Häromdagen blåste jag rent min intellektuella motor med en mental högtrycksspruta i en postning på Facebook där jag har ungefär 8 000 Fb-vänner och följare. Jag skrev några raka rader om att den svenska svaga kronan kan förklaras av skjutningar, bombningar och andra grova våldsbrott kopplade till gängproblematiken och den urspårade integrationen. Jag exemplifierade tesen med tre brutala våldsbrott under veckan som gått. Bland annat med galningen som bott i Sverige och som häromdagen attackerade små barn med en kniv på en lekplats i Frankrike och på så sätt inför fransk mediepublik förstörde varumärket Sverige ännu mer än vad jag trodde var möjligt.

Läs även: Justitieministern: ”Ett exceptionellt allvarligt läge”

Låt mig utveckla och underbygga min ekonomiska och politiska analys av kronkursen. Det fanns en del kritiker på Facebook som inte ville ta mig på allvar, av deras kommentarer att döma.

Men låt mig först slänga in en varning. Valutaanalyser, alltså en förklaring till varför valuta A gått upp eller ned i förhållande till valuta B, är det svåraste en analytiker eller ekonomijournalist kan ägna sig åt. Jag kan därför ha rätt, eller mer eller mindre fel i den här krönikan. Det är upp till dig som läsare att avgöra.

Titta på det här diagrammet över kursen krona/dollar. För exakt tio år sedan kostade en dollar 6,58 kronor. Idag får en svensk USA-resenär som ska åka på shoppingresa till New York för samma dollar punga ut med 10,83 kronor. Mer än fyra kronor dyrare har det således blivit att växla in dina surt skattade pengar till semesterkassan när du ska flyga till USA för att hälsa på släkt och vänner i sommar.

Någonting har skett över tid med kronkursen. Svenska USA-resenärer har blivit fattigare, närmare bestämt 65 procent, när vi står i kön till växlingskontoret på Arlanda eller Kastrup innan vi kliver på USA-flighten. Vad är det som har hänt, och hur ska vi förklara det?

Efter att ha diskuterat kronans tydliga trendmässiga försvagning med rådgivare ute på finansmarknaden som lever på att göra sådana här analyser, vilket jag inte gör, är min slutsats enkel: Vi svenskar har oss själva att skylla. Det är vår oförmåga och ovilja att prata klarspråk om och ta itu med samhällsproblemen som skrämmer bort internationella investerare från den svenska lilla skvalpiga valutan, den ses helt enkelt inte som mycket till investeringsobjekt.

Minns du vad president Trump sade i en klassisk oneliner i ett tal som blev viralt i Sverige för några år sedan?

You look at what’s happening in Germany, you look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this? Sweden. They took in large numbers. They’re having problems like they never thought possible.

En närmare granskning visade senare, föga förvånade, att ingenting hänt i Sverige just den natten före hans tal. Men Trumps källgranskande kritiker missade poängen. Det var inte gårdagens natt som var problemet, utan alla de nätter som det regelmässigt skjuts med militära automatvapen och sprängs bomber vid bostadshus.

Själv skriver jag den här krönikan tidigt på söndagsmorgonen den 11 juni 2023 i en lägenhet i Tensta Centrum, och i min mobil läser jag nyhetsflashar om att det under lördagsnatten återigen skjutits i en Stockholmsort. ”Pojke i 15-årsåldern dödad i skottlossning i Farsta. Ytterligare tre personer skadade. Vittne om biljakten: Körde med 20 polisbilar efter sig.”

Sá jag säger som Trump: “You look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this? Sweden.”

Skulle du kunna tänka dig att istället för att åka till New York eller franska Rivieran eller upp till Luleå, (mitt eget val – här skall fiskas harr med fluga i Luleås skärgård och plockas hjortron), åka till inbördeskrigets Sydsudan eller Somalia på semestern? Somalia är landet där islamister från terrorstämplade al-Shabab regelmässigt attackerar hotell och andra mjuka mål. Nu senast skedde en välplanerad terrorattack riktad mot ett lyxhotell med internationella gäster i huvudstaden, i fredags kväll, 9 juni.

Nej, inte det nej? Det känns kanske lite väl otryggt, eller?

På samma sätt resonerar internationella investerare när de väljer var de skall placera sina pengar. I valet mellan en liten stabil valuta som den klassiska lilla men säkra tillflyktshamnen Schweizerfrancen, landet med noll felskjutningar, (tro mig – det blir ett svenskt nyord år 2023), eller den där kronan i landet uppe i norr med de brutala gängskjutningarna i huvudstaden natt efter natt, känns det lilla alplandets valuta garanterat säkrare som investeringsobjekt.

Har internationella investerare den här detaljkollen på Sverige, som att samhällsfastighetsbolaget SBB skakar i sina grundvalar och står inför omedelbar konkurs? Detta på grund av de självklara räntehöjningarna som alla utom bolagets grundare och nyligen avgångna vd Ilja Batljan förstod skulle komma förr eller senare? Detta är alltså den senaste förklaringen på landets ekonomisidor till kronans senaste försvagning.

Nej, det har de garanterat inte. Men de behöver inte heller ha det. Citatet från Trump hämtar jag från brittiska BBC:s nyhetssajt. En sajt med garanterat mycket större internationellt genomslag än den statliga myndigheten Svenska Institutets hemsida, som enligt regeringens instruktioner ansvarar för Sverigebilden utomlands. Like lite som du vill semestra i terroristernas Somalia vill de internationella kapitalplacerarna investera sina miljarder i gängkrigens Sverige.

(Det finns alltså en statlig myndighet som officiellt ansvarar för Sverigebilden utomlands, om du nu undrar över hur dina surt beskattade löneslantar används för ditt och dina barns bästa.)

Istället satsar dessa investerare fortsatt på säkrare valutor, som Schweizerfrancen, eller dollarn, varvid kronan sjunker ännu mer.

Läs även: Skogkär: Gängens barnsoldater ännu en utmaning ingen såg komma

Mot min förklaring till kronans försvagning kan ställas Riksbankens stabilitetsrapport. Där granskar de välbetalda valutaproffsen i den bruna riksbanksbunkern på Brunkebergstorg i centrala Stockholm vad som händer på valutamarknaden. Inte med ett ord omnämner förståsigpåarna den svenska havererade förortsintegrationen, gängkrigen om kontrollen över knarkförsäljningen i alltifrån Malmö till Sundsvall, eller nattliga sprängningar i Södermalms krogkvarter och mitt i IT-klustret i Kista, som en delförklaring eller kanske till och med huvudförklaringen till raset.

Varför gör de inte det? Bra fråga. Kanske har jag bort i tok fel i min analys här ovan? Eller så har de fel. Personligen hävdar jag efter mina samtal med folk på marknaden med en åsnas och dåres envishet att de där överbetalda professionella statliga siarna grovt missköter sitt jobb när de inte vågar beröra den här förklaringen till kronans långsiktiga försvagning. Ty de har betalt för att prata klarspråk i sina rapporter som läses med lupp av såväl riksbanksledningen som av toppekonomerna och rådgivarna på finansdepartementet.

Men att tala klarspråk om våra samhällsproblem och orsaken till dessa har alltsedan tiden när nymoderaten Reinfeldt tog över rodret i den svenska skutan, alltså hösten 2006, inte varit på modet bland statligt anställda tjänstemän i det här landet, oavsett om de jobbar på Riksbanken eller på Migrationsverket eller är statligt avlönade forskare på något svenskt universitet.

Låt mig ta ett par konkreta exempel. När hörde du senast talas om en svensk yrkesverksam akademiker som forskar på och skriver om somalisk eller albansk maffialiknande, klan- och släktbaserad gängkriminalitet kopplad till miljardindustrin som omsluter knarkhandeln och som lever gott tack vare den utbredda tystnadskulturen runtom i orterna? Eller utpressning av svenska väl etablerade medelstora företagare via korrumperade klantjänstemän med irakisk bakgrund som är anställda på Skatteverkets lokalkontor och som idkar utpressning i myndighetens namn och enligt beslut nedskrivna på myndighetens brevpapper?

Eller varför inte flera olika syrianska nätverksmedlemmar från Södertälje som enligt en hemligstämplad Noa-rapport inte bara suttit i kommunfullmäktige utan också gjort politisk karriär ändå upp i riksdagen, varav en nu jobbar som försvarsadvokat i bland annat Södertälje tingsrätt och som under sin tid i riksdagen sprang omkring och dagdrömde för alla som ville lyssna om att han en dag borde bli justitieminister, enligt mina källor, för att ta ytterligare ett exempel?

Sådana slipade kriminella aktörer finns mitt ibland oss alla. Tro mig. Mer om detta i min kommande bok om den maffiabaserade organiserade systemhotande ekonomiska välfärdsbrottsligheten som Säpo upprepade gånger varnar för och som brer ut sig alltmer i dagens Sverige.

”Vi har varit naiva!” När kommer nytillträdda riksbankschefen Thedéen våga säga detta i en intervju om den ständigt försvagade svenska valutan? Låt oss gemensamt räkna ned den tiden medan ni som sliter hårt på linan på den multinationella världsledande lastbilstillverkaren Scania i Södertälje eller på en statlig IT-avdelning i Sundsvall eller i den kommunala hemtjänsten i Piteå blir fortsatt ännu fattigare inför nästa års utlandssemester. Om ni kommer ha råd med en sådan, vill säga.

Veckans TV-klipp: Svenska Vd:n och finansanalytikern Anders Elgemyr på den svensk/tysk/amerikanska corporate finance-firman Carlsquare i Rosa raketens TV-kanal om orsakerna bakom den försvagade kronan: Se och njut här.

Veckans köpråd: Den erfarna reportern Elinor Torps lysande reportagebok om städbranschen: ”Rent åt helvete”. Den handlar om svarta löner, människohandel, urusel arbetsmiljö och papperslösa som utnyttjas långt bortom det anständigas gränser. Här frodas den ekonomiska arbetslivskriminaliteten, och är nödvändig läsning för den som vill förstå den utbredda kriminaliteten på den svenska arbetsmarknaden, och inte vill fortsätta att naivt blunda inför de stora problem som vår liberala arbetskraftsinvandring tillfogat oss alla i en politisk hemkokt toxisk brygd under det galna decenniet mellan åren 2005 och 2015, signerad (M) och (S).

Läs även: Brinkemo: Världens våldsammaste gäng och Gävle