På årsdagen av den fruktansvärda händelsen i Norge där Anders Breivik mördade 77 personer, blossade en het debatt upp i svensk media. En del menar att det inte finns någon skillnad mellan Breivik och islamistiska terrorister medan andra menar att han var ”en ensam galning”.

För offren och deras sörjande familjer har det mindre betydelse om det var ”en ensam galning” eller någon från ett terrornätverk som utförde dådet men ur ett samhällsperspektiv är det viktigt att uppmärksamma skillnaden för att kunna rikta insatser rätt till att försöka förhindra att fler dåd sker.

Vi människor föds generellt inte onda, vi kan födas med psykiska sjukdomar eller diagnoser som till exempel psykopati vilket kan få individer att utföra onda handlingar.

Vi kan bli psykiskt och fysiskt misshandlade under uppväxten, vilket kan förstöra en människa till den grad att den blir så psykiskt sjuk att den utför onda handlingar – och det finns människor vars onda handlingar till största del baseras på attityder från en många gånger livslång kulturell inlärning.

Skillnaden mellan massmördaren Breivik och islamistiska terrorister är att Breivik var av de rättspsykiatriska utredarna bedömd psykiskt sjuk – men hans onda handling var till skillnad från islamistiska terrorister inte baserad på attityder från kulturell inlärning.

Oavsett Breiviks egna åsikter och attityd var han inte del av något nätverk och norsk kultur fostrar inte att hata och mörda människor som inte tillhör den egna gruppen.

Attityder lärs in som en del av vår socialiseringsprocess och är starkt formade av den miljö och kultur vi vistas i. Kultur är något som signifikant influerar hur vi tänker och uppfattar vår sociala omgivning. En stor mängd studier som undersökt kulturella skillnader har kommit fram till att många sociala processer inte är universella utan till stor del kulturspecifika.

Breivik var enligt utredning uppväxt i frånvaro av fadern och med en mor som gav honom en mycket otrygg och ambivalent anknytning där hon stundtals tog honom till sig och stundtals stötte bort honom och kan även ha sexualiserat honom. Dessa faktorer är enligt kriminologen Christopher Berry-Dee vanliga hos seriemördare.

Faktorerna är dock på individuell- och familjenivå och inte kulturellt betingade. Den kultur islamistiska individer är uppfostrade i, är starkt präglad av religiös ideologi. En monistisk ideologi, vilken inte tolererar andra värderingar än den egna, vilket också blir norm.

Primärt förser en ideologi individen med ett slags färdigt paket av existentiella förklaringsmodeller som underlättar för människan att slippa fundera och tänka själv. Ideologier tenderar att ge en naturlig ursäkt till beteenden och legitimera ett hat mot andra grupper och dem som inte vill anamma de färdiga förklaringsmodellerna.

En viktig faktor i religiös ideologi är legitimerandet av auktoritetsfiguren Gud, vilket låter fundamentalister genom blind lydnad ursäkta sina handlingar. De handlar i Guds namn och har därför inget personligt ansvar. Att döda, våldta och tortera otrogna är en handling som snarare premieras och anses normalt.

Kulturellt inlärda attityder är mycket svåra att förändra och de här individerna har gått så långt i sina radikala och extrema attityder att det skulle vara ytterst komplext att förändra dem. Det skulle också förutsätta att de har någon som helst vilja att förändra sina attityder, vilket de allra flesta inte på något sätt har.

För att komma åt problematiken med islamistiska terrorister behöver vi förstå den kultur och de attityder som ligger bakom de terrorhandlingar de utför. De agerar i allra högsta grad utefter fundamentalistiska idéer formade i en ideologi med många anhängare.

Vi behöver till varje pris förhindra att denna fundamentalism kan fortsätta att gro i Sverige. Hur exakt bör överlåtas till experter inom området och inte till någon okunnig politisk samordnare.

Att låta människor som är så indoktrinerade i sin religiösa ideologi att de rest ner till Islamiska staten och under sin framfart bundit fast småflickor och systematiskt våldtagit och misshandlat dem i veckor tills de till slut inte orkar andas längre, släpat människor efter bilar, tänt eld på och halshuggit människor för att de inte tillhör deras ideologi – komma tillbaka till Sverige igen och gå helt fria på gatorna är definitivt helt fel väg att gå om man vill förhindra terrorhandlingar här i Sverige.

För att komma åt de ”ensamma galningarna” behövs en väl fungerande barn- och ungdomspsykiatri och en socialtjänst som tidigt kan fånga upp barn som far illa hemma.

Ett förslag skulle kunna vara att skolor tar in kompetens som kan utföra hälsoundersökningar av både den fysiska och psykiska statusen hos varje elev vilket också skulle gynna hela undervisningen och den sociala miljön på skolan. Det kräver extra tillsatta resurser och det finns tillräckligt med skatteintäkter i Sverige till det om politiker bara fördelar dem rätt och slutar med det enorma slöseriet av våra pengar.

Det finns alltså skillnader i psykologiska bakomliggande faktorer mellan ensamma massmördare där psykisk abnormitet ligger bakom och massmördande terrorister vars attityder är formade i en kultur där det är norm att avsky människor som inte anammar samma kultur.

För offren och deras familjer har det som sagt mindre betydelse och för deras skull behöver vi hålla debatten på en anständig nivå samt göra allt vi kan för att förhindra att fler faller offer för massmördare oavsett sort.

Erika Ohlsson är beteendevetare och samhällsdebattör.

Läs även: Tio år efter terrordåden i Norge: Minnesmärke fortfarande omtvistat

Läs även: Debatt: ”MP:s plan att ta hem svenska IS-terrorister måste stoppas”