För femton år sedan, 2006, gjorde jag och en reporter två program för Uppdrag Granskning om islam i Sverige. Det första programmet handlade om extrema budskap som predikades till ungdomar. Vi skildrade hur fester stoppades av muslimska moralpoliser för att de ansåg att musik var haram (synd). För att män och kvinnor inte borde umgås under så lättsamma former.

De drabbade var förtvivlade över festmarodörerna eftersom de inte vågat ha fest på flera år och kände sig förbisedda av det svenska samhället.

Budskapet hos olika predikanter som tillhörde den stränga muslimska riktningen salafi gick ut på att det enda som är viktigt i livet är islam, och att man för att behålla trons renhet måste avskilja sig från det svenska samhället och alla värdsliga nöjen. Att ha vänner som var kristna eller icketroende var förbjudet och att ta studiemedel för att studera på högskola och universitet var synd.

En av dem som intervjuades för Uppdrag Granskning var Anas Khalifa, då en ung och populär predikant. Idag har han i 20 år verkat som föreläsare, inte bara lokalt i Göteborg där han bor, utan från Haparanda till Ystad. Han har haft ett enormt inflytande på tiotusentals unga muslimer.

Läs även: Luai Ahmed: Islam förstörde mitt liv

Han budskap har varit: ”Vi ska inte beblanda oss med kristna”. Varför? Jo, för en människa blir som den man umgås med. I Uppdrag Granskning sade Anas Khalifa att han inte brydde sig om integration, att allt var underordnat den rätta muslimska läran.

Detta extremt segregerande budskap, fyllt av hat mot judar, kristna och homosexuella, predikat till unga människor som redan från början har en uppförsbacke, eftersom de flesta har en bakgrund i andra länder, har varit fullkomligt förödande. Detta budskap riktas alltså till unga människor med föräldrar som ofta inte kan det svenska språket tillräckligt väl att fungera i samhället, föräldrar som saknar socialt kapital och djupare förståelse för Sveriges grundläggande strukturer och värderingar. Ett budskap som har hindrat många från att bli en del av den stora samhällsgemenskapen.

Som om inte detta var nog har de organisationer som Anas Khalifa arbetade med i alla år finansierats med offentliga medel. I det andra programmet visade vi det täta samarbetet mellan människor med en separatistisk syn på samhället och det socialdemokratiska partiet.

Då, när programmen sändes, väntade vi oss startpunkten för en öppen och nykter debatt om dessa frågor. Men inte mycket hände. Den enda tv-recension som jag kan minnas skrevs av Expressens Britta Svensson.

Läs även: Skattemedel ska inte gå till islamism!

Extremistiska grupperingar fortsatte att finansieras med offentliga medel. Anas Khalifa, en man som hyllade attacken mot USA den 11 september 2001 liksom terroristattacken mot Charlie Hebdo, och som mer eller mindre aktivt uppmuntrade folk att ansluta sig till terrorsekten IS, kunde obehindrat fortsätta sprida sitt extrema budskap i moskéer, källarlokaler och på sociala medier.

För två veckor sedan kom en sensationell nyhet. Doku.nu berättade då att Anas Khalifa hoppat av den salafistiska rörelsen. Har har under flera år genomgått en självrannsakande process och kallar nu den rörelse han företrätt för en cancer. Han ångrar sig bittert och inser att han förstört inte bara sitt eget utan många människors liv. Han samarbetar nu med Säpo och har lämnat uppgifter som måste anses komprometterande för hans forna vapendragare, liksom för alla dem som relativiserat den salafistiska rörelsens negativa inverkan.

I ett rimligt land hade Anas Khalifa suttit bakom lås och bom. Det hade han gjort om han bott i nästan vilket annat land som helst eftersom han har medverkat, vilket han själv säger, till att människor anslutit sig till IS i Syrien och Irak. I GP säger han: ”Jag har nog blod på mina händer.” Men eftersom vi har en regering som länge drog fötterna efter sig kan han inte straffas. Lagstiftningen om samröre med terrororganisationer kom för sent för att han ska kunna dömas.

Så, vad göra nu?

Anas Khalifa är fortfarande muslim. Men har omtolkat sin religion. Hans budskap är diametralt motsatt det tidigare, men fortsatt med utgångspunkt i Koranen, vilket i sig visar att religioner är plastiska entiteter, omtolkningsbara beroende på situation och behov. Numer uppmanar Anas Khalifa sina följare på sociala medier att studera och bli en del av samhället och motiverar det alltså religiöst. Nu säger han att tvivel, skepticism, ifrågasättande och kritik är fullt legitimt, till och med förutsättningen för en sund tro. Nu uppmanar han människor att läsa alla former av litteratur och att lyssna på musik. I en tweet skriver han:

”Jag slutade aktivt lyssna på musik och undvek det sedan 1999–2000. (Haram). På restaurang begärde jag att stänga av musiken. Har börjat lyssna nu. Har missat en del kan jag se. En svensk låt jag älskade var denna. Att lyssna igen på den. Texten. Gåshud.”

Låten han kommenterar är Nordmans ”Vandraren” med textraden: ”Det gör ont, men går ändå, du kan alltid vända om.”

Läs även: Den islamistiska hydran

Jag förstår att Anas Khalifas omvändelse sticker i ögonen på många. Många vill se hämnd och att han får sitt straff. Men eftersom det inte är juridiskt möjligt är det vad vi har att förhålla oss till.

För egen del ser jag hans spårbyte som en välsignelse som har potential att bli en verklig game changer. Han berättar att hans inkorg är full av mejl från andra salafister som ber om hjälp att hoppa av den destruktiva och inskränkta värld de lever i. Det ger visst hopp för framtiden.

Det som är riktigt märkligt i den här historien är att så få medier berättat om Anas Khalifas sensationella avhopp. Förutom Doku har endast GP och Expressen skrivit om det. Måndagen den 2 augusti spelades en intervju in med honom i Aktuellt, och det var tänkt att det skulle bli studiodebatt med Anas Khalifa, Sofie Löwenmark och Magnus Ranstorp. Men de fick kontraorder, det blev inget inslag.

Vad skälet är vet jag förstås inte.

Men lika tondöva som många i media och politiken har varit under decennier för extremism och separatistiska rörelser, lika tondöva tycks många fortsatt vara. Annars hade man värderat Anas Khalifas avhopp som en nyhet av enorm dignitet.