När Socialdemokraterna fick igenom kulturpropositionen år 1974, utsågs den kommersiella kulturen till huvudfiende och sedan dess har Socialdemokraterna knutit kulturmyndigheter och kulturskapare allt närmare staten. Själva säger Socialdemokraterna och kulturminister Jeanette Gustavsdotter att de värnar principen om armlängds avstånd mellan politiken och kulturen. Men egentligen har Socialdemokraterna nu kapat den armslängden efter åtta år vid makten. Ett resultat av att Socialdemokraterna plötsligt släppte taget om kulturpolitiken, och tillät Miljöpartiet löpa amok på kulturdepartementet.

Läs även: Sveriges kulturminister kan inte bekräfta om det finns svensk kultur

Förra året släppte myndigheten för kulturanalys rapporten Så fri är konsten – och det är ingen rolig läsning om man vill ha ett fritt och oberoende kulturliv. Rapporten konstaterar att kulturskapare känner sig tvungna att anpassa sina ansökningar för att få stipendier. Detta efter krav baserade på värdegrund – inte efter konstnärlig kvalitet eller andra relevanta kriterier. Utöver detta har även flera statliga kulturmyndigheter fått instruktioner att jobba med inkludering och mångfald. Men den egentliga innebörden blev att konstnärsstipendier delades ut efter yttre attribut – exempelvis kön och etnicitet. Vi har inte en fri kultur när staten, efter ideologiska motiv, bestämmer vilka kulturskapare som ska få motta stöd.

Resultatet är att armslängden mellan kulturen och politiken har försvunnit under Socialdemokraternas åtta år vid makten, och än värre riskerar det svenska kulturlivet att bli mindre fritt om nuvarande regering får fyra år till vid makten. Socialdemokraterna och kulturminister Jeanette Gustavsdotter är de som är högst ansvariga för den uppstådda situationen. Dels för att kulturministern gjort föga för att rätta till allt som blivit fel, dels för att Socialdemokraterna tillät Miljöpartiet misskötta kulturdepartementet under åtta år, och efter valet är det mycket möjligt att Socialdemokraterna återigen släpper in Miljöpartiet på kulturdepartementet.

Läs även: DEBATT: Kulturministern måste ge besked om Kungliga Operan

Vi behöver ta ett kulturpolitiskt omtag. Den nuvarande ordning som råder inom kulturpolitiken påvisar att det är allt för enkelt för klåfingriga socialdemokrater och miljöpartister att knyta samtidskulturen närmare sig själva – politiken ligger nedströms från kulturen och det är Socialdemokraterna medvetna om. Svensk kulturpolitik behöver förändras för att garantera oberoende från politiken på riktigt. En utredning behöver tillsättas för att ta fram reformer och förslag för att göra våra kulturskapare mindre beroende av statliga myndigheter.

Socialdemokraterna påpekar gärna att om vi Sverigedemokrater skulle få bestämma över kulturpolitiken, skulle det vara dödsstöten för den fria kulturen – men nu har vi facit – Socialdemokraterna har skapat sin egen påstådda farhåga, en statligt styrd samtidskultur. Frågan nu är om Socialdemokraterna är villiga att ta ett steg tillbaka och på riktigt städa upp efter Miljöpartiets identitetspolitiska röra – eller om de glatt kommer att släppa in Miljöpartiet på kulturdepartementet vid en eventuell valvinst. Möjligtvis är Socialdemokraterna nöjda med den kulturpolitik som Miljöpartiet bedrivit och tänker ta över stafettpinnen.

Läs även: DEBATT: Ett konservativt perspektiv på kulturen

Med en sverigedemokratisk kulturpolitik och kulturminister skulle insatser genast vidtas för att garantera ett mer fritt och oberoende kulturliv. Den kulturpolitik som drivs i dag är ineffektiv – och ger förutsättningar för klåfingriga politiker att styra. Det behövs ett omtag på en rad olika politikområden för att Sverige ska bli bra igen, och så även inom kulturpolitiken. Men när Socialdemokraterna ropar om politisk styrning över kulturen så kastar de sten i glashus – de är högst ansvariga för att ha kapat armslängden mellan politiken och kulturen.

Bo Broman (SD)
Kulturpolitisk talesperson