En skendemokrati kan anses råda när riksdag och regering ger sken av att vara demokratiskt förankrade, men samtidigt kränker de vanliga demokratiska rättigheterna. De allvarligaste kränkningarna av demokratin inklusive indirekt yttrandemöjligheterna som föreligger är nedanstående.

Läs även: Sandström: Högerpopulism och demokratiförakt är våra eliters fel

• Fyraprocentsspärren till riksdagen inskränker yttrandemöjligheten för 14 möjliga ytterligare riksdagsledamöter från andra partier än de ”etablerade” partierna. Detta förhållande ger Sverige ett demokratiskt underskott. En politisk kartellbildning har beslutat om regelverket och har därmed minskat konkurrensen om riksdagsplatserna. Som exempel så har Nederländerna ingen spärr till sitt parlament.
• Partistöden innebär att de etablerade partierna sett till att staten betalar stora summor för deras partiarbete och deras propaganda och därmed gör det svårt för nya partier att göra sig hörda. Partistöden har dessutom kraftigt minskat partiernas intresse för rekrytering av medlemmar då medlemsavgifterna genom åren spelat en allt mindre roll avseende partiernas finansiering, vilket i sin tur har minskat den interna partidemokratin.
• Public Service - Massiv statlig finansiering av TV och radio på cirka nio miljarder kronor ger en snedvriden konkurrens och undanträngningseffekter, som undertrycker annan potentiell TV och radio möjligheten att få genomslag. Mångfalden stryps effektivt. Kritiska röster till det för stunden rådande narrativet stängs i realiteten ute.

Läs även: Mark Brolin: Att blankrösta är enda sättet att rädda demokratin

Andra företeelser som också i varierande omfattning påverkar yttrandefrihet och demokrati är:

• Myndigheternas många gånger rätt omfattande opinionsbildning på statlig, regional och kommunal nivå.
• De statliga bolagens och till viss del också regionala och kommunala bolags opinionsbildning,

Samt diverse bidrag och stöd till olika föreningar och tidningar.
För att avskaffa skendemokratin så måste alla ovanstående företeelser avskaffas.

Viktigast är att avskaffa spärren till riksdagen. Ett riksdagsmandat erfordrade i valet 2018 knappt 18 750 röster och vid ett proportionellt valsystem utan spärrar så hade Sverige haft fler partier i riksdagen och således en mer äkta demokrati och då också fler röster/yttranden i riksdagen. Vid valet 2018 hade Afs och Fi fått ett mandat vardera och därvid hade de etablerade partierna fått två färre mandat. Hade fyraprocentsspärren varit avskaffad före valet så hade med stor sannolikhet ännu fler mandat gått till andra än de etablerade partierna.

Ett skäl till att begränsa yttrandefriheten, det vill säga fler partier och röster, uppges vara att minska partisplittringar och att begränsa antalet mycket små partier för att därmed underlätta att Sverige kan få stabila och handlingskraftiga regeringar.

Är det något som Sverige inte har haft på många år så är det stabila och handlingskraftiga regeringar, vilket bevisas av utanförskapsområden, rekordmånga mord, polis i kris, nedmontering av ett av världens bästa energisystem, skenande bränslepriser, nedmontering av ett välfungerande försvar samt vård, skola och omsorg i ständig kris med mera, med mera.

Läs även: DEBATT: Ta bort den gula knappen och möjligheten att ”avstå”

Med fler röster i riksdagen och färre knapptryckare så hade förutsättningarna sannolikt ökat för riktig demokrati och att de större partierna samarbetat bättre för Sverige och inte som nu huvudsakligen i första rummet arbetat för de egna partiernas bästa.

Är det något som blivit bättre till följd av politiska beslut i Sverige de senaste 50 åren? Inte vad jag vet.
Är det något som blivit sämre till följd av politiska beslut i Sverige de senaste 50 åren? Ja, se ovan.

Per-Gunnar Larsson
F.d. flygöverläkare och stabsläkare i Försvarsmakten
Medlem i Kristdemokraterna