Den iranska regimens gisslandiplomati har pågått sedan november 1979. Nu har turen kommit till Sverige med den 32-årige Johan Floderus. Irans ”vinnande koncept” och Västs ”tysta diplomati” beror på västliga demokratiers eftergiftspolitik och den kohandel sådana förhandlingar innebär. Johan Floderus är det svenska fallet. Iran har för avsikt att få i gång en fångutväxling med Sverige och få loss en iransk fängelsetjänsteman, Hamid Noury, som förra året dömdes till livstids fängelse för folkrättsbrott av Stockholms tingsrätt. Hamid Noury har överklagat domen och förhandlingar i Svea hovrätt pågår.

Läs även: USA har köpt loss fångar från Iran

Gisslandiplomatin har visat sig vara ett effektivt instrument som mullornas påtryckningsmekanism. Den 9 november 1979, kort efter de islamiska revolutionärernas maktövertagande, stormade studenter lojala med ayatolla Khomeini USA:s ambassad i Teheran och tog 52 amerikanska diplomater som gisslan och höll dem fångna i 444 dagar. Ayatolla Khomeini kallade denna illgärning för ”den andra revolutionen”. Strategin visade sig vara ett vinnande koncept. Iran frigav diplomaterna mot att USA hävde blockaden mot Irans tillgångar, värda uppemot tre miljarder dollar.

Därefter, och i början av en ny era av gisslandiplomati, var det utländska diplomater eller personer med anknytning till Väst som var av intresse. Iran utnyttjade länder där de hade makt och inflytande, i Libanon togs exempelvis fransmän som gisslan, men förhandlingarna skedde med Iran. Likaså togs fem amerikaner som gisslan i Libanon, och Iranstödd shiamilis genomförde operationen. Genom en uppgörelse som kom att bli känd som Iran–Contras-affären exporterade USA vapen till Iran och intäkterna finansierade Contrasgerillan i Nicaragua.

Helmot Hofer, en 52-årig tysk affärsman dömdes 1997 i Iran till döden genom stening, anklagad för ett utomäktenskapligt förhållande med en iransk muslimsk kvinna. Detta för att utöva påtryckningar mot tyska myndigheter. En tysk åklagare hade på grund av att Irans säkerhetstjänst genomfört terrorattentat mot en iransk oppositionsledare utfärdat arresteringsorder mot Irans makthavare som hade gett order om terrorattentat på tysk mark.

Det mest spektakulära fallet är dock Irans diplomat i Österrike, Asadollah Asadi, som arresterades och sedermera dömdes till 20 års fängelse för terroristbrott i Belgien. Genom en lagändring i Belgien och ett bilateralt avtal om ”överförande av straffverkställighet” mellan Iran och Belgien, fick den iranska diplomaten resa till Iran. I gengäld frigavs en dansk, två österrikare och en belgisk medborgare som hade tagits som gisslan av Iran.

Det finns olika varianter av gisslandiplomatin men det tycks finnas vissa kategorier av brottsanklagersler där nedanstående anklagelser är de vanligaste:

• Utomäktenskapligt förhållande och förtäring av alkohol eller narkotikabrott.
• Illegal inresa eller fotografering av skyddade objekt.
• Spioneri och brott mot rikets säkerhet.

Tillvägagångssätt sker enligt nedan:

• Personer av intresse väljs noga ut av Irans otaliga säkerhetsorgan, operationen föregås av en omfattande underrättelseinhämtning.
• Därefter arresteras gisslan, oftast vid utresa från Iran. Gisslan har fram till dess tillåtits att besöka Iran vid flera tillfällen.
• Det finns två kategorier av gisslan: iranier med dubbla medborgarskap samt utlänningar.
• Utlänningar, framför allt iranier med dubbla medborgarskap, bjöds in av något iranskt universitet eller institutioner för konferens eller liknande verksamhet.
• Det är ofta revolutionsgardets säkerhetstjänst som arresterar gisslan.
• Gisslan hålls frihetsberövad under ganska lång tid, det sprids motstridiga uppgifter om gisslan som leder till förvirring på alla möjliga sätt.
• Gisslan tvingas ofta erkänna sitt brott, erkännandet tvingas fram med olika medel, till exempel med falska förespeglingar om frigivande, och gisslans erkännande sker ofta genom ett offentligt tv-framträdande.
• Det förklaras tydligt från början för gisslan att syftet med arrestering är att tvinga fram fångutväxling eller någon form av lösensumma.
• Gisslan utsätts för kränkningar, förödmjukelse och psykisk tortyr för att bryta den kidnappades psykologiska motståndskraft.
• Gisslan hålls hela tiden före, under och efter fångenskap, under bevakning. Det produceras därefter en dokumentär om gisslan i propagandasyfte.

Gisslandiplomatin drivs med tre syften:

• Att erhålla en lösensumma
• Att erhålla vapen eller leverans av teknisk utrustning med militärt användningsområde
• Att få hem sina diplomater eller terrorister eller de som är utsända för att begå terroristbrott

Läs även: Skogkär: Mullorna i Iran kommer att få hem sin bödel

Sverige tysta diplomati har i fallet Johan Floderus strandat då Iran sannolikt inte har backat från sina krav och då Sverige inte kan tillmötesgå Irans. Det mest troliga syftet med kidnappningen av Johan Floderus är att få till en fångutväxling med den livstidsdömde iraniern Hamid Noury. Hamid Noury dömdes i juli 2022 av Stockholms tingsrätt för sin delaktighet i massavrättningar av politiska fångar på 1980-talet i ett fängelse I Iran. Hamid Noury har överklagat domen och det pågår alltjämt en rättsprocess i Svea hovrätt.

Tingsrättens dom har således inte vunnit laga kraft. Detta har försvårat Sveriges regerings förhandlingsläge, då regeringen av principiella skäl inte är villig att lägga sig i domstolens arbete. Däremot har Iran hela tiden hävdat att Hamid Noury är oskyldigt anklagad och dömd. Detta har Iran på högsta diplomatiska nivå framfört till Sveriges regeringar. Så länge en rättsprocess mot Hamid Noury i Sverige är pågående är en fångutväxling eller ett bilateralt avtal om detta med Iran omöjligt.

Inte heller kan en fångutväxling efter att domen mot Hamid Noury vinner laga kraft ske inom ramen för överflyttning av verkställighet av brottmålsdom till Iran då Iran inte har ratificerat Brottmålsdomskonventionen. Regeringen kan dock genom att benåda Hamid Noury få Johan Floderus fri. Troligen har Iran medvetet läckt informationen om Johan Floderus fångenskap via New York Times för att sätta press på svensk opinion.

En annan möjlig förklaring till uppmärksamheten är att Sveriges regering vill förbereda den inhemska opinionen för det kommande svåra beslutet som kommer att behöva fattas: benådandet och frigivandet av bödeln Hamid Noury.

Om detta är en framkomlig väg återstår att se. Det är dock högst sannolikt att en fångutväxling förr eller senare kommer att ske. För Iran innebär fallet Hamid Noury en betydande prestigeförlust. Iran behöver genom en fångutväxling visa handlingskraft i inrikespolitiskt syfte för att kompensera den förlusten.

Eftergiftspolitiken måste dock upphöra. Med facit i hand har det inte varit en framkomlig väg även om det är svårt att se sina medborgare lida. Regeringen måste helt enkelt sätta igång att avråda sina medborgare från att resa till Iran. Västliga regeringar bör uppmärksamma gisslantagningarna omedelbart och inte inleda förhalningar och förhandlingar med en terroriststat.

Genom diplomatiskt agerande måste regeringar i Väst höja kostanden för Iran genom att dra ner de diplomatiska och affärsmässiga förbindelserna till minsta möjliga nivå.

Sist men inte minst måste Sverige utvisa Irans kulturattaché och stänga Irans kulturella center, islamiska center – Imam Ali-moskén i Järfälla samt utvisa dess imam som är Khameneis utsände, som har beviljats arbetstillstånd i Sverige och utnyttjar religionsfriheten här i landet utan att respektera de västerländska friheterna.

Läs även: Shiaislamismen i Iran och dess nätverk i Sverige