Gängen ska krossas. Denna besvärjelse har statsminister Löfven upprepat i regeringsförklaring efter regeringsförklaring sedan sitt tillträde. Trots det har vi så gott som dagligen nya skjutningar och explosioner i Sverige.

Under allt för många år har vi stoppat huvudet i sanden. En blandning av tro, hopp och naivitet att myndigheterna nog kommer att klara upp det har lett oss hit. När det ändå fortsätter i fel riktning läggs förslag om längre straff och att Polisen ska få bättre verktyg. Dessa saker behövs, men kommer inte att vända utvecklingen.

Gängkriminaliteten påverkar idag stora delar av vårt samhälle. Medan andra jämförbara länder blivit tryggare har vi en helt motsatt situation i Sverige.

En avgörande orsak är det så kallade påföljdssystem som vi har. Den som begått ett brott ska få en påföljd, inte ett straff. En fängelsedom innebär i detta system att personen ska tillbringa tid hos kriminalvården.

Klienten, ja så heter det, ska vårdas och ambitionen är att denne ska bli en bättre människa efter fängelsetiden. I bästa fall är detta en from förhoppning. Mer sannolikt är att personen i stället förstärks i sin kriminella identitet och ökar sin sociala status som hotfull och våldsam.

Läs även: M:s framtidslöfte vill ha straffpåslag istället för straffrabatter

Det kostar ingenting att sitta i svenskt fängelse. Där går det utmärkt att upprätthålla sina sociala relationer, permissionerna är generösa och det finns alla möjligheter att bygga upp kroppen, äta gott och ägna sig åt fritidsintressen. För den som är under 18 år och dömd till ungdomsvård är det till och med möjligt att fortsätta den brottsliga verksamheten via mobil eller padda.

Fängelset som vårdinrättning, till hjälp för de intagna och med vårdarna som behandlingsassistenter, får inte bukt med den eskalerande kriminaliteten. Tanken är möjligen fin, men den fungerar inte i verkligheten. Förutom att det inte ger önskat resultat är det också oanständigt mot brottsoffren att hantera gärningspersonerna som vårdbehövande.

Läs även: Springare: Straffskärpningar och ny lagstiftning är inte lösningen

Allmänheten har också rätt att förvänta sig att farliga personer hålls borta från våra gator, ett perspektiv som helt saknas i rådande vårdideologi. Så länge de kriminella fortsätter att erbjudas spabehandling i kriminalvårdens regi kommer ytterst få att släppa livet som kriminella. Det blir en kontinuerlig påfyllning med nya unga killar till gangstervärlden och offren blir bara fler och fler.

Fängelse måste vara ett straff, en negativ konsekvens för det brott man begått. Straffet måste också vara tillräckligt hårt för att ha en avskräckande effekt, både för den dömde och för andra. Det är vad sunt förnuft och den allmänna moralen säger.

Ideologin där varje kriminell ska och kan behandlas må vara lockande eftersom den tilltalar ett medmänskligt hjärta. Nu har vi prövat den metoden i ett antal decennier och resultatet har visat sig bli katastrofalt.

En ny regerings viktigaste uppgift kommer att vara den höga brottsligheten och att återskapa tryggheten. Utan en reformering av kriminalvården kommer inga straffändringar att hjälpa. Inte heller fler poliser eller ökade resurser till åklagare och domstolar kommer att göra någon större skillnad.

Läs även: Skogkär: Kriminalvården är en svensk framtidsbransch

Vi har skapat en enorm otrygghet i vårt samhälle. Vanliga människor vet inte vad de ska ta sig till. Förtroendet för rättsväsendet är borta och politikerna står handfallna.

En kriminell slutar inte att vara kriminell för att vi bemöter honom med silkesvantar. Det är dags att vi inser den hårda sanningen. Genom att sluta vårda och börja straffa kriminella kan vi ta ett första steg för att göra Sverige tryggt igen.

Sedat Dogru
Riksdagskandidat för Moderaterna