PARIS – Covid-19-pandemin har lärt oss att vi inte längre kan behandla till synes avlägsna kriser som fjärran problem. Händelser varsomhelst kan påverka människor överallt. Därför är det viktigt att ta itu med konsekvenserna av och arvet efter pandemin i Afrika. 

Även om Afrika har drabbats av färre covid-19-fall och döda än andra delar av världen kan pandemins inverkan på kontinenten bli mer varaktig, djupare rotad och vara destabiliserande för hela planeten. På ett år har pandemin stoppat ett kvarts sekel av stadig ekonomisk tillväxt, stört värdekedjor och orsakat en aldrig tidigare skådad ökning av ojämlikhet och fattigdom. 

Men det är inte bara Afrika som riskerar att förlora möjligheten att helt ta sig helskinnad ur pandemin. Den globala ekonomin kan också förlora en av sina framtida drivkrafter för tillväxt.

Afrika har allt som krävs för att övervinna pandemikrisen och leda världen mot en ny cykel av hållbar tillväxt: företagsamma och innovativa ungdomar, naturresurser som kan försörja en lokal industriell bas och ett mycket ambitiöst projekt för kontinental integration. Men Afrika har inte de verktyg som krävs för att återhämta sig från en kris som var lika stor som oväntad.

Internationella valutafonden (IMF) uppskattar att de afrikanska länderna kommer att behöva 285 miljarder dollar i ytterligare finansiering fram till 2025, men det finns ingen återhämtningsplan eller någon mekanism för att säkra dessa resurser. Medan andra regioner nu visar tecken på snabb ekonomisk återhämtning kan Afrikas oförmåga att bekämpa pandemin med samma kraft ge upphov till en ekonomisk och social kris som förnekar unga människor de möjligheter de behöver och förtjänar.

Internationell solidaritet började ge resultat kort efter att pandemin drog in. G20-länderna gjorde uppehåll i kraven på återbetalning av skulder för de fattigaste länderna och särskilt finansiellt stöd från IMF, Världsbanken och andra givare, inklusive Europa, gjordes tillgängligt.

Men institutionerna som har understött den internationella solidariteten i årtionden närmar sig gränserna för vad de kan prestera. De har försvagats på kort sikt av enorma skillnader i tillgång till vaccin. De försvagas också av stora ekonomiska skiljaktigheter, som ingen nödåtgärd verkar kunna stoppa.

Därför behövs ett nytt ramverk – en ambitiös och djärv New Deal (”ny giv”, benämning på reformerna i USA under den stora depressionen). Och det första testet för ett sådant initiativ måste vara tillgång till covid-19-vacciner. Genom COVAX, vaccindelen i det internationella samfundets samarbeten Access to COVID-19 Tools (ACT) Accelerator, och African Vaccine Acquisition Task Team, kommer hundratals miljoner doser att levereras till Afrika under de kommande månaderna. Förbeställda vaccindoser distribueras via multilaterala kanaler, med skydd för vårdpersonal som högsta prioritet. 

Läs även: Samarbetet efter covid – Emmanuel Macron och Angela Merkel

Men det räcker inte. Vaccination är världens viktigaste ekonomiska projekt just nu. Fördelarna mäts i biljoner – kostnaderna i miljarder. Ingen annan investering kan ge så stor avkastning på kort sikt. Vi måste därför mobilisera innovativa finansiella instrument för att öka finansieringen av ACT Accelerator, så att Afrikas mål för vaccinationstäckning, som den afrikanska smittskyddsmyndigheten har satt till 60–70 procent, kan uppnås. Vi uppmanar IMF att acceptera användning av särskilda dragningsrätter (SDR, fondens beräkningsenhet och en potentiell fordran på medlemsländernas valutareserver) för att finansiera detta arbete.

Dessutom är, som understryks i Romförklaringen från toppmötet om global hälsa den 21 maj, nyckeln till att bekämpa framtida pandemier inte bara att överföra licenser utan även expertis till vaccinproducenter i utvecklingsländerna. I väntan på att det avtal om immateriella rättigheter som för närvarande förhandlas inom Världshandelsorganisationen (WTO) sluts måste Afrika kunna framställa vacciner med hjälp av mRNA-teknik (budbärar-RNA) och även nå en överenskommelse om TRIPS-reglerna (Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) inom ramen för WTO. Med drivkraft från toppmötet i Paris för afrikanska, europeiska och finansiella ledare, som hölls den 18 maj, kommer sådana produktionspartnerskap att finansieras och utvecklas under de kommande månaderna.

Läs även: Dum idé att göra patentundantag för covid-19-vaccin

Den andra komponenten i en New Deal för Afrika är storskaliga investeringar i hälsa, utbildning och kampen mot klimatförändringar. Vi måste låta Afrika öronmärka dessa utgifter så att de separeras från andra utgifter för investeringar i säkerhet och infrastruktur. Annars kan kontinenten hamna i en ny cykel av kraftig skuldsättning. På kort sikt kommer privata långivare inte att tillhandahålla de nödvändiga ekonomiska resurserna, trots vissa afrikanska länders spektakulära framgångar med att utnyttja internationella kapitalmarknader. 

Afrika behöver en positiv förtroendechock. Toppmötet i Paris har gjort det möjligt för oss att konsolidera ett avtal om en ny tilldelning på 650 miljarder dollar i form av SDR, varav 33 miljarder dollar kommer att gå till afrikanska länder. Nu vill vi gå ännu längre med två frivilliga åtaganden.

För det första behöver vi ett åtagande från andra länder att mobilisera en del av sina SDR-tilldelningar till förmån för Afrika. En sådan omfördelning av resurser skulle göra det möjligt att i ett första steg frigöra 100 miljarder dollar till Afrika (och sårbara länder i andra delar av världen).

För det andra måste afrikanska institutioner involveras i användningen av dessa SDR för att stödja kontinentens återhämtning och strävan mot att uppnå de globala målen enligt Agenda 2030. Detta kan i sin tur bana väg för en översyn av vår internationella finansiella struktur, med målet att ge större tyngd åt afrikanska institutioner.

Vi uppmanar alla medlemmar i det internationella samfundet att göra detta dubbla åtagande.

Slutligen måste vi fokusera på Afrikas främsta tillgång: dess dynamiska entreprenörsanda. Kontinentens mikroföretag samt små och medelstora företag är livlinan till framtiden för afrikanska kvinnor och ungdomar, men den privata sektorn är fången i en informell ekonomi och underfinansiering. Därför måste vi inrikta oss på att förbättra afrikanska entreprenörers tillgång till finansiering genom att sikta på de viktigaste faserna i deras projekt, särskilt uppstartsfasen.

Målet för toppmötet i Paris var att nå en överenskommelse om fyra mål: allmän tillgång till vaccin mot covid-19 – bland annat via produktion i Afrika, förstärkning av de panafrikanska institutionernas positioner och roller inom en ny internationell finansiell struktur, nystart för offentliga och privata investeringar samt stöd för storskalig finansiering av den afrikanska privata sektorn. Vår uppgift under de kommande månaderna är att främja dessa mål i internationella forum, inte minst som en del av Frankrikes kommande sexmånadersperiod som ordförande för Europeiska unionens råd.

Emmanuel Macron är Frankrikes president. Paul Kagame är Rwandas president. Cyril Ramaphosa är Sydafrikas president. Macky Sall är Senegals president.

Detta dokument har också undertecknats av António Costa, Portugals premiärminister; Pedro Sánchez Pérez-Castejón, Spaniens premiärminister; Alexander De Croo, Belgiens premiärminister; Charles Michel, Europeiska rådets ordförande; Ursula von der Leyen, Europeiska kommissionens ordförande; Mohammed bin Salman, Saudiarabiens kronprins; Mohammed bin Zayed, kronprins i emiratet Abu Dhabi; Félix Antoine Tshisekedi Tshilombo, president i Demokratiska republiken Kongo och ordförande i Afrikanska unionen; Faure Gnassingbé, Togos president; Alassane Ouattara, Elfenbenskustens president; Abdel Fattah el-Sisi, Egyptens president; Filipe Nyusi, Moçambiques president; Muhammadu Buhari, Nigerias president; Roch Marc Christian Kaboré, Burkina Fasos president; Azali Assoumani, Komorernas president; Nana Akufo-Addo, Ghanas president; João Lourenço, Angolas president; Sahle-Work Zewde, Etiopiens president; Mohamed Ould el Ghazouani, Mauretaniens president; Kaïs Saïed, Tunisiens president; Bah N’Daw, Malis tidigare president; Mohamed Bazoum, Nigers president; Albert Pahimi Padacke, Tchads premiärminister; Abdalla Hamdok, Sudans premiärminister; Denis Sassou Nguesso, Republiken Kongos president; Patrice Talon, Benins president; Paul Biya, Kameruns president och Moussa Faki, ordförande för Afrikanska unionens kommission.

Översättning: Bulletin. Copyright: Project Syndicate.