta ned och skuldbelägga de liberala och konservativa krafter som tidigare varit i opposition men nu hotar den politiska vänsterns problemformuleringsmonopol. Det betyder inte att det saknas skäl att oroas sig för en växande rasism och antisemitism i Sverige. Det är bara det att den inte finns där de som skrikit om brunråttor påstod.

Läs även: Ahmed: När kriget mot judarna blir viktigare än svältande barn

En ideologisk grund för dagens rasism går att hitta i den så kallade kritiska teorin, särskilt i form av identitetspolitik, som delar in människor utifrån identitetstillhörigheter – och bland dessa räknas bland annat ras. Den som tillhör den vita rasen klassas därmed som förövare, alla med svart rasidentitet är i sin tur offer. Anhängare av den så kallade woke-rörelsen kräver därför att människor behandlas olika beroende på vilken ras de anses tillhöra.

En annan källa till rasism är den antisemitism som är utbredd i den muslimska världen. Uppfattningen att judarna ska förgöras är inte något som bara drivs av politiska extremister, den delas av de flesta i arabländerna. Föreställningen att Hamas terrorangrepp mot Israel saknar stöd av Gazas befolkning, att de är motvilliga offer för en förtryckande islamistisk klick, saknar trovärdighet.

Att islamistiska grupper som Hamas uttrycker sympati för Hitler och nazismen förefaller inte heller ha stört sympatierna från befolkningen i muslimska länder. Till följd av det senaste decenniets migration från MENA-länderna har Sverige fått ett befolkningstillskott på bortåt en miljon människor som har antisemitism som en del av sitt kulturella arv.

Det har i sin tur påverkat svenska politiska partier som ser de nyanlända som en viktig väljargrupp. Det gäller naturligtvis Nyans, men också Socialdemokraterna. I synnerhet i Malmö har socialdemokrater gett uttryck för antisemitiska åsikter. Men också på riksplanet har partiet varit otydligt när det gäller förhållandet till radikal islamism.

Hamas nuvarande försök att göra Israel fritt från judar ”från floden till havet”, och Israels försök att utplåna det hotet, har blivit en vattendelare. När tusentals demonstranter samlades på Sergels torg den 22 oktober för att stödja Hamassidan fanns ”alla” där. Där fanns naturligtvis ett stort antal invandrade muslimer. Men också nazister (NMR) och kommunister. Woke-vänstern var där, med kultureliten och journalister.

Det är illavarslande när de som av många uppfattas som auktoriteter – kulturpersonligheter, journalister hos etablerade media och olika slag av ”influencers” – solidariserar sig med den part vars mål är att begå folkmord på judar. Ett annat illavarslande tecken i tiden är när organisationer som Black Lives Matter och Fridays for future förkastar demokrati, kapitalism och liberalism – också det i linje med bärande element i den nazistiska ideologin.

För mindre än ett sekel sedan sågs viktiga delar av det nationalsocialistiska tankegodset som rumsrena i vårt land. Nu är hög tid att sätta ned foten så att vi inte hamnar där igen.

Läs även: Koraszewski: Palestiniernas värsta fiende är deras blodtörstiga supportrar

Lennart Göranson

Pensionär, före detta byråkrat i förvaltningsmyndigheter, domstolar och internationella organisationer, numera medlem i Medborgerlig Samling.