I samband med att Säpo stänger ner skolor och förskolor med kopplingar till Muslimska Brödraskapet har det blossat upp en häftig debatt mellan terrorexperten Magnus Ranstorp och aktivisten Bilan Osman på twitter. Osman menar indirekt eller direkt att muslimer – i det här fallet med kopplingar till Muslimska brödraskapet – blir utsatta för förtryck på grund av att Säpo är okunniga och lyssnar på människor som Ranstorp. Säpo å sin sida understryker att Muslimska brödraskapet inte är terroriststämplad av Säpo eller några andra, men enligt myndigheten är deras ideologi oförenlig med svenska fri- och rättigheter, vilket gör att de inte ska eller kan bedriva skolverksamhet.

Vi är alla dystert bekanta med grupper som Al Qaeda, Isis, Boko Haram och Hizb ut-Tahrir.

Läs även: Egypten: Dödsstraff för tolv ledare i Muslimska brödraskapet

Du behöver inte vara expert på extremism och terrorism för att ha en grundläggande kunskap om deras destruktiva sätt. Mycket mindre känt är dock att alla dessa grupperingar grundades eller drevs av individer som hade någon tidigare eller existerande koppling till Muslimska brödraskapet. Brödraskapet är en religiös-politisk rörelse, vars uttalade mål är att ersätta västerländska rättssystem med sin version av sharia – en version som är mycket mer brutal än vad som redan finns i många muslimska nationer runt om i världen. En av deras grundprinciper är upprättandet av ett globalt kalifat med en enda högsta politiska och religiösa ledare.

Brödraskapet, som grundades 1928, anses allmänt ha tagit en mer våldsam vändning på 1950-talet, när dess mest framstående teoretiker, Sayyid Qutb, förespråkade jihad som ett vapen mot sekulära arabiska regimer. Qutb hävdade att muslimska samhällen som levde under dessa regimer existerade i ett tillstånd av jahiliyya, i ett hedniskt tillstånd liknande det som arabvärlden befann sig i före profeten Muhammed. Qutb trodde att våldsbejakande jihad och dödandet av sekulära tjänstemän och ledare kunde leda till genomförandet av brödraskapets vision, och att alla som stod emot denna ideologi var takfirs – avfällingar – och därmed legitima mål.

Brödraskapet söker genomföra sin vision av ett kalifat i etapper. Dess grundare, Hassan al-Banna, främjade den gradvisa konstruktionen av den muslimska individen, den muslimska familjen, den muslimska gemenskapen och slutligen det muslimska styret, eller Islamiska staten, som han trodde skulle binda alla muslimer till brödraskapet. Detta kan ses som en gradvis frikoppling av enskilda muslimer från sekulära eller icke-islamiska stater och samhällen.

När man undersöker målen för grupper som Al Qaida, Isis och andra, är det lätt att se hur deras inspiration härrör från brödraskapets puritanska definition av islam, exemplifierad i wahhabism och salafism. Dessa inriktningar delar flera drag och övertygelser, inklusive att muslimer som har avvikit från ”renlärig islam” är legitima mål, och att endast deras bokstavliga och strikta tolkning av Koranen och haditherna är acceptabel.

Man behöver inte studera Muslimska brödraskapet djupgående för att förstå att det inte är en fredlig demokratisk rörelse. De försöker påtvinga sin ideologiska kyskhet i alla aspekter av livet, från sexualitet till ekonomiskt liv, till kost och till och med kläder. Deras tillvägagångssätt är absolutistiskt och totalitärt, och all kritik mot dem från muslimer och icke-muslimer betecknas alltid som ”kätteri” eller “islamofobi”. Det är denna rädsla för att bli stämplad som ”kättare” eller ”islamofob” som driver det europeiska civila samhället bort från att anta en mer öppet kritisk inställning till organisationen.

Tack och lov börjar vi få en öppen debatt om muslimska brödraskapet och islamism i allmänhet.

I mars 2019 blev Österrike det första EU-land som förbjöd Muslimska brödraskapets propaganda och deras logotyper, banderoller och flaggor. Österrike blev då också första EU-land att stämpla Muslimska brödraskapet som en extremistisk och antidemokratisk rörelse. I juli 2020 lanserade Österrike ett projekt som gick ut på att kartlägga alla institutioner, föreningar och organisationer som styrs av islamistiska rörelser. Deras integrationsminister sade då att syftet var att börja motarbeta parallellsamhällen och bekämpa separatistiska rörelser för att på så sätt skapa ett mer inkluderande samhälle.

Österrikes tillvägagångssätt hyllas med rätta som banbrytande jämfört med politiken i många andra europeiska länder. Deras tillvägagångssätt erkänner hur Muslimska brödraskapet bidrar till utanförskap, och försöker bemöta Muslimska brödraskapets inneboende hemliga och subversiva sätt att verka, på ett konstruktivt sätt. Att försöka förstå och ta itu med hotet från radikal islamism borde stå högt på Sveriges agenda, men så har aldrig riktigt varit fallet.

Läs även: Gästkrönika: Stockholmsmoskén och Muslimska brödraskapet

Terrorism, och särskilt radikal islamistisk terrorism, är fortfarande ett potent hot i hela Skandinavien, det såg vi inte minst under Oslo Pride. Länder som Frankrike börjar också vakna. I mitten av juli 2020 återlanserade den franska regeringen sin state of the nation-agenda kring kampen mot islamism. Macron har utlovat en lagstiftning som har till syfte att stärka den franska staten i kampen mot hotet från Muslimska brödraskapet. Frankrike undersöker och implementerar också ett förbud mot våldsbejakande och antidemokratiska organisationen på franskt territorium, bättre sent än aldrig.

I Storbritannien har Sara Khan och den oberoende kommissionen för bekämpande av extremism CCE skapat hopp om att vi snart kan se verkliga åtgärder mot skadliga grupperingar som Muslimska brödraskapet. Khan har uppmanat inrikesministeriet att göra mer för att ta itu med vad hon kallar ”hatbaserad extremism” – en form av icke våldsbejakande extremism. CCE:s rapport i ämnet förra året gav flera användbara rekommendationer, inklusive att anta en uppdaterad definition av extremism och skapa en ny arbetsgrupp för att ta itu med radikala grupper under inrikesministeriets överinseende. I juni 2020 lanserade CCE också en juridisk granskning för att undersöka om befintlig lagstiftning på ett adekvat sätt hanterar hatisk extremism. Att implementera något liknande även i Sverige vore en god idé.

Varför är allt detta viktigt? Ta exemplet med Hizb ut-Tahrir, en brödraskapsanknuten organisation som nämns i den ovan nämnda CCE-rapporten, och vars medlemmar i Sverige står partiet Nyans nära. Denna organisation förbjöds i Pakistan redan i november 2003 för sina påstådda kopplingar till ett flertal terrorattacker och komplotter, men fortsätter att verka lagligt i Sverige, vilket ger dem möjlighet att radikalisera svenska unga muslimer i våra utanförskapsområden. Även om Hizb ut-Tahrirs metoder skiljer sig från våldsamma grupper som ISIS, lär Hizb ut-Tahrir ut samma giftiga föreställning om att man inte kan vara både svensk och muslim, och delar öppet Isis mål att upprätta ett muslimskt kalifat.

Läs även: DEBATT: Sätt stopp för Muslimska brödraskapet

Brödraskapet har haft en närvaro i Sverige i över ett halvt sekel nu, de har etablerat nätverk och byggt officiella och inofficiella relationer med politiker, regeringstjänstemän och statliga institutioner. De har gett upphov till många utlöpare som fortsätter att i en eller annan form främja deras hårdföra variant av islamism, i syfte att dra muslimer bort från staten och det svenska majoritetssamhället. Frankrike, Norge och Österrike har visat att länder kan vakna upp och vidta snabba åtgärder. Det är dags för Sverige att göra detsamma. Säpos medverkan i att stoppa några av deras skolor och förskolor är en bra start.

Michael G. Arizanti
Analytiker på Londonbaserade tankesmedjan Islamic Theology of Counter Terrorism