Magdalena Andersson försökte för några år sedan förklara sin ungdoms språkstudier i den östtyska diktaturen. Men det finns många som har saker att förklara och Socialdemokraternas nära band till DDR går långt tillbaka i tiden, skriver dagens debattör Hasse Jansson.
Den 11:e november 2019, två dagar efter trettioårsjubileet av Berlinmurens fall, försöker Magdalena Andersson på sin egen Facebook-sida förklara varför hon som 22-åring åkte på språkresa till DDR. Nästan tårdrypande förtäljer hon att hon deltog i flera demonstrationer mot det auktoritära styret, och när muren föll och DDR äntligen skulle bli ett ”demokratiskt land” var det få nyheter som hon mottagit ”med så stor glädje”.
Läs även: DEBATT: Politikerna sjabblade bort våra ”fornstora dar”
Så här i efterhand kan man undra – om Magdalena Andersson var så intresserad av demokrati och att lära sig tyska språket, borde hon väl i stället ha funderat på åka till Västtyskland för sina språkstudier, och inte till en diktatur?
Socialdemokraterna och SSU hade en lång tradition av nära kontakter med den östtyska diktaturen. Eller varför åkte exempelvis Olof Palme och Ingvar Carlsson gång efter gång till DDR och hyllade diktatorn Erich Honecker? Så sent som 1984 besökte Palme Östberlin och talade varmt om vänskap och samarbete med DDR. Inte ett ord om regimkritikerna och om de hundratals människor som sköts till döds under flyktförsök från den slutna diktaturen.
Såg man verkligen inte det här, och varför blundade man? I stället menade Palme att Socialdemokraterna hade ”mycket att lära” av DDR.
Östtysklands minister för hög- och fackskoleväsen Hans Joachim Böhme vistades i Sverige våren 1984, som utbildningsminister Lena Hjelm-Walléns gäst. Enligt tidskriften DDR-Revyn fick den tyska ministern ”applåder och instämmande kommentarer” från de svenska Socialdemokraterna, när han beskrev högskoleväsendet i DDR.
Den socialdemokratiska riksdagsmannen och skolpolitikern Stellan Arvidsson såg det östtyska skolsystemet som en förebild. Och under mer än trettio år blev därför praktiskt taget alla SO-lärare i den svenska grundskolan pådyvlade propagandatidskriften DDR-Revyn, där landet framställdes som paradiset på jorden.
I september 1987, bara två år innan murens fall, besökte tre socialdemokratiska ministrar; Mats Hellström, Birgitta Dahl och Hans Gustafsson diktaturen DDR, för att se om de östtyska kollektiven kunde vara ”inspirerande” för svensk jordbrukspolitik.
Läs även: DEBATT: Avskaffa lagen om hets mot folkgrupp
DDR-Revyns människor sprudlade alltid av lycka och solen sken på vackra fasader. När jag 1985 själv besökte landet i ett helt annat syfte, levde den stora massan i djup misär, sorgsna och helt avskurna från omvärlden. Utan att ens ha rätt att fritt använda telefoner eller att åka vart som helst inom det egna landet. Television censurerade bort allt västerländskt, om det inte passade regimen. Över hela landet vilade en tjockt, tjockt lager av brunkålsrök…
Varför översattes den vackra DDR-Revyn till svenska, där landets politik skönmålades? DDR revyn var en propagandatidskrift som gavs ut av ”Tyska demokratiska republikens förbund för vänskap mellan folken”, under åren 1956 – 1990. Förutom på svenska utkom den även på tyska, engelska, franska, danska, finska, grekiska, nederländska och italienska.
Varför skickades tusentals svenska lärare och rektorer på gratis utbildningsresor till drömlandet DDR under många år?
Efter mordet på Olof Palme sände DDR en stor delegation för att närvara vid hans begravning. Östtyskland tillsatte också en egen mordutredning, bara några timmar efter mordet. Stasis hemliga Palmeutredning avslöjades inte förrän i september 2007.
Men Stefan Löfven tyckte det var väldigt “osmakligt” när Anna K. B. jämförde SD med Vänsterpartiets koppling till kommunisterna. Ebba Busch blev näst intill utskrattad av Socialdemokraterna när hon i riksdagen, i november 2019, mycket riktigt påpekade Sveriges likheter med DDR.
Läs även: Hjort: Magdas kamp mot DDR
Hasse Jansson
Författare och illustratör