Miljöpartisten och EU-parlamentarikern Alice Bah Kuhnke hävdade för en tid sedan i Rapport att ”vi befinner oss i ett klimatnödläge”, ett oprecist begrepp som miljöaktivister med Greta Thunberg i spetsen anför som försvar i hopp om att slippa böter för sina upprepade brott mot ordningslagen.

Klimatprofeterna hävdar att apokalypsen närmar sig och att klimatförändringarna kommer att leda till att vår planet blir obeboelig. Och inte bara för oss människor utan även att de flesta djurarter kommer att dö ut om vi inte skyndsamt ändrar vårt sätt att leva. Lite oklart bara exakt vilka åtgärder som krävs för att vi alla ska överleva och framförallt hur det ska gå till.

Läs även: Sandström: En klimatdom som får konsekvenser

Den före detta tv-meteorologen Pär Holmgren, numera EU-parlamentariker för Miljöpartiet, tyckte för ett antal år sedan att bensinen borde kosta 80 kronor litern. Då skulle vi sluta köra bil och på så sätt hejda klimatförändringarna.

FN och klimathysterin

FN:s generalsekreterare António Guterres sällar sig till profeterna vars dystra förutsägelser om klimatets inverkan på jordens livsformer blir alltmer ödesmättade och långtgående. Förra sommaren hade vi enligt Guterres nått en era av ”global kokning” och vid klimattoppmötet COP27 i november 2023 kom han med följande ultimatum till världens länder: ”Samarbeta eller gå under. Det är antingen en pakt av klimatsolidaritet eller en kollektiv självmordspakt” (vi har att välja mellan).

Tyvärr placerar generalsekreteraren sig själv då på samma nivå som profeten Greta, den svenska symbolen för den mest aggressiva klimathysterin.

Det är dock något oklart hur klimatsolidaritet skulle se ut, eller ens vad det betyder. Hur stora in-skränkningar i människors liv behövs för att vi ska kunna nå de klimatmål som tros kunna rädda jorden?

De rika länderna och klimatsolidariteten

Det är en spridd uppfattning att rika länder har en klimatskuld gentemot fattiga länder.

Men enligt WEC – World Energy Council, saknar 40 procent av jordens befolkning, alltså cirka 3,2 miljarder människor, möjlighet att köpa energi. De är hänvisade till lokala bränslen som avfall och att bränna ved. En stor del av Indiens en miljard innevånare saknar till exempel regelbunden sophämtning. De eldar upp sina sopor.

I de här delarna av världen är det vanligaste färdmedlet i både storstäder och på landsbygden knattrande tvåtaktare, scootrar, vespor och mopeder, som utan katalysatorer tillsammans släpper ut enorma mängder skadliga avgaser. Att det påverkar miljön är uppenbart. Hur det ska förhindras är oklart.

I mitten av 60-talet uppgick jordens befolkning till 3,5 miljarder. Idag har vi passerat 8 miljarder. Om man inte kopplar ihop befolkningsökningen med en accelererande miljöförstöring, miljögifter i hav och på land, växande sopberg, en allt snabbare utfiskning av världshaven och en omfattande avskogning genom att omvandla regnskog till betesmark, som i Brasilien och Indonesien, så har man inte förstått den alltmer komplexa bilden av mänsklighetens kommande bekymmer.

Den evigt inställda apokalypsen

Kanske står vi verkligen inför en apokalyps. Men den kommer i så fall inte ensidigt att bero på utsläppen av Co2 och den kommer heller inte att utebli för att vi här uppe i Norden byter till elbil, slutar flyga, avlivar alla pruttande kor och inför planekonomi för att kunna kontrollera människors liv i detalj.

Al Gore, vicepresident i USA 1993 – 2001, påstod vid sitt besök i Sverige 2007 att vi har mindre än tio år på oss för att förhindra apokalypsen: ”Jordens uppvärmning och klimatkrisen är nu så akut att vi måste ändra civilisationens riktning”! Exakt på vilket sätt framgick inte då heller. Och de tio åren har sen länge passerat.

Sedan dess har andra siare angett nya tidsgränser där katastrofen bortom den är oundviklig. Johan Rockström, en svensk professor, menade 2017 att vi nu har högst tre år på oss att vända utsläppskurvan brant nedåt ...

Något som vi däremot med ganska stor säkerhet kan förutspå är att allt eftersom människor i fattigare delar av världen får det bättre kommer efterfrågan på energi att öka. För att kunna sluta elda sopor och brännved måste människor erbjudas annan energi som inte bidrar till luftföroreningar eller har andra miljöförstörande konsekvenser.

Läs även: Skogkär: På väckelsemöte med klimatreligiösa rådet

Ny teknik är den enda hållbara lösningen

Det enda sättet att möta ett globalt behov av rena och hållbara energikällor är genom ny teknik. Kärnkraft har varit en ren och mycket effektiv energikälla vi kunnat använda oss av sedan 50-talet. Uranbrytningen och det radioaktiva avfallet som måste slutförvaras i många tusen år har dock varit – och är fortfarande – en starkt negativ faktor.

Den energi som utvinns ur dagens kärnkraft bygger på fission (delning eller klyvning). Morgondagens teknik bygger på fusion (sammanslagning). Två vätekärnor slås samman till en heliumkärna och frigör energi. Denna process kan till skillnad från fission inte skena. Minsta störning gör att den avstannar. Tillgången på billigt bränsle är därtill obegränsad. Väteatomerna finns i vanligt havsvatten.

Säkert och rent skulle man ur en liter vatten kunna utvinna lika mycket energi som ur trehundra liter bensin. Fusionskraft skulle göra hela energisystemet helt fossilfritt och det är en teknik som i stort sett skulle lösa jordens energiproblem. En våt dröm, inte bara för miljöpartister.

Nyligen genomfördes två lyckade experiment vid Lawrence Livermore National Laboratory i Kalifornien och forskarna tror nu på allvar att storskalig fusionskraft är inom räckhåll. Tyvärr kommer det troligen att dröja 25 till 30 år innan fusionsreaktorer kan vara i kommersiell, storskalig drift. Lite sent för en pensionär men en positiv nyhet för barn och barnbarn.

En överbefolkad jord och dess konsekvenser

Det löser dock inte problemet med en överbefolkad jord. Tillgången på obegränsad energi skulle till och med kunna påskynda en sådan utveckling och visa sig vara kontraproduktiv om födelsetalen i stora delar av världen skulle öka okontrollerat och dramatiskt.

Prognoser gjorda av framtidsforskare visar att jorden med dagens förutsättningar knappast kan föda fler än 15 miljarder människor. En viss oenighet råder men någonstans finns det ju en bortre gräns. Men långt innan vi når dit skulle troligen kampen om utrymme och naturresurser leda till krig och våldsamma upplopp. Svält och sjukdomar skulle härja svårt och jordens befolkning tvingas till en omställning dagens klimataktivister inte ens kunnat föreställa sig. Den dagen kommer eventuella klimatförändringar och dess effekter att framstå som lindriga.

Jag har inget svar på frågan om hur man löser de enorma utmaningar mänskligheten står inför. Jag har faktiskt ingen aning.

Men det har inte António Guterres eller Greta Thunberg heller.

Läs även: Göranson: Sveriges ansvar för klimatet vid vägs ände

Per BM Landin

Pensionerad markupplåtare/tillståndshandläggare och långtradarchaufför samt samhällsdebattör.