Vi lägger stora resurser på modersmålsundervisning för skolelever med invandrarbakgrund. Detta motiveras med att vi inte har något val, att det handlar om en mänsklig rättighet. Men det stämmer inte, skriver juristen Karl Mattias Bergsten.
Idag den 21 februari är det den internationella dagen för modersmål, och detta föranleder följande klargöranden i en debatt som alltför länge präglats av juridiska missuppfattningar och politiskt önsketänkande.
Det svenska systemet för modersmålsundervisning bygger inte på internationell rätt, utan på en politisk konstruktion som saknar rättsligt stöd. Förespråkare hänvisar gärna till FN-konventioner och europeiska dokument, men ingen av dessa innehåller en rätt till undervisning i modersmålet. Det som faktiskt erkänns är rätten att lära sig sitt språk, inte rätten att få undervisning på det. Denna distinktion är inte marginell; den är avgörande för hela den rättsliga bedömningen.
Artikel 27 i ICCPR skyddar minoriteters möjlighet att använda sitt språk, men skapar inga positiva skyldigheter för staten att finansiera språkundervisning. Artikel 30 i Barnkonventionen säger samma sak: barn får inte hindras från att utöva sin kultur eller sitt språk, men staten åläggs inte att tillhandahålla undervisning på det språket. Europarådets ramkonvention för minoritetsspråk följer samma linje. Ingenstans finns en skyldighet att bygga upp ett parallellt skolsystem på 160 språk. Sverige har alltså gått längre än någon internationell norm kräver – och längre än vad något annat europeiskt land gör.
Konsekvensen är ett system som underminerar integrationen, försvagar svenskans ställning och cementerar parallellsamhällen. Barn som redan har svaga kunskaper i svenska erbjuds undervisning på ett språk de redan behärskar, medan deras förmåga att delta i det svenska samhället förblir begränsad. Detta är inte rättvisa. Det är en politiskt skapad ojämlikhet.
Modersmålet är en kulturell rättighet – inte en statlig skyldighet. Statens uppdrag är att säkerställa att varje barn behärskar svenska, landets rätts-, myndighets- och samhällsspråk. Utan detta faller både rättssäkerheten och integrationen.
Sverige behöver en kursändring. Modersmålsundervisningen måste omprövas i grunden, och svenskans ställning som sammanhållande språk måste återställas. Det är inte bara en politisk nödvändighet – det är en juridisk realitet.
Karl Mattias Bergsten
Jurist
