Svensk PK-media vill gärna göra gällande att Sverigedemokraterna (SD) bedriver en politik mot invandrare – men nej – SD driver och har alltid drivit en politik mot invandring. Och då främst mot tidigare regeringars aningslösa och kravlösa massinvandring, helt utan underbyggda eller långtgående konsekvensanalyser.

Att media gärna förväxlar begreppen invandrare (det vill säga en individ) och
invandring (det vill säga en företeelse) torde antingen bero på att man inte ser skillnaden eller på att det ger bättre effekt att ”brunmåla” SD om man pratar om individer.

Ett av SD:s tyngsta argument mot den förda massinvandringspolitiken är att Sverige tagit emot ett stort antal analfabeter och extremt lågutbildade människor, som därmed automatiskt fastnar i utanförskap. Ytterst få av dessa kan göra sig anställningsbara. Än färre har ens skuggan av en chans att tjäna ihop till den egna pensionen som därför kommer att belasta det pensionssystem som vi som faktiskt arbetat har finansierat.

En ytterst farlig importerad värdegrund härstammar från Mellanöstern
och Nordafrika (MENA-länderna), där framför allt extrema och bokstavstrogna muslimer (Islamister) är ett hot mot Sverige.

Islamism, Fascism, Kommunism och Nazism är samtliga ett hot mot all demokrati, yttrande och tryckfrihet, mänskliga rättigheter, kvinnors och HBTQ-personers existens i samhället. Alla dessa ismer oavsett ideologi måste i alla demokratier kraftfullt bekämpas.

När SD påpekar hotet från massinvandringen från muslimska länder så är det inte den religion muslimer själva vill marknadsföra som en kärlekens religion som avses, utan extrem Islamism som är en politisk rörelse med maktdominans som mål. Det finns inte något land i hela Västvärlden som lyckats integrera invandrade muslimer och deras värderingar med det egna folket och dess värderingar – om inget annat så borde det vara en tydlig fingervisning om att invandring från muslimska länder är inkompatibel med västerländsk kultur och värderingar.

Svenska medier och politiker på alla nivåer är totalt blåögda och godtrogna inför hotet från islamismen. Om man vill se effekter av agendan från maktsökande Islamister så räcker det att rikta blicken mot England där muslimer lyckats övertyga regeringen om att få inrätta shariadomstolar i familjefrågor. Visserligen kan en muslim välja en vanlig domstol före en shariadomstol, men som styrande måste man vara osedvanligt blåögd och blind för att inte inse att ingen i den muslimska befolkningen skulle våga göra ett sådant val.

I Sverige ser och har vi länge sett tydliga tecken på hur muslimer och islamister, bland annat via Muslimska brödraskapet och dess undergruppering Islamiska förbundet, använder svensk godtrogenhet och steg för steg stärker och flyttar fram sina positioner via skapandet av parallellsamhällen där sharia ska vara lag. Det slutgiltiga målet – ett svenskt kalifat. Detta trots att Muslimska Brödraskapet är
registrerat som en terrororganisation i flera länder.

Det börjar med att våra grundlagar om religionsfrihet tillåter moskéer att byggas, sedan hjälper både den svenska kristna kyrkan via Tro & Solidaritet och politiker till med finansieringen (bredvid den finansiering som kommer från arabländer). Sedan byggs minareter och snart genljuder böneutrop i varje svensk stad. Sedan fattar vi lagar om Hets mot Folkgrupp(HMF) och räknar muslimer som en folkgrupp så att vi kan bötfälla och fängsla etniska svenskar (gärna damer 65+) som känner sig otrygga eller helt enkelt inte gillar massinvandringen.

Sedan börjar några väletablerade och välintegrerade muslimska invandrare – med partiernas goda minne – infiltrera och ta plats i både riks- likväl som kommunalpolitiken, samt i våra domstolar. Vi har redan sett tydliga exempel där invandrade muslimska nämndemän agerat regelvidrigt och bland annat frikänt en åtalad person för att denne kom från en ”bättre familj” än offret.

Det svenska rättsväsendet, politiker, journalister och polis måste snarast rannsaka och grundligt utreda vad som predikas i alla dessa moskéer runt om i landet, samt av Muslimska Brödraskapet och dess underorganisationer i Sverige.

Tyvärr är jag övertygad om att i många fall rör det sig om Sverigefientliga budskap, brott mot alla människors lika värde, brott mot kvinnors och HBTQ-personers rättigheter och därmed ett tydligt hot mot demokratin.

Leif Kullberg