Oavsett hur samhället mår är kriminalpolitiska satsningar alltid välkomna. Medborgarnas trygghet måste undantagslöst sättas i första rummet. Det räcker med att en människa i sin vardag hindras på grund av otrygghet eller brottslighet för att konstatera att samhället misslyckats.

Att regeringen nyligen presenterat ett förslag om att nästa år satsa 2,5 miljarder extra för att bekämpa brott låter vid första anblicken därmed som ett bra förslag. Satsningen handlar bland annat om straffskärpningar och investeringar i det brottsförebyggande arbetet.

Vid en närmare anblick konstateras dock att endast 500 miljoner tilldelas polisen, varav 400 miljoner till ett ”teknikpaket”, vilket innefattar fler övervakningskameror, ökad användning av hemliga tvångsmedel och mer resurser till Nationellt forensiskt centrum. Mot bakgrund av framgången med Encrochat är tillskottet till ytterligare tekniska lösningar förståeligt. Fördelningen blottar dock en ytterst påtaglig och allvarlig problematik.

Läs även: Springare: Vi behöver nya polischefer och en ny polisutbildning

Regeringens målsättning om 10 000 fler poliser måste redan ses som ett kapitalt misslyckande. Drygt halva tiden har nämligen gått sedan regeringen gav polisen i uppdrag att till 2024 nå detta resultat. I slutet av juli i år hade antalet anställda inom polisen ökat med 6 956 personer sedan målet infördes 2016, men endast var fjärde är utbildad polis, resten civila. Detta i en tid när antalet poliser per capita sjunker och är lågt ur ett internationellt perspektiv. Sverige är dessvärre inte längre ett land med låg kriminalitet och våldsbrottslighet.

Än mer anmärkningsvärt är de på polisutbildningen tomma platserna. De senaste nio terminerna har detta varit ett faktum då vissa terminer endast kunnat fylla 60 procent av platserna. Nio terminer av misslyckad målsättning talar sitt tydliga språk – polisutbildningen lockar för få aspiranter.

Mot bakgrund av den eskalerande brottsligheten är detta extremt allvarligt.

Vilka bakomliggande faktorer kan då skönjas?

Läs även: Springare: Det är Polismyndigheten, dumskalle!

En sannolik sådan har redan antytts – att under rådande samhällsklimat med högst andel skjutningar i hela EU, klanstrider och gänguppgörelser, innebär dagens polisyrke att man löper en allt större risk att under sin dagliga tjänstgöring allvarligt skadas eller mista livet.

Om arbetsmiljön omgärdas av påtaglig livsfara är ersättningsnivån av ringa betydelse. Ingen lönenivå kan väga upp mot de risker som dagens operativa polis i sin tjänst möter. Oavsett borde snittersättningen vara direktrelaterad till arbetsmiljö.

Det är då anmärkningsvärt skevt att konstatera att ingångslönen för en nyutexaminerad polis är 25 600 kr. Löneutvecklingen är sedan ytterst blygsam med en för kåren medellön om drygt 35 000.

Få yrkesgrupper utsätts för större faror och krävande situationer än polisen. Ovanpå den faktiska arbetssituationen är det känt att poliser i vissa områden kartläggs av kriminella privat. Detta skall ställas mot att löneutvecklingen inom andra yrken med betydligt säkrare och tryggare arbetsmiljö, kontinuerligt ökat.

Läs även: Polisen får 500 miljoner extra i år för att klara budgeten

Medborgerlig Samling har sedan länge föreslagit att snittlönen för en polis skall öka med 4 000 kr. En mer skälig lön kan aldrig kompensera för de allt sämre arbetsförutsättningarna men den kan kanske åtminstone få ytterligare aspiranter att söka sig till polisutbildningen. Det vore en bra början. Det finns inget som tyder på att situationen med kriminalitet kommer att förbättras. Snarare kan vi förvänta oss en stark försämring de närmaste åren.

Att överhuvudtaget få fram poliser är en uppenbar prioritet.

Nils Garcia-Grundström, Medborgerlig Samling Stockholm
Edward Nordén, Medborgerlig Samling Skåne

Anm. I en tidigare version stod det felaktigt att MED:s förslag var 5 000 kr snittökning av lönen. Rätt siffra är 4 000 kr.
-----
Vill du publicera dig på Bulletin Debatt? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu