Nu blir jag så där trött igen. Så där trött man blir, när vuxna människor och dessutom inom Sveriges maktelit, gång på gång säger ”kan själv”, och lika ofta hamnar stövlarna på fel fot.

Eller. Varför envisas Mikael Damberg, Morgan Johansson och Stefan Löven, tillsammans med ett antal höga myndighetschefer, att springa omkring på Bohusläns havsklippor med förhoppningen att hitta kantareller?

När ska de begripa att de måste ta hjälp för att få stövlarna på rätt fot? Inse att de måste vända inåt landet och skogarna för att hitta kantareller.

För varje timme, för varje dag, för varje vecka tappar vi mark och värdefull tid för att kunna hejda och på sikt stoppa den kriminalitet vi ser galoppera förbi oss i fel riktning. Anledningen är att ledande politiker och högre polischefer hela tiden grottar ner sig i – och ältar – narrativ som inte längre har någon bäring eller trovärdighet.

Man måste förstå att det svenska samhället är uppbyggt på en sedan länge naiv förhoppning om att en ohämmad samhällelig öppenhet, som vilar på rakt igenom sunda rättsuppfattningar och ömsesidig pålitlighet och respekt, så kommer respekten och legitimiteten för samhällets bärande funktioner per automatik uppstå.

Läs även: Springare: Chefer som uppmuntrar till tystnad inför hot ska ha sparken

Man måste också förstå att denna fromma förhoppning om den ”svenska modellen” inte längre går att upprätthålla, hur många kulisser, alibin och manipulerande åtgärder politiker och högre tjänstemän än skapar. Det svenska samhället med exempelvis myndigheter och förvaltningar som ansvarar för våra transfereringssystem, rättsvårdande myndigheter etcetera, befinner sig under attack från krafter som inte har sitt ursprung i den ”svenska myllan” precis. Man skall då till exempel ha i minnet att transfereringarna från offentlig sektor till hushållen år 2020 uppgick till 670 miljarder kronor. Något som fungerat som en magnet för importerad grov kriminalitet.

Jag menar att det svenska samhället självt, via ”den svenska modellen”, har skapat förutsättningarna för exempelvis utsugningen av våra transfereringssystem och den galopperande utvecklingen av importerad krigsinspirerad våldskriminalitet. Samhället har under årtionden stått med öppen famn och välkomnat destruktiva krafter från underutvecklade samhällsstrukturer. Strukturer som dessutom vilar på kraftig korruption, opålitlighet, brist på förtroende och respekt för polisiära organisationer, samt en grov kriminalitet, där den med störst våldskapital är den som vinner och får makt.

Att bromsa och slå ut dessa kriminella krafter, som idag i stora numerärer redan etablerat sig i det svenska samhället, kräver en polismakt som Sverige idag inte ens är i närheten av. I stället måste rättsstaten med polisen i spetsen, för det första återta den legitimitet för polisväsendet som polisen självt gett bort. Och för det andra måste polisen varje dag ut i kriminella miljöer och på gator och torg, och inför varje kriminell person manifestera våldsmonopolets överlägsenhet och rättsstatens kompromisslöshet. Detta skapar respekt och trygghet hos det storas folkflertalet som inte är kriminella.

Läs även: Springare: Polisen måste sättas under förmyndarskap tills vidare

För att nå dit måste en helt ny inriktning införas. Höga chefer inom polismyndigheten måste bytas ut. Nya organisationsstrukturer måste skapas. Uppdraget och kärnverksamheten måste förfinas. När det gäller kommuner och andra myndigheter i samhället måste även de backa hem och se över sitt uppdrag, så att de blir självbärande i de delar som handlar om att beivra den galopperande kriminaliteten. Det måste bli slut på alla meningslösa politiskt korrekta samverkansprojekt, där alla springer bakom ryggen på varandra och tar skydd. Ska det samverkas så ska det ha direkt koppling till kärnverksamheten och ligga på rätt nivåer.

Polisutbildningen måste reformeras så att vi kan börja utbilda för kärnverksamheten relevanta konstaplar igen, utan inslag av akademiska polishybrider. Vi måste sluta med att sträva efter och kvotera in kvinnliga poliser till polisutbildningen eller till chefstjänster, eller vita heterosexuella män, eller poliser med invandrarbakgrund eller HBTQ-relaterade poliser. Vi måste sluta upprepa mantrat att svenska poliserna måste representera befolkningssnittet i samhället. Detta mantra är bara akademiskt kvalificerat svammel. Det finns ingen som på ett relevant sätt ännu har visat på argument som stöder detta mantra.

Läs även: Brinkemo: Det är dags att lyssna på poliser som Ulf Boström

I stället skall vi utbilda personer som har rätt förutsättningar för att bli bra och effektiva poliser i en organisation som skall uppbära ett våldsmonopol och ytterst varje dag försvara rättsstaten och demokratin. Detta görs via värdegrunder och andra politiskt korrekta hämskor som genererar dialogpoliser som drar sig tillbaka när hysteriska gängkriminella hotar och skriker och bokstavligen spottar poliserna i ansiktet.

Om det sen är vita män, kvinnor, personer med invandrarbakgrund eller HBTQ-personer som försvarar rättsstaten på ett relevant sätt, har ingen som helst betydelse. Bara att de med sitt uppdrag i ryggen och uppbackade av våldsmonopolet manifesterar polisens legitimitet och därigenom skapar trygghet och säkerhet för mig och alla andra medborgare i samhället som sköter sig.

Peter Springare