Debatt: Sopa framför egen dörr innan ni angriper konfessionella friskolor
En kommunal skola i Landskrona uppmanade nyligen elever att delta i islamisk bön – samtidigt jagas konfessionella friskolor av politiker och myndigheter. Det är dags att fråga var den verkliga tillsynsbristen faktiskt ligger, skriver Stefan Häggström.
Expressen rapporterade den 7 september 2026 att elever på kommunala Nyhamnskolan i Landskrona uppmanats att delta i islamisk bön. Det aktualiserar en fråga som länge hamnat i skymundan: hur granskas konfessionella inslag i kommunala skolor?
Skollagen är tydlig. Utbildningen hos en offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell. Kommunala skolor får alltså inte anordna konfessionella inslag, vare sig i undervisningen eller i utbildningen i övrigt.
För fristående skolor med godkänd konfessionell inriktning gäller något annat. Undervisningen ska alltid vara icke-konfessionell, men frivilliga konfessionella inslag får förekomma i utbildningen utanför undervisningen. Det är mot den bakgrunden dagens skoldebatt blir märklig. Konfessionella friskolor utgör omkring en procent av landets skolor. Trots sin ringa omfattning har de blivit föremål för omfattande politisk debatt och särskild uppmärksamhet från myndigheter. Politiker kräver etableringsstopp och vissa vill på sikt helt få bort möjligheten till konfessionell inriktning.
Samtidigt inträffar sådant som Expressen rapporterar om på en kommunal skola – alltså i en verksamhet där huvudmannen inte har någon rätt att anordna konfessionella inslag överhuvudtaget.
Här finns en uppenbar dubbelstandard. Föreställ er motsatsen: tänk om elever på en kristen konfessionell friskola under en lektion hade uppmanats att knäppa händerna och tillsammans be Fader vår. Hade reaktionen stannat vid några tidningsartiklar och en lokal diskussion? Knappast.
Det hade sannolikt blivit en nationell debatt om religiös påverkan, friskolornas lämplighet och behovet av hårdare kontroll. Händelsen hade kunnat användas som ytterligare argument för att begränsa eller förbjuda konfessionella friskolor.
Men samma princip måste rimligen gälla åt båda håll. Jag försvarar inte konfessionella inslag i undervisningen – tvärtom vore det ett lagbrott. Undervisningen ska vara icke-konfessionell, också på en kristen friskola. Det är just därför den principiella skillnaden är så viktig. En konfessionell friskola har fått ett uttryckligt godkännande för att ha frivilliga konfessionella inslag utanför undervisningen. En kommunal skola har ingen motsvarande möjlighet.
När debatten gång på gång riktas mot den lilla grupp skolor som faktiskt har rätt att bedriva utbildning med konfessionell inriktning, samtidigt som konfessionella inslag uppges förekomma där de inte ska förekomma, finns det anledning att fråga var den verkliga tillsynsbristen ligger.
Innan politiker och myndigheter fortsätter jaga omkring en procent av Sveriges skolor bör den offentliga sektorn börja med att sopa framför egen dörr.
Stefan Häggström
