Miljöpartiet är tydligt i sin retorik och sina vallöften inför valet 2026. Det går att läsa svart på vitt i deras skuggbudget. Partiet vill chockhöja drivmedelsskatterna med 4 miljarder kronor, kraftigt höja reduktionsplikten, dela ut bidrag i form av elbilsbonus med 1,2 miljarder kronor mer än den nuvarande regeringen, och samtidigt kompensera låginkomsttagare och landsbygdsbor för de chockhöjda drivmedelspriser som den egna politiken skapar. Alla dessa så kallade klimatåtgärder och reformer beräknas öka statens kostnader med 26 miljarder kronor och Miljöpartiet tänker dessutom finansiera detta med lån.

SE ÄVEN: Så hög blir Miljöpartiets prischock på bensin

Enligt Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén är det att ”ägna sig åt populism” att lova rimliga bränslepriser till väljarna, särskilt dem som är beroende av bilen i vardagen. Men låt oss blicka tillbaka och se vad Miljöpartiets klimatpolitik gjorde med Sverige mellan 2014 och 2022 under två rödgröna regeringar.

Reduktionsplikten var en av de centrala klimatsatsningarna under den förra rödgröna regeringen för att nå Sveriges nationella klimatmål om 70 procents minskade utsläpp från vägtrafiken till 2030 jämfört med 2010 års nivåer. Utsläppsminskningen skulle uppnås genom att tvinga drivmedelsleverantörer att blanda in allt större andel så kallade hållbara biodrivmedel i bensin och diesel.

Eftersom inblandning av biodrivmedel i bensin över 10 procent kan orsaka skador på konventionella motorer var det dieseln, det vill säga ryggraden för tunga transporter på väg, som fick bära huvuddelen av reduktionsplikten. När reduktionsplikten infördes den 1 juli 2018 var målet att andelen biodrivmedel i diesel skulle uppgå till 66 procent år 2030. Planen pausades dock senare av den dåvarande regeringen med anledning av skyhöga bränslepriser.

Rysslands invasionskrig mot Ukraina i början av 2022 drev visserligen upp oljepriserna globalt, men höga skatter och en extremt ogenomtänkt reduktionsplikt bidrog starkt till att Sverige fick världens högsta dieselpriser.

Den 30 november 2023 beslutade riksdagen, med minsta möjliga marginal (148 röster mot 147), att sänka reduktionsplikten för bensin från 7,8 procent till 6 procent och för diesel från 30,5 procent till 6 procent. Tillsammans med ytterligare skattesänkningar året därpå har detta lett till att vi i dag har mer normala och rimliga drivmedelspriser vid pump. Medborgarnas privatekonomi behöver inte längre ruineras vid varje tankning. Miljöpartiets tidigare språkrör Märta Stenevi (MP) kallade dock dessa lättnader för att ”skapa rädsla mitt i en brinnande klimatkris”.

Den rödgröna regeringens ambition att ”gå före”, ”visa vägen” och ”ha ledartröjan på” ledde inte bara till att Sverige fick världens högsta dieselpriser. Sverige kom även att ensamt stå för över 50 procent av Europas och över 30 procent av den globala förbrukningen av HVO. Det innebar att Sverige i praktiken dammsög marknaden och pressade upp priserna på så kallade hållbara biodrivmedel globalt, med både ekonomiska och miljömässiga konsekvenser.

Enligt Riksrevisionens granskning Reduktionsplikten – risker för genomförande och effektivitet (RiR 2023:13) bestod över 60 procent av råvaran i svensk HVO av animaliskt slaktavfall, till största delen importerat. Detta väcker allvarliga frågor om både hållbarhetseffekter och långsiktig försörjning av reduktionsplikten.

Miljöpartiet ville dessutom förbjuda nyförsäljning av bilar med förbränningsmotorer redan 2025 (partimotion 2022/23:2175 av Per Bolund med flera) samt införa stränga miljözoner (zon 3) i stadskärnor där endast el- och gasbilar fick köra. Allt detta utan tillräcklig hänsyn till hur person- och varutransporter faktiskt ska fungera i större städer.

Partiet vill alltså i praktiken tvinga fram en snabb elektrifiering av hela fordonsflottan, långt före alla andra länder i världen, samtidigt som man av helt ideologiska skäl varit drivande i nedläggningen av fungerande baskraft. Det finns fler exempel på politik med samma mönster: subventioner till dyra elcyklar eller ett Bonus-Malus system som fick en omvänd Robin Hood-effekt, där resurser omfördelades från låginkomsttagare och landsbygdsbor till välbärgade höginkomsttagare i innerstäderna för inköp av dyra elbilar. Det riskerar att bli samma sak igen när Miljöpartiet nu vill kompensera låginkomsttagare och landsbygdsbor för de prishöjningar som den egna politiken orsakar.

SE ÄVEN: DEBATT: Förbjud INTE bensinbilar – för miljöns skull

En klok man har en gång sagt: ”Definitionen av vansinne är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.” Det är exakt detta Miljöpartiet tänker ägna sig åt efter valet 2026 vid en eventuell valseger. Att låta Miljöpartiet styra klimat-, miljö-, transport-, energi- och drivmedelspolitiken efter valet 2026 vore vanvett, särskilt i det allvarligaste säkerhetspolitiska läge som Sverige och Europa befunnit sig i sedan andra världskriget.

Rashid Farivar – Riksdagsledamot för Sverigedemokraterna

Jan-Ove Lipponen – Ordförande SD Motor