Alla dessa politiskt tunga frågor: Migration, Kina-Taiwan, Ukraina, EU:s övergripande roll, energiförsörjning och energipriser, kärnkraft, ekonomi, industri, nationell autonomi, demokratiskt underskott, och så vidare; det finns en hel uppsjö av saker upploppet till EU-valet 9 juni hade kunnat handla om.

Läs även: Här är Socialdemokraternas dolda Facebook-sidor

Istället har nu nästan hela den svenska journalistkåren under ett par veckors tid unisont ägnat nästan all vaken tid åt att dissekera, analysera, diskutera och kritisera 23 “anonyma” konton, med huvudsakligt fokus på politisk satir, på sociala medier som administreras av Sverigedemokraternas anställda.

Allt sker med ett uppenbart bakomliggande narrativ om det är tydligen är väldigt problematiskt, utan att egentligen redogöra för varför det är så problematiskt att det förtjänar så mycket uppmärksamhet i media inför EU-valet. Just varför memes och sketcher som driver med sossar, moderater eller gängkriminella är ett så stort problem är nämligen något som går mig något förbi, oavsett vem som är avsändare.

Att poliska aktörer sprider innehåll i medier och i den fysiska världen som är av politiskt slag är väl föga förvånande. Om man nu ändå är av uppfattningen att det måste framgå tydligt att det är ett politiskt parti som står bakom, så undrar jag om det i flera av dessa fall inte ändå varit väldigt tydligt: “sdtobbe”, “jimmiemoments” eller “sdregeringen” är ju namn som på ett tämligen självförklarande vis bör göra det tydligt att det handlar om konton som driver en SD-vänlig agenda: varför är det då i tillägg till det viktigt att det framgår precis vem det är som ligger bakom?

Det gör ju ingen skillnad i sak. Om någon sprider ett humoristiskt satirklipp eller påstår att jorden är rund, så kvarstår ju det faktum att klippet är roligt (eller inte) samt att jorden är rund, oavsett vem som står bakom klippet.

Läs även: Skogkär: De rödgröna har fått troll på hjärnan

Men om man nu från medialt håll nödvändigtvis vill hålla fast i uppfattningen om att detta är ett scoop och ett “hot mot demokratin”, så bör man ju rimligtvis behandla alla partier, och all politisk påverkan ute i samhället, på exakt samma sätt.

Var är reportagen om fackföreningarnas dirigering av medlemmarnas monetära medel till det socialdemokratiska partiet? Var är problematiserandet av nämndemän med politiska ambitioner i domstolarna? Var är de kritiska granskningarna av SVT:s och SR:s uppenbara politiska slagsida i deras problemformuleringar, frågeställningar och generella fokus?

Dessa granskningar lyser naturligtvis med sin frånvaro, trots att de rimligtvis torde utgöra betydligt större (och institutionaliserade) demokratiska problem än SD:s uppenbara påverkan genom sociala medier.

Det samlade svenska journalistkåren lyckas återigen framställa sig själva som en sorglig samling får, vars fradgatuggande inför SD förblindar dem från att fokusera på det som är viktigt.

Men grattis ändå till SD, som återigen fått den sorts mediala uppmärksamhet som inte går att köpas för pengar.

Läs även: Hjort: Wimans mörkaste kapitel

Fredrik Thool

Jurist och oberoende debattör