MR-dagarna (Mänskliga rättighetsdagarna) arrangerar en konferens i Göteborg 6–7 december för att främja arbetet med mänskliga rättigheter. Studieförbundet Ibn Rushd står som medarrangör. Det är givetvis positivt att Ibn Rushd vill delta i arbetet för mänskliga rättigheter. Men med tanke på den värdegrund som Ibn Rushd företräder – är de en rimlig partner för MR-dagarna?

MR-dagarnas hemsida, under ”Om oss”:
”Mänskliga Rättighetsdagarna är ett projekt vars målsättning är att sprida kunskap och kännedom om principen om alla människors lika värde och rättigheter med utgångspunkt från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. [Min kursivering]”

Ibn Rushds hemsida, under ”Om oss / Vilka vi är”:
”Vi verkar utifrån muslimska värderingar om att sprida rättvisa, uttrycka solidaritet, säkra människans frihet, bejaka mångfald, förorda rådgivning och förespråka möten. Vi vill bidra till en starkare demokrati, säkerställa de mänskliga rättigheterna …[Min kursivering]”

Läs även: ”Extrem” aktivist blev demokratitalare i Malmös Ibn Rushd-projekt

Jag vill lyfta fram de tre små orden ”utifrån muslimska värderingar”. En harmlös randanmärkning, kan tyckas, men det var ju precis där som skon klämde när FN 1948 hade antagit Deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Frustrationen från islamiskt håll blev så stor att IKO (Islamiska konferensorganisationen) sammankallade till ett möte i Kairo 1990, där man antog ”Kairodeklarationen”, en alternativ utformning av de mänskliga rättigheterna, att gälla i den utsträckning som sharia medger.

Wikipedia skriver, under ”Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i Islam”:
”Konflikter mellan islam och de mänskliga rättigheterna finns t ex när det gäller kvinnans ställning, religionsfriheten, yttrandefriheten, samt homosexuellas rättigheter, områden där Kairodeklarationen skiljer sig från den av FN antagna motsvarigheten. [Min kursivering]”

Läs även: DEBATT: Ta ifrån kriminella deras svenska medborgarskap

Om nu IKO anser att FN-deklarationen från 1948 hade sådana brister ur islamisk synvinkel att alternativet från 1990 var nödvändigt, är det då inte skäl att gräva ganska djupt när muslimska företrädare i Sverige i dag talar om mänskliga rättigheter? Vilken version avses, den från 1948 eller 1990?

Vad är då ”muslimska värderingar”? Svaren blir olika beroende på vilken muslimsk falang du frågar. Men om man vill hitta ett svar med bred förankring inom islam måste man undersöka hur muslimer i allmänhet förverkligar sin tro. Och man måste se inte bara till hur muslimer uppträder där de är i minoritet, utan även hur de mänskliga rättigheterna förverkligas där de är i majoritet.

Bilden som då framträder har grava brister i fråga om de mänskliga rättigheterna. Och man bör inte utesluta att islam som den praktiseras i islamdominerade länder idag, är den form som islam kan komma att anta i länder där de går från att vara en minoritet till att vara en majoritet.

När jag ställer frågan till MR-dagarna om Ibn Rushds rimlighet som medarrangör hänvisar man till en utredning genomförd 2019 av Erik Amnå. Den söker svar på frågan om Ibn Rushd uppfyller kraven för att få statligt stöd. Det är ju en annan fråga, må vara att den är näraliggande. Jag noterar att Amnås rapport, parallellt med sitt försiktigt positiva anslag, även redovisar – och föredömligt låter Ibn Rushd kommentera – en långtgående och tung kritik av Ibn Rushd från flera personer som är aktiva i det svenska politiska samtalet. Denna kritik försvinner ju inte genom det faktum att Amnå med vissa reservationer tillstyrker fortsatt statligt stöd till Ibn Rushd.

Att en organisation som Ibn Rushd är medarrangör för MR-dagarna ger dem i mina ögon en legitimitet som de i nuläget inte förtjänar. Det är de tre orden ”utifrån muslimska värderingar” som avgör. Det är ju just det förbehållet med dess begränsningar som kännetecknar Kairodeklarationen. MR-dagarnas trovärdighet blir dessutom ifrågasatt om det inte är tydligt om det är 1948 års eller 1990 års version av mänskliga rättigheter som den förestående konferensen handlar om. Och om man vill hävda att man har med båda varianterna sjunker trovärdigheten ytterligare – de båda varianterna är ju oförenliga.

Läs även: Brinkemo: Islamisten som hoppade av – en sensation som möttes av tystnad

Jag förordar att MR-dagarna till förnyad prövning tar upp frågan om Ibn Rushd som medarrangör till MR-dagarna. Det handlar inte om att attackera en viss religion.

Det handlar om att ta ställning för de positiva krafter inom Ibn Rushd och bland svenska muslimer som vill se en modernisering av den egna religionen, bort från bokstavstro, krafter som strävar efter ett modernare tänkande i fråga om de mänskliga rättigheterna.

Det handlar om att ta ställning för de krafter såväl inom som utom islam, som är kritiska till de totalitära och repressiva religiösa system som gäller i flera av dagens islamdominerade länder.

Det handlar om att ta ställning för förändringar som är nödvändiga för att den stora gruppen muslimska nysvenskar ska kunna integreras.

Det handlar om MR-dagarnas trovärdighet – är det MR-deklarationen från 1948 eller 1990 som gäller.

Det handlar om vilken form av mänskliga rättigheter vi vill se i Sverige på sikt.

MR-dagarna har här en chans att ta ställning i en komplicerad men för Sveriges framtid angelägen fråga. Ett nej till Ibn Rushd kommer givetvis att av Ibn Rushd på kort sikt uppfattas som svårsmält, men kan vara just det incitament som behövs för att ge momentum till de krafter som vill se de mänskliga rättigheterna i Sverige tryggade på sikt, utan religiöst motiverade begränsningar.

Bengt Sareld
Fil. mag., pensionerad it-konsult