Trots återkommande tal om ”röda vindar” har det inte funnits någon bred vänstervåg bland svenska väljare på över 20 år. Istället handlar det om en förändrad väljarkår – och en journalistkår som inte är så neutral som den påstår, skriver Axel Otterberg.
Det är fascinerande hur stora delar av svensk journalistik gång på gång försöker skapa bilden av att det skulle blåsa några ”röda vindar” i Sverige.
För det första stämmer det naturligtvis inte, och för det andra så har det inte funnits några tydliga röda vindar bland svenska väljare på över 20 år.
Anledningen till att Sverige fick åtta år med Stefan Löfven och Magdalena Andersson som statsministrar var inte någon massiv vänstervåg, utan att den borgerliga sidan förlorade valet 2014 efter att ha tappat väljare till Sverigedemokraterna.
Samtidigt vägrade de borgerliga partierna vid den tiden att samarbeta med Sverigedemokraterna, vilket gjorde det möjligt för Socialdemokraterna att kunna vinna valet och även, med nöd och näppe, behålla makten.
I dag har Sverige tagit emot en mycket stor invandring från Mellanöstern under de senaste decennierna.
Alla i denna grupp är naturligtvis inte röstberättigade, men bland dem som är det finns ett tydligt stöd för framför allt Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Resultatet har blivit att Socialdemokraterna i hög grad blivit beroende av denna väljargrupp samtidigt som många traditionella svenska arbetare och medelklassväljare lämnat vänstersidan sedan länge.
Detta är något som partistrateger inom vänstern är väl medvetna om, och enligt kritiker är det också en viktig förklaring till den mycket generösa migrationspolitik som bedrivits under lång tid samtidigt som de traditionella väljargrupperna minskat.
Att påstå att det blåser röda vindar bland vanligt folk i Sverige blir därför extremt missvisande.
Enligt detta perspektiv förklaras vänsterns relativt starka opinionssiffror snarare av förändringar i väljarkårens sammansättning än av någon bred ideologisk vänstersväng bland den infödda befolkningen.
Det kan också nämnas att Miljöpartiet historiskt varit beroende av stödröster från socialdemokratiska väljare snarare än av en stor egen kärnväljarbas.
Trots detta fortsätter många svenska journalister att tala om röda vindar.
Det märkliga är att samma analyser ofta dyker upp nästan omedelbart efter att en borgerlig regering tillträtt och sedan återkommer regelbundet fram till nästa valrörelse.
Detta är inte bara löjligt utan också direkt farligt.
Varför skulle svenska väljare rösta fram högerregeringar om det skulle blåsa starka röda vindar över Sverige? Samma antiintellektuella resonemang fördes redan efter Alliansens båda valvinster 2006 och 2010 från både vänstersidan men också bland stora nyhetsmedier.
Jag och många med mig menar att detta inte bara är ett felaktigt resonemang utan även ett sätt att påverka opinionen genom att skapa en bild av att vänstern har medvind både innan och efter varenda val, oavsett valutgång och andra faktorer.
Eftersom många journalister själva uppfattas stå politiskt till vänster finns det också en utbredd misstro mot påståenden om fullständig objektivitet och opartiskhet.
Det handlar enligt detta synsätt inte bara om public service, som ofta beskrivs som Socialdemokraternas främsta opinionsbildare, utan om journalistkåren i stort.
Många väljare upplever att det räcker att skrapa lite på ytan för att se hur aktivistiska delar av svensk journalistik faktiskt har blivit.
Jag är en utav dessa väljare som tröttnat på svenska journalisters rödbruna vinklingar i mer eller mindre det mesta.
Enough is enough!
Axel Otterberg, statsvetare
