I olika mediala sammanhang har det framförts att det måste vara möjligt att vara aktivist och tillika klimatforskare. Spetsen i argumentationen har riktat sig mot Sverigedemokraternas och regeringens syn rörande just klimataktivister. Vi förstår att det finns en oro hos dem som är aktivister och tillika klimatforskare. Det har varit ett förhållande som inte har granskats av vare sig media eller politik.

Läs även: Klimataktivister vandaliserade den ikoniska fontänen – färgade vattnet svart

Att ta ställning politiskt är en grundläggande rättighet men, vilket Floyd Jiuyun Zhang illustrerade i den vetenskapliga tidskriften Nature Human Behaviour, det kommer inte utan risker. När den vetenskapliga tidskriften Nature tog ställning resulterade det i att förtroendet för forskningen bland befolkningen som helhet försvagades.

Det är också viktigt att klargöra skillnader. Samtliga riksdagspartier är överens om behovet av att minska utsläppen av växthusgaser i världen och att det till största del idag är människan som bidrar till den globala uppvärmningen. Det existerar i forskningen ingen konsensus för hur man ska gå till väga för att på bästa sätt göra detta. De olika förslagen haglar, men forskningen ger inget entydigt svar på hur Sverige på bästa sätt kan bidra till minskade utsläpp. Samtidigt finns andra utmaningar att ta itu med så som vård och kriminalitet, vilka idag rankas som viktigare frågor än klimat av väljarna.

Läs även: DEBATT: Lägg ner Svenskt Näringsliv och klimathysterin

Faktum är att enligt FN:s klimatpanel ligger de globala utsläppen av växthusgaser kring 60 miljarder ton koldioxidekvivalenter per år. Mindre än en tusendel av dessa kommer enligt Naturvårdsverket från Sverige. Tas hänsyn till att Sveriges växande skogar tar upp det mesta av våra utsläpp, det rör sig om nästan nio tiondelar, så är vi redan idag nära netto noll vad gäller territoriella utsläpp.

På Sveriges universitet och högskolor finns det idag närmare hundra program och hundratals kurser kopplade till begreppen miljö, klimat eller hållbar utveckling. Utöver detta så bedrivs tusentals forskningsprojekt där miljarder går till klimat- och miljörelaterad forskning. Mycket av detta är av hög kvalitet. En aktivistisk forskarkår riskerar dock i förlängningen att urholka förtroendet för forskning i Sverige.

Miljörörelsen har tydligt radikaliserats och lämnat fredliga demonstrationer bakom sig för att istället anamma, ofta olagliga, metoder som trafikblockader, störande vid evenemang, jaktsabotage och avbrytande av riksdagsdebatter. Detta kan knappast vara förenligt med att bibehålla förtroende som klimatforskare på något av Sveriges universitetet eller högskolor.

Läs även: Fokus: Var finns klimatflyktingarna?

Patrick Reslow (SD)
Utbildningspolitisk talesperson
Riksdagsledamot

Martin Kinnunen (SD)
Miljöpolitisk talesperson
Riksdagsledamot