På fyra år, till 2025 ska alla utsatta områden i Sverige (61 stycken) ha försvunnit, menar inrikesminister Mikael Damberg (S). Hur detta ska uppnås finns dock ingen konkret plan över. Regeringen vill istället för att skärpa straffen delegera ansvaret till kommunerna att jobba brottsförebyggande. Ulf Kristersson (M) pratar snarare om 20 år vilket är ett betydligt rimligare tidsspann om man agerar handlingskraftigt nu.

Slopa ungdomsrabatterna och prioritera tryggheten i samhället.

En studie från Brå visar att Sverige är det enda landet i Europa där antalet dödsskjutningar ökat sedan 2000. Polisens statistik visar att 366 skjutningar ägde rum i Sverige år 2020, varav 47 med dödlig utgång. Samma år hade Danmark 49 skjutningar, en drastisk minskning jämfört med för tio år sedan.

Detta kan dels bero på resultatet av den sedan 2017 införda speciallagen “bandepakke”, som bland annat innebar avskaffandet av straffrabatter för unga brottslingar och möjligheten för domstolar att döma ut dubbelt så hårda straff om brottet är gängrelaterat.

I Sverige finns en rättspraxis som innebär att den som är mellan 15 och 20 år och begår brott får sitt straff reducerat baserat på ett skalsystem. Dessa ungdomsrabatter är i dagens samhälle ineffektiva och bidrar till ökad otrygghet i landets bostadsområden.

Unga gängmedlemmar använder tvättstugor och källare i bostadshusen som tillhåll för sin verksamhet och använder skrämseltaktiker och hot mot de boende i husen för att undgå anmälningar.

48 procent av kvinnorna i Sveriges utsatta områden känner sig otrygga i sitt eget bostadsområde på kvällarna, jämfört med 30 procent i övriga urbana områden, visar en rapport från Brå.

Respekten bland unga för polisen är rekordlågt och poliser får utstå allt grövre hot och våld.

Fokuset hos rättssystemet bör ligga på trygghet för dem som sköter sig i samhället och upprättelse för brottsoffret och inte på rehabilitering av dem som inte kan eller vill rehabiliteras.

Läs även: Riksdagen: Skärp straffen för unga kriminella

Det är ett hån mot kvinnor som utsatts för våldtäkt när deras förövare får gå fria redan efter två år. Att gärningsmän sedan tilldelas skadestånd, summor långt högre än vad brottsoffret tilldelats, för att de i hänsyn till sin ålder suttit inlåsta för länge, är häpnadsväckande.

Lika hånfullt är de mot mödrarna som mist sina söner till vapenvåldet och tvingas se sina söners mördare endast två år efter mordet och utstå hot från dem varje dag i områdets centrum.

Allt yngre dras in i gängkriminalitet. De senaste tio åren har antalet orosanmälningar om barn skenat i landet. 2018 gjordes cirka 1 000 orosanmälningar om barn varje dag.

Socialtjänsten klarar inte av att hantera alla ärendet och endast 40 procent av anmälningarna följs upp.

Läs även: Johansson (S) vill avskaffa straffrabatter – men nobbar visitationszoner

Allt fler kommuner i landet vittnar om hur kriminaliteten krupit ner i åldrarna. Gäng rekryterar barn så unga som nio och tio år gamla. Detta sker med tvång, skrämsel och löften om pengar på gårdar och fotbollsplaner i bostadsområdena. De unga barnen måste sedan, om de vill lämna gänget, köpa sig ur för en summa långt högre än de har tillgång till.

Ju fler kriminella ungdomar som hålls inlåsta desto färre finns i områdena bland barnen.

Längre straff innebär färre kriminella i samhället. De som motsätter sig avskaffandet av ungdomsrabatter pekar på att längre straff ökar risken för återfall i brott.

Återfall i brott har minskat från 40 procent i början av 2000-talet till dagens cirka 30 procent vilket enligt återfallsstudier utförda av Brå och Kriminalvården främst beror på detta: andelen sexualbrott har ökat, där återfall är ovanligare; andelen äldre intagna har ökat, vilka återfaller markant mer sällan i brott än unga; andelen brott med lägre straffskala på två–sex månader, där återfallen är höga, har ökat. Inget av dessa tre segment är relevanta för unga gängkriminella.

Att hållas inlåst längre förhindrar att individen under sin strafftid begår nya brott och rekryterar nya gängmedlemmar. Att lämna ett kriminellt nätverk i dagens Sverige innebär att säga upp status och inkomster långt högre än den nationella medellönen.

Medvetenheten om att kunna begå ett allvarligt brott, straffas och sedan snabbt komma ut och tjäna samma stora summor avskräcker inte ungdomar från att begå brott utan kan istället motivera till brott.

Läs även: Springare: Bristande kompetens skapar felaktigt intryck av brott och straff

Diamant Salihu skildrar i boken Tills alla dör en verklighet i Järva-området i Stockholm som är skrämmande. Det beskrivs hur ungdomar ser att ha suttit i fängelse som meriterande och statusökande. “Att brösta en fyra för att bli hundragubbe” har blivit ett uttryck i området som betyder att man tar fyra år i sluten ungdomsvård för ett begånget mord för att bli en fullvärdig gängmedlem.

I områdets skolor leker man inte längre tjuv och polis. Istället har leken övergått till allvar där barnen i ung ålder tvingas välja sida, Dödspatrullen eller Shottaz.

Att syssla med brott lönar sig i Sverige.

Orest Cromell
Studerar statsvetenskap med inriktning på krishantering på Försvarshögskolan