I svallvågorna av Ebba Buschs strafföreläggande har många fört fram åsikten att den svenska regleringen av förtal är orättvis och i behov av reformering. Men den moraliska skyldigheten att hålla sig inom lagens gränser kvarstår oförminskad, skriver Johannes Norrman.
I en av Platons klassiska dialoger hamnar den ständigt lika stridbare Sokrates i en het filosofisk dispyt med sin vän Kriton. Bakgrunden till konversationen är att Sokrates har blivit dömd till döden efter att ha “förlett Atens ungdom”. Kriton vädjar till Sokrates att fly landet, varefter diskussionen snabbt utvecklas till ett större resonemang kring rättvisa, laglydighet och moral, där särskilt skyldigheten att följa lagen hamnar i förgrunden.
Förra veckan blev samtalsämnet från Kriton ånyo aktuellt, då Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch genom att skriva under ett strafföreläggande, erkände sig skyldig till grovt förtal. Påföljden stannade vid villkorlig dom jämte 60 000 kronor i böter och ur straffrättslig synvinkel är saken därmed utagerad. Icke desto mindre finns det god anledning att kommentera det inträffade ur ett lite bredare ideologiskt-politiskt perspektiv.
Läs även: Ebba Busch erkänner grovt förtal: ”I Sverige kan även sanningen vara förtal”
Inledningsvis förstår varje vettig människa att göra åtskillnad mellan juridik och moral. Det är fullt möjligt att bete sig fruktansvärt illa utan att för den skull begå något brott, och motsatsvis är inte allting som är straffbart nödvändigtvis i strikt bemärkelse fel. På samma gång existerar en övergripande moralisk skyldighet att under normala omständigheter lyda lagen. Att begå brott är med andra ord någonting klandervärt, alldeles oaktat huruvida den brottsliga gärningen tagen för sig, det vill säga skild från juridiken som omger den, vore moraliskt riktig.
Anledningen är lättbegriplig: samhället hade kvickt brakat ihop om varje person själv fick avgöra vilka lagar som är värda att följa. Därtill kommer att den som begår brott uppvisar en brist på respekt för rättsordningen, något som i sig är klandervärt. Det är kort sagt gement hyckleri att förvänta sig statens skydd ena dagen, för att sedan ignorera dess påbud den andra.
Läs även: Dan Korn: Sverige möts, men borde mötas mer
Resonemangen ovan är föga originella, men de är viktiga att besinna och tål därför att upprepas. Många har på senare tid gjort gällande att den svenska regleringen av förtal är i behov av reformering. Oavsett hur det förhåller sig med den saken kvarstår emellertid den moraliska skyldigheten att hålla sig inom lagens gränser. Att lagens påbud råkar vara dåliga befriar ingalunda den enskilde från plikten att efterleva dem.
Nyckelordet i sammanhanget är redlighet. Det finns en oerhörd kraft i både borgerlighetens och arbetarklassens numera sorgligt eftersatta skötsamhetsideal, vars befallningar är enkla men samtidigt svåra och simpla men samtidigt djupsinniga. Lyd lagen – lev dygdigt – uppför dig – var hederlig – agera föredömligt! Mer än någonting annat är det dessa normer som har byggt Sverige starkt, och att värna dem såväl i ord som i handling utgör en viktig uppgift för alla konservativt sinnade.
Läs även: Recension: Antologi om samtida svensk konservatism håller hög klass
Busch har misslyckats kapitalt med detta åliggande. Det tillhör Kristdemokraterna att avgöra hennes fortsatta lämplighet som partiledare, men det råder inga tvivel om att hennes ringaktning för rätten (som hon uppvisat dels genom själva brottet, dels genom att vägra erkänna att hon har gjort fel) inte anstår en redlig statsman, en redlig riksdagsledamot eller för den delen en vanlig redlig medborgare. Sokrates uttrycker saken sinnrikt då han låter Atens lagar själva träda fram och plädera för sin sak:
“Ingen av oss lagar hindrar eller förbjuder någon av er som är missnöjda med oss och staten och vill flytta till en koloni eller utvandra någon annanstans att bege sig och ta med sig sina tillhörigheter. Men den av er som stannar och ser hur vi sköter rättskipningen och handhar staten i allt övrigt – honom anser vi då ha ingått en överenskommelse med oss i praktiken om att han ska utföra vad vi befaller[.]” (Kriton, 51 d-e, Jan Stolpes översättning).
Den som väljer att bo i Sverige åtar sig att respektera Sveriges lag. Det finns inga alternativ, inga undantag och inga ursäkter – och framöver bör alla inom den konservativa högern vinnlägga sig om att visa djupare vördnad för lag och ordning än Ebba Busch.
Johannes Norrman
Juriststudent vid Lunds universitet och svensk mästare i juridik 2021.
