Public service består av SVT, SR och UR och uppbär årligen ca 8,5 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar för sin verksamhet. De har krav på sig att vara opartiska, sakliga och att visa hänsyn till mediets genomslagskraft. Programverksamheten ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer enligt demokratiparagrafen i Radio-och TV-lagens femte kapitel. Därtill kommer en outtalad, men från beskyddarna ofta upprepad grund att bidra till folkupplysningen, fritt från kommersiella eller andra hänsynstaganden. Gott så.

Läs även: DEBATT: Varför behövs Kristna Värdepartiet?

Att public services uppdrag blir extra viktigt ett valår behöver knappast påtalas. Särskilt SVT har en enorm genomslagskraft i vart fall i den del av befolkningen som inte utgörs av de absolut yngsta väljarna. Mätningar som public service själva hänvisar till, tex. SOM- institutets från mars 2022, visar att befolkningen har ett mycket högt förtroende för SVT. Det får förutsättas att utgångspunkten är att väljarna då har tagit del av sådan allsidig rapportering och att inget valts bort så att de på goda grunder kan göra ett välgrundat ställningstagande i saken.

I riksdagsvalet 2018 begärde 33 partier väljarnas förtroende. Feministiskt initiativ fick viss mediabevakning men i övrigt enbart de åtta etablerade riksdagspartierna. Det kan antas att ungefär lika många partier ställer upp i riksdagsvalet 2022. Vad som förändrats är att den begränsade mediabevakningen som Feministiskt initiativ fick 2018 nu har bytts mot partiet Nyans.

Public service i allmänhet och SVT i synnerhet bevakar just nu riksdagspartierna, genomför utfrågningar och partiledardueller. Men de övriga då? Ingår det verkligen i public service uppdrag att exkludera samtliga utmanare om makten? Knappast. Snarare skulle nog uppfattningen att det ett valår är extra viktigt med en allsidig belysning av de partier och de kandidater som står på dess listor på goda grunder kunna torgföras.

Det kan kanske till och med hävdas att om public service, inför sin trogna publik med dess höga förtroende, aktivt väljer bort partier utanför de i riksdagen etablerade, att det snarare är en form av vilseförande och definitivt inte bidrar till folkupplysning. Frågan diskuteras inte ens och de etablerade riksdagspartierna har på goda grunder inget intresse av att väcka frågan för att bidra till konkurrensutsättning av den egna verksamheten.

Läs även: DEBATT: Klassiskt liberala partiet vill aggressivt lämna medborgaren i fred

Mot bakgrund av dels hur partiledarutfrågningarna genomförs, dels hur vissa etablerade partiledare tillåts presentera ett ordflöde utan att svara på frågor, och dels hur public service helt underlåter att gå igenom partiprogrammen är det mångas uppfattning, definitivt min, att dessa utfrågningar inte ger något vettigt alls och i värsta fall bidrar till politikerförakt i allmänhet. De flesta väljare vet dock inte att det finns en politisk värld utanför det enda som public service presenterar och faktiskt marknadsför.

Det finns ingen hejd på programidéer som förverkligas inom framför allt SVT. Att spegla samtliga partier som kandiderar till riksdagen är dock inte en sådan. Det hade mycket lätt kunnat åtgärdats, om viljan funnits. Pengar och utrustning finns.

I valet 2018 placerade sig Feministiskt initiativ, Alternativ för Sverige, Medborgerlig Samling och Piratpartiet närmast riksdagsspärren i angiven ordning. Nu har Partiet Nyans tillkommit som utmanare med ett uppenbart journalistiskt och allmänintresse. Det är fullt möjligt att spegla samtliga partier, om viljan finns. Ett minimikrav på SVT borde vara att erbjuda samtliga partier ett par timmar en kväll för redovisning och utfrågning om partiprogrammet.

Eftersom SVT har en förkärlek till att lägga pengar och resurser samt vana av att arrangera Mello kan jag föreslå en utveckling av dessa tankebanor.

Anordna en eller flera debatter med de mindre partierna, låt väljarna rösta och därefter går de 5–6 populäraste partierna vidare till en alternativ partiledardebatt i det format som de redan erbjuder nuvarande riksdagspartier. Ovannämnda partier skulle sannolikt delta och ge väljarna en bredare paljett av politiska impulser.

Denna debatt, om SVT också marknadsförde den, skulle sannolikt röna ett stort intresse från väljarna och dessutom som bieffekt innebära att SVT skulle uppfylla de krav som lag stadgar att de är skyldiga. Ett ytterligare alternativ är att låta de två främsta utmanarna delta i den stora partiledardebatten för att ge väljarna ett alternativ. En smaksak. Oavsett modell måste dock public service agera.

Läs även: DEBATT: En politik för socialistiska skattesänkningar

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att public service inte uppfyller lagkraven så länge de aktivt väljer att exkludera partier efter eget tycke och smak. En sann demokrati kräver upplysta väljare. Public service i allmänhet och SVT i synnerhet är här systemkritiskt.

Mats Bergh
Advokat och rättspolitisk debattör