I Sverige fungerarar beslutsfattandet som så att man kan säga en sak och därmed förefalla mena densamma, för att i nästa andetag ursäkta sig med att ”man stötte på vissa komplikationer” varför utlovade reformer aldrig inträffar. Detta ser vi gång efter annan, speciellt när det kommer till invandrings- och kriminalpolitiken.

Beslutsfattarna lovar än det ena och än det andra men ingenting sker.

Läs även: Sjölander: Socialt skyddsnät vs. Socialt fångstnät

Varför är det så svårt att få någonting gjort, hur kommer det sig att samhället står helt handfallet inför den eskalerande kriminaliteten i vårt land?

Frågan inställer sig: Menar överheten att den verkligen vill slippa morden, skjutningarna och bombdåden? Statistiskt sett så exploderar det en bomb varannan dag i Sverige! Vill vi helt slippa rapporterna om mord, bilbränder, våldtäkter, personrån, oprovocerat våld, ”stök” på badhus, restauranger, akutmottagningar, nöjesfält och bibliotek – kort sagt i hela det offentliga rummet?

Jag menar vill vi helt få bort det eller vill vi förminska det till något vi kan leva med och acceptera? Låt oss ta den frågan på allvar!

Och om vi inte vill slippa våldet och kriminaliteten – varför då, som våra styrande, ge sken av att det är målet?

Personligen vill jag se en nolltolerans för alla typer av våldsbrott, den som är av annan uppfattning kan sluta läsa här och nu.

Vissa påstår att strängare straff inte hjälper, vilket är rent trams då fängslade eller utvisade personer omöjligt kan begå några nya brott.

Rörande den så kallade gängkriminaliteten som det förefaller vara så svårt att få stopp på så är det ju inte utan att man undrar varför våra styrande inte i rent studiesyfte besöker El Salvador?

Men för ordningens skull och utan en massa politiskt korrekta omskrivningar så kan det ju vara på sin plats att upplysa om att den extrema brottsutveckling vi sett under de senare decennierna kan härledas till den massiva invandringen från världens värsta våldsmetropooler.

Detta är inte något som jag bara påstår, statliga Brå säger precis som sina motsvarigheter i Tyskland och Danmark – att invandrare från Mellanöstern och Afrika är gravt överrepresenterade vid våldsbrott, detta oavsett vilka förklaringsmodeller man ser till.

Innan nu någon förfasar sig över detta påstående så kan det ju vara på sin plats att nämna att jag inte påstår att alla invandrare är kriminella, vad jag precis som Brå däremot hävdar är: De flesta våldsbrotten begås av personer med invandrarbakgrund!

Själva grundorsaken till det eskalerande våldet handlar inte om utanförskap, fattigdom eller bristande integration, utan om den av etablissemanget så välsignade och prisade mångkulturen.

Den som tvivlar på detta kan ju göra en resa till motsättningarnas Balkan och Nordirland, där vi finner en övervägande vit majoritetsbefolkning. Eller varför inte besöka Rwanda och Arabiska halvön, även här finner vi folk med samma hudfärg som inte kan dra jämnt med varandra.

Varför inte inse att hudfärg är en irrelevant fråga medan kultur och religion är något helt annat, och detta ”annat” har våra styrande prioriterat att importera från som tidigare nämnt världens värsta våldsmetropoler.

Visst kan alla gör fel, men med detta i åtanke: Att som våra styrande nu påstå sig inte begripa varför våldet i Sverige bara ökar och ökar, tyder inte på någon vidare intelligens.

Läs även: Brinkemo: Fördomar är evolutionens säkerhetsapparat

Men åter till El Salvador som för bara ett decennium sedan var ett av världens mest våldsamma länder med cirka 6 500 gängrelaterade mord per år. Efter att för ett drygt år sedan ha förklarat krig mot de kriminella gängen och infört undantagstillstånd kunde president Nayib Bukele nyligen konstatera att det den 10 maj i år hade gått 365 dagar i följd utan ett enda gängrelaterat mord.

Hur ordnades då detta? Jo, med en mängd nya lagar som över en begränsad tid står över landets grundlagar, samt med ökade polisiära befogenheter. Detta bevisar att om man verkligen vill så kan brottsligheten stoppas.

Hittills i år så har 20 personer skjutits till döds i El-Salvador i år, fast då av polisen vid riktade polisinsatser.

El-Salvadors nye president har gått väljarna till mötes och krossat de kriminella gängen, Bukeles kriminalpolitik stödjs av 92 procent av landets befolkning. Detta trots att undantagslagarna som införts påverkar vanligt folk negativt i vardagen.

Man undrar därför varför metoder som bevisligen fungerar i avlägsna länder inte prövas här hemma? Annat svårbegripligt är varför det påstås vara så förtvivlat svårt att utvisa kriminella invandrare?

Den som kommer ihåg den ”illegala invandraren” som tidigare statsminister Magdalena Andersson (S) hade som städhjälp minns då att denna efter avslöjandet utvisades inom en knapp vecka!

Detta bevisar bara att man om viljan finns med lätthet kan göra sig av med oönskade personer. Problemet i dagens Sverige är att beslutsfattarna saknar viljan.

Läs även: Henriksson: Gängvåld, kronfall och havererad semesterkassa