På nationaldagen publicerades en märklig debattartikel i Aftonbladet som tycktes dra alla icke-vita över samma kam av förtryck, därtill renons på konkreta problem att åtgärda. Författarna borde snegla åt USA, där diskussionen faktiskt nyanserats, skriver samhällsdebattören Ulf Lönnberg.
Begreppet POC, som ska utläsas Persons of color, används i USA och avser alla som inte anses vara vita. Sedan 2010-talet har begreppet POC etablerats som bred definition av icke-vita också i Kanada, Storbritannien och Australien.
Läs även: Hedlund: Får svenskar visa känslor utan att det kallas rasism?
På Sveriges nationaldag i år skrev Fayyajd Assali med flera en debattartikel under rubriken Rasifierade i Sverige är det svenskaste vi har (Aftonbladet 6/6). Artikelförfattarna säger sig företräda 100-talet personer som konstaterar: ”Vi behöver varken assimileras eller integreras.” De presenterar sig som Svenska POC:s.
Alla har självklart rätt att beskriva sin upplevda känsla av utsatthet i Sverige. Utan nyansering påstår Fayyajd Assali att alla i gemenskapen Svenska POC har ”bestulits på sitt narrativ” och ”förlorat sin bestämmanderätt”. Enligt Fayyajd Assali frodas i Sverige ett nationellt karaktärsdrag som gör alla färgade till ”rasifierade” medborgare.
Fyayyajd Assali är sent ute. Redan i september 2020 noterade Shereen Marisol Meraji, medproducent på NPR:s podcast Code Switch, att det var dags att dödförklara begreppet POC.
I samband med de återupptagna Black Lives Matter-protesterna i USA började allt fler svarta personer på sociala medier uppmana sina följare: ”Sluta kalla mig en svart person.” De ansåg att den som använde begreppet POC med flit, eller inte, undvek att beskriva den sanna verkligheten: att vissa effekter av rasism - saker som massfängslingar, polisvåld, oförmåga att få tillgång till bra hälsovård – påverkar svarta och ursprungsbefolkningen oproportionerligt mycket. Alltså inte rakt av alla ”färgade”.
Även i Sverige – redan idag – behöver den som använder begreppet POC försäkra sig om att hen beskriver den sanna verkligheten. Alla färgade deltog inte i påskupoloppen, alla färgade anklagar inte socialtjänsten för maktmissbruk, alla färgade med religiös tro kräver inte blasfemilagar och nya religiösa helgdagar, alla färgade är inte religiösa fundamentalister, alla färgade räknar sig inte som tillhörande ett och samma politiska kollektiv.
Läs även: Brinkemo: Snacket om rasism skapar uppgivna förlorare
Shereen Marisol Meraji vill därför uppmärksamma det nya begreppet: BIPOC. Det står för Black Indigenous, and People of Color (Svarta, urinvånare och färgade personer). Sverige och Svenska POC är kanske ännu inte moget för ett nyanserat offentligt samtal om var, när, hur och vilka som rasifieras i Sverige. Här kan Fayyajd Assali ta täten och fokusera på integrationspolitikens brister och sluta dra alla färgade över en kam. Sverige behöver en målinriktad integrationsdebatt om de problem som vi faktiskt har.
Anklagelsen att ”Sverige dikterar vad som ska gälla när man ser ut som oss […] eller tror på det vi tror på” missar målet. Sveriges religiösa landskap har omdanats sedan 2010-talet. I den kontexten har alla att ta sin del av ansvaret för samhällets inkluderande möjligheter. En demokratisk rättsstat kan dock inte reformeras politiskt utifrån upplevda känslor. Svenska POC ger heller inget konkret exempel på oförrätt som kan undanröjas genom lagstiftning.
Fayyajd Assali och medförfattare: Ta av er offerkoftorna - formulera konkreta förslag som gagnar dagens och morgondagens svenska BIPOC.
Läs även: DEBATT: Alla etniska ojämlikheter kommer inte av rasism
Ulf Lönnberg
Samhällsdebattör som driver bloggen Svensk religionspolitisk debatt
