Att skydda naturen innebär ibland att skydda den från sig själv. I Sverige gäller detta bland annat snabbt expanderande arter som skarv och stenmård, skriver Max Dahlgren, landsbygdspolitisk talesperson för Kristdemokraternas ungdomsförbund.
Det pågår en obalans i vår natur som inte längre går att blunda för. Skarven tillsammans med exempelvis stenmården är två arter som breder ut sig i en takt som påverkar både ekosystem och människor som lever nära naturen. Trots detta klamrar sig staten fast vid regler som gör det svårt att bedriva nödvändig viltförvaltning. Ett av de tydligaste exemplen är att man inte får jaga skarv i inlandet året om. Det är varken rimligt eller hållbart. Vi i KDU ser människan som en medskapare i naturen, med ansvar att skydda och vårda det vi fått att förvalta. När en art börjar slå ut andra och rubba naturens balans är det vårt uppdrag att agera och inte passivt se på.
Skarven är inte längre ett kustproblem; I dag är skarven lika mycket ett inlandsfenomen som ett kustfenomen. Den har etablerat sig i våra stora sjöar och längs vattendrag där den orsakar omfattande skador:
- Fiskbestånd minskar i sjöar där de redan är ansträngda.
- Friluftsområden förstörs av kraftiga mängder spillning.
- Lokala fiskare och föreningar ser sina livsmöjligheter hotas.
Att fortsätta begränsa möjligheten till jakt och skyddsåtgärder är att svika både naturvärden och de människor som påverkas direkt.
Jakt i inlandet behövs med ansvar och kontroll. Det finns ingen logisk anledning att skarven ska betraktas som särskilt skyddsvärd där den samtidigt orsakar uppenbara ekologiska skador. Sverige behöver därför:
- Införa licensjakt på skarv i inlandet.
- Förenkla skyddsjakten så att markägare, fiskare och ideella föreningar kan agera snabbt vid skador.
- Mer resurser till viltförvaltning och skadeförebyggande åtgärder.
- Säkerställa att jakten genomförs etiskt och följs upp noggrant, så att den verkligen bidrar till att återställa balansen.
En sådan jakt handlar inte om rovdrift; det handlar om att värna naturen genom aktiv förvaltning.
Samtidigt växer andra invasiva populationer, som stenmården, kraftigt i vissa regioner. Den orsakar skador på byggnader, tar smådjur och för med sig stora kostnader för enskilda hushåll. Familjer ska inte behöva stå ensamma med dessa problem när staten faktiskt kan hjälpa till. Det handlar inte om att exploatera naturen utan om att återställa balansen mellan arter, mellan människor och miljö, mellan brukande och bevarande.
Förvaltarskap kräver mod och utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv är människans uppdrag tydligt: vi ska vårda skapelsen. Det innebär ibland att vi också måste våga reglera arter som hotar naturens långsiktiga hälsa. Att då exempelvis tillåta licensjakt på skarv i inlandet är ett steg i rätt riktning. Vägvalet är tydligt; antingen låter vi problemen fortsätta växa, eller så tar vi ansvar för naturen på riktigt.
Max Dahlgren
Landsbygdspolitisk talesperson KDU
