Facebook noscript imageDEBATT: Privata alternativ driver välfärden – inte offentliga
Debatt
DEBATT: Privata alternativ driver välfärden – inte offentliga
Kry – ett privat vårdföretag. Dagens debattör Tobias E. Hägglund (M). Foto: Gustaf Månsson/SvD/TT / Angelica Klang
Kry – ett privat vårdföretag. Dagens debattör Tobias E. Hägglund (M). Foto: Gustaf Månsson/SvD/TT / Angelica Klang

Verksamhet i offentlig regi tenderar att fungera förvaltande, vilket leder till begränsad utveckling och innovation. Vi bör därför ta tillvara möjligheterna till upphandling i offentlig verksamhet, skriver dagens debattör Tobias E. Hägglund (M).

När vänstervindar blåser i politiken hörs ofta krav på att förbjuda eller begränsa den privata sektorn från att leverera tjänster till den offentliga sektorn. Istället vill man låta offentligheten sköta allt i egen regi, något som skulle medföra att den skattefinansierade offentliga sektorn växer sig större. Eftersom det alltid är svårt att finna goda argument att saluföra skattehöjningar med, letar sig ofta direkt smutskastning mot specifika branscher in i debatten. Många missar att det offentliga och privata verkar enligt olika förutsättningar och att det varken är lätt eller önskvärt att byta ut de privata alternativen. Tvärtom skulle det vara direkt skadligt att låta utöka den offentliga regin på bekostnad av den privata.

Frågan om privata utförare kommer oftast upp i debatten om kommunal verksamhet. Kommuner bedriver såväl obligatoriska som frivilliga verksamheter. Miniminivå styrs av lagar medan val av övrig verksamhet motiveras av allmänintresset. Gränsdragningen gällande vad som anses vara allmänintresse som det offentliga bör tillgodose varierar från parti till parti inom politiken.

Läs även: Vårdföretaget Kavat erbjuder äldrevård på hemspråket: ”Personalen kan din kultur”

Vid valet mellan kommunal egenregi eller upphandling av privata utförare inom olika verksamhetsområden bör man känna till skillnaderna mellan de två alternativen. Offentlig verksamhet består i huvudsak av förvaltande uppdrag. Det vill säga en verksamhet som ska hålla status quo snarare än driva på för tillväxt, kostnadseffektiviseringar eller utveckling. Offentlig verksamhet finansieras i huvudsak genom tvångsbeskattning av medborgarna. Privat verksamhet ökar som en följd av effektivitet och kundnöjdhet. Ökar offentlig sektor i storlek är det däremot som en följd av politiska önskemål, och för att finansiera det måste skatteintäkterna öka.

Om kommunen väljer att förlita sig på egenregi före upphandlade privata alternativ löper medborgarna risken att verksamhet till slut endast bedrivs inom offentliga monopol. Vid monopol bestämmer monopolisten vad kunderna ska tycka om och ett kommunalt monopol innebär normalt att valet baserar sig på politisk ideologi, eller i bästa fall majoritetens vilja före minoritetens. På samma sätt innebär skatt till offentlig verksamhet att politiken bestämmer vad medborgarnas pengar ska spenderas på.

Läs även: SL-upphandlingen kan bli den största offentliga i Sveriges historia

Alternativet till egenregi är att upphandla privata utförare. Fördelarna med den privata sektorn är att den tillhandahåller alternativ för alla väder och alla smaker. På en konkurrensutsatt marknad bestämmer kunderna vad företagen ska erbjuda. De företag som bäst kan tillmötesgå och tillgodose kundernas önskemål växer och de som misslyckas försvinner och ersätts med nya företag med nya idéer. Ytterst driver företagen kostnadseffektivitet och produktutveckling för att hela tiden kunna hålla sig starka i konkurrensen. Skulle kostnadseffektivitet uppstå i offentlig regi leder normalt inte besparingarna till skattesänkningar, utan till utökat spenderande eftersom en verksamhet som är effektivare än sin egen budget sannolikt får budgeten reducerad kommande år.

Offentlig verksamhet kan normalt inte agera konkurrensneutralt. Marknaden behöver därför skyddas genom konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Utöver detta reglerar kommunallagen att kommuner ska drivas enligt självkostnadsprincipen. De får heller inte bedriva näringsverksamhet med vinstsyfte. Den första regeln är till för att motverka att kommuner växer mer än vad samhällsbehovet motiverar. Den andra för att förhindra att de förstör konkurrensen på marknaden. Kommuner konkurrerar inte på lika villkor mot marknaden eftersom de är skattefinansierade, inte kan gå i konkurs, samt redan har ett övertag tack vare sin myndighetsroll inom flertalet samhällsfunktioner.

Läs även: Kommunal om privata vårdföretag: ”Kommunerna får ta över verksamheten”

Privat sektor har andra förutsättningar och syften än den offentliga. Företag kan endast startas om någon är villig att gå in med, och riskera, sina egna pengar. Om företaget inte når framgång kommer det att blöda pengar och till sist försättas i konkurs. Privata företag måste normalt drivas med vinstintresse eftersom den risk som investerare tar måste vägas upp. Vinst är ett ord som ibland skrämmer människor, men på en frisk konkurrensutsatt marknad betyder vinst inte något annat än ”effektivitet”. Vinsten behöver vara tillräckligt stor i förhållande till risken, annars finns inga incitament att investera. Då placerar man hellre sina pengar på aktier, investeringssparkonto eller motsvarande. Startas inte några nya företag skapar de heller inte några nya jobbtillfällen; därför är det viktigt att känna till att det är i de små företagen fyra av fem nya jobb skapas.

Om vi medborgare ska få behålla mer pengar i fickan och göra våra val själva istället för att överlåta dem till offentligheten och politiker är det viktigt att den offentliga sektorn inte breder ut sig på marknader som redan tillgodoses av den privata sektorn. Ska vi alla kunna dra nytta av kostnads- och resurseffektivitet samt innovation och utveckling inom offentliga verksamheter behöver offentligheten genom upphandling dra nytta av den enorma kraft som finns hos företagen. Den privata sektorn utgör redan motorn i vår välfärd genom att betala de skatter och de beskattningsbara löner som bekostar hela den offentliga sektorn. Låt oss därför bli bättre på att dra nytta av den effektivitet och utveckling som marknaden driver fram.

Tobias E. Hägglund
Moderat politiker i Uppsala, ledamot i arbetsmarknadsnämnden

Bulletin Debatt

Detta är ett debattinlägg i Bulletin. Debattören svarar för sina åsikter i debattartikeln. Vill du publicera dig på Bulletin Debatt eller inkomma med replik? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu