Inte sällan används första satsen i vers 256 i koranens andra sura, ”Det finns intet tvång i religionen”, som exempel på religiös tolerans inom islam. Kawtar Chibli sällar sig till dem sp, använder den på det sättet i en artikel på DN Debatt 2023-12-06. Sexton år gammal skrev hon orden på tavlan inför sin klass.

Läs även: DEBATT: Skrota minoritetspolitiken!

Hon skrev dem dock inte för att diskutera sin religion, till exempel de islamska källornas tillförlitlighet, eller att det finns ett avstånd i tid på cirka 2–300 år mellan källor och händelser. Att källorna blir alltmer detaljerade ju senare de tillkommit. Ett annat område kunde ha varit trosfrågor, till exempel hur islam ser på den fria viljan.

Nej, Chibli skrev orden på tavlan för hon redan visste att hon skulle behöva försvara sin tro mot de till ”98 procent vita” klasskamraterna. (Känner hon inte till att profeten enligt källorna är den vitaste mannen någonsin?)

Detta är ett klassiskt muslimskt upplägg. En tydlig gräns dras mot ”klasskamraterna” på grund av deras hudfärg. De utgör ett hot. Den enda sanna bevarade religionen måste ständigt försvaras mot de otrognas attacker. Islams umma(församling) kan annars inte utöva sin civilisatoriska och historiska roll som modell för hela mänskligheten.

Versen har tolkats olika av islams skriftlärde. Den anses av vissa till och med var upphävd och ersatt. Det räcker dock med att läsa försättningen: ”/…/ den rätta vägen är tydligt skild från förvillelsen, och den som förnekar Tagut(dyrkan riktad mot någon annan än Gud såsom avgudar eller demoner) och tror på Gud, han håller fast i det starkaste handtag, som ej har någon rämna.” Alltså, det finns endast en väg som är rätt. De som följer den får Guds beskydd och förs ”ut ur mörkret i ljuset.” (2:257)

De som tror att de kan välja en annan väg och därmed har Tagut som beskyddare skall i stället drivas ut från ljuset och in i mörkret. Domen är hård, ty ”Dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva.” (2:258) Hur tillvaron gestaltar sig för ”eldens invånare” finns väl beskrivet i både koranen och haditherna.

Ja, så var det med påståendet om ”intet tvång i religionen” tolkat som religiös tolerans.

I klassrummet får Chibli stöd av en judisk elev. Hon menar att det finns en utsatthetens gemenskap också idag mellan muslimer och judar. Skälet är att de är minoriteter och många av dem vågar inte längre bära sina religiösa symboler, som davidsstjärna eller hijab. Mot bakgrund av hyllningarna, som Hamas fått för sin oerhört grymma attack mot judar den 7:e oktober i Israel, framstår denna minoriteternas gemenskap som en absurd inbillning.

Läs även: DEBATT: Den importerade antisemitismen måste bekämpas

Det är inte för inte som araber i Palestina skanderar: ”Khaybar Khaybar ya yahud, jaish Muhammad soufa ya’oud.” I översättning ungefär: ”Khaybar Khaybar, oh judar, Mohammeds armé skall komma tillbaka.” Vad som åsyftas är Mohammeds anfall 628 mot den judiska oasen Khaybar. Attacken resulterade i en massaker på judarna, där männen dödades och kvinnorna togs som krigsbyte.

Chibli diskuterar med sina muslimska vänner om att flytta från Sverige på grund av avoga kommentarer och ovänligt bemötande. Som muslim undrar hon länge det går att stå ut och hon hävdar att det svårt att leva som muslim i Sverige. I svenska förorter med många muslimer sker det omvända.

Ett exempel finns i TV4:s reportage ”Flykten från moralpoliserna”. En singelkvinna utsattes för omfattande trakasserier. Muslimska kvinnor trampade in på hennes terrass och talade om att hon inte kunde dricka vin där med sina väninnor. Barn och vuxna skrek glåpord efter henne, varför är hon inte gift, blev fullständigt utskälld för sin korta kjol under ramadan, stenar kastades in genom hennes fönster tills hon flyttade. Enligt koranens sura (3:104) har det rätta befallts och det orätta förbjudits. Islam har försvarats i förorten precis som Chibli gjort i klassrummet.

Frågor värda att ställa är hur det skulle gå för vita svenskar att leva som sekulära ateister i något muslimskt land? Om svenska kristna skulle försöka bygga en kyrka i Afghanistans Kabul eller i Saudiarabiens Riyadh? Eller varför inte en kyrka i varje stad i dessa länder? För att saluföra kristen religion och kultur, att med sång och musik ”ära och lovprisa Herren.” Enligt Chiblis tolkning av koransversen 2:256 finns det ju inget tvång i religionen! ”Du får välja själv.”

Chiblis och hennes vänners överväganden om att flytta, förmodligen, till ett land med muslimsk majoritetsbefolkning, synes vara en mycket god idé. Så slipper de tillhöra en minoritetsgrupp.

Läs även: DEBATT: Medborgarskap måste kunna återkallas

Jan Lysén

Fil. kand. Religionsvetenskap och historia