Sommaren 2020 kör jag min bil över den nya fina Motalabron och blir därmed skyldig att via infrastrukturavgifter vara med att betala för bron. Av olika anledningar missar jag att betala inte bara fakturan, utan även påminnelsen och ytterligare en påminnelse. Min broavgift på fem kronor ökar med 16 000 procent till 805 kronor, likaså ökar min medfinansiering av bron.

Lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader gäller den som driver in skulder, och fastställer att avgifterna inte får överskrida 60 kronor respektive 180 kronor. Regeringen har i förordning (2014:1564) om infrastrukturer på väg föreskrivit att tilläggsavgifterna ska vara 300 kronor respektive 500 kronor vid sen inbetalning av infrastrukturavgifter.

Här uppstår inte bara ett juridiskt utan även ett demokratiskt problem: Förutom att lag alltid ska gälla före förordning står det i Regeringsformen 8:2 att föreskrifter ska meddelas genom lag om de avser ”förhållandet mellan enskilda och det allmänna …”. Vad betyder då detta? Jo, om staten ska kräva mig på pengar ska detta ske enligt regler som meddelats i av riksdagen stiftad lag, inte i förordningar.

Läs även: DEBATT: Gör samhället en tjänst – slopa ungdomsrabatten!

Justitieministern, delar du min bild här: Regeringsformen innebär ett ramverk för hur lagar ska stiftas, hur landet ska styras och hur domstolarna ska döma? För det gör nämligen inte förvaltningsrätten, kammarrätten eller Högsta domstolen. Samtliga avslog min begäran om rättelse vilket innebär att jag nu har tömt ut de demokratiska vägar för rättskipning som samhället erbjuder.

Men är då detta ett så stort problem? Kan jag inte bara betala in pengarna och låta det vara? Nej, jag menar att tillämpningen inte bara är ett stort ingrepp i den enskildes tillvaro – utan att staten har satt i system att olagligen överdebitera ägare av både svensk- och utlandsregistrerade fordon i syfte att budgetera underhåll och byggnation av infrastruktur. Vidare väcks frågan om hur regeringen ska tillåtas utöva sitt laga bemyndigande när den ska besluta om förordningar: ska regeringen följa befintliga lagar och grundlagar, eller får den helt enkelt hoppa över de regler som inte passar för ändamålet?

Statistik från Transportstyrelsen visar att år 2020 gjordes strax under 8 000 000 avgiftspliktiga passager på Sundsvallsbron och på Motalabron, vilket genererade omkring 66 000 000 kronor i avgift. Under samma period utgick cirka 155 000 beslut om tilläggsavgifter på sammanlagt 55 000 000 kronor. 45 procent av de totala brointäkterna består alltså av olagliga tilläggsavgifter, inkrävda från i praktiken rättslösa individer vars grundlagsskyddade rättigheter inte ens försvaras av förvaltningsdomstolarna.

Justitieministern, är detta förfarande verkligen lämpligt i ett demokratiskt land som Sverige? Tycker inte du som jag, och i likhet med inkassokostnadslagen, att förseningsavgifter enbart ska gå till kostnaden för själva indrivningen och inte utgöra ett substantiellt intäktsslag i sig själv i form av olaga beskattning?

Till skillnad från Infrastrukturförordningen och CSN:s Studiestödsförordning (2000:655) är Trängselskattelagen (2004:629) respektive Skatteförfarandelagen (2011:1244) exempel på lagar stiftade av riksdagen. Det finns alltså minst två förordningar där statliga indrivningskostnader är i direkt konflikt med inkassokostnadslagen. Justitieministern, varken du eller jag är ju jurister men nog kan vi båda se att detta strider mot den allmänna rättsuppfattningen?

Läs även: DEBATT: Fel medicin botar inte långtidsarbetslösheten

Justitieministern – kan du ge mig råd? Kan det vara en idé att få min sak prövad i allmän domstol som kanhända bättre värnar grundläggande rättigheter? Eller föreslår du kanske JO eller JK? Vem kan ingripa när förvaltningsdomstolar åsidosätter basala regler om att lagar står över förordningar, räknas inte det som tjänstefel? Jag vill inte ställa till besvär, men samtidigt vill jag inte heller bo och verka i ett samhälle där grundläggande demokratiska principer åsidosätts.

Malin Sundin
It-konsult inom informationshantering och offentlig förvaltning, tillika bilägare.