Sverige påminner allt mer om en plats hämtad ur ett amerikanskt kriminaldrama. En plats där kriminella gäng i kamp om narkotikamarknaden skjuter vilt mot varandra på öppen gata. En plats där maffiafamiljer kontrollerar hela stadsdelar.

Att fångar med egentillverkade vapen – enligt uppgift förfärdigade av tandborstar och rakblad – tar sina vakter som gisslan, är ungefär vad man kan förvänta sig på en sådan plats.

Nu fick gisslandramat på Hällbyanstalten utanför Eskilstuna i alla fall ett lyckligt slut. Så är inte alltid fallet på film.

Efter 20 kebabpizzor och timmar av förhandlingar gav de två gisslantagarna, båda dömda för mord, upp. De är nu misstänkta för människorov.

Den grova brottsligheten, där gängkriminaliteten är den synliga toppen av isberget, har formligen exploderat de senaste åren. En utveckling som tog den rödgröna regeringen på sängen.

“Vi såg det inte komma”, för att citera statsminister Stefan Löfven (S).

Det är också ett sätt att erkänna sin inkompetens.

Snarare handlar det om att regeringen, trots alla varningssignaler, inte ville se det komma. En strutsmentalitet som för övrigt delades av större delen av det svenska politiska etablissemanget.

Hur som helst, numera tävlar opposition och regering om vem som ska framstå som tuffast i kampen mot brottsligheten.

“Det är inte bara det att vi griper fler, vi lagför fler, vi dömer fler, utan de vi dömer, de får också längre fängelsestraff”, skröt justitieminister Morgan Johansson när han på onsdagen (21/7) presenterade regeringens planer på att minska ungdoms- och mängdrabatten.

Johansson hänvisade till det som kallas “straffmassan”, alltså det totala antalet utdömda fängelseår under ett år. Denna har sedan 2001 ökat från 8 619 år till 11 583 år.

Det är bra att brottslingar straffas, bra att de hamnar bakom lås och bom. Det anser också samtliga riksdagspartier. Numera.

Det är hög tid att ungdomsrabatten tas bort för 18–20-åringar, vilket regeringen nu föreslår. Det är välkommet att mängdrabatten för den som döms för flera brott samtidigt blir mindre generös. Men det lär också kräva utbyggda, ombyggda eller nya anstalter.

För alla som döms måste också placeras någonstans. Och där har det uppstått problem. Eller utmaningar, om man så vill.

Landets fängelser och häkten är sedan länge fyllda till bristningsgränsen. Det framgår av Kriminalvårdens beläggningsstatistik, som uppdateras två gånger i månaden.

Hällbyanstalten tillhör säkerhetsklass 1, den högsta säkerhetsklassen. I Sverige finns det för tillfället 1 389 fasta platser på anstalter i säkerhetsklass 1 och 208 beredskapsplatser. Beredskapsplatser innebär att två intagna delar rum eller att utrymmen avsett för annat används för boende.

Antalet intagna är nu i juli 1 508. Det innebär att samtliga fasta platser plus alla beredskapsplatser utom 88 är upptagna.

Och så har det sett ut i stort sett sedan november 2019; alla fasta platser belagda, och merparten av beredskapsplatserna.

Situationen är likartad för anstalter i säkerhetsklass 2 och 3, liksom för landets häkten.

“Jag är väldigt stolt över den kriminalvård vi har, inte bara dess omfattning utan också dess kvalitet”, sade Johansson, bara ett par timmar innan gisslandramat på Hällby tog sin början.

Fackliga företrädare är inte lika nöjda som statsrådet med sakernas tillstånd.

“Alla borde ha sett vart det här var på väg”, säger fackförbundet Sekos ordförande Gabriella Lavecchia till nyhetsbyrån TT.

Hon syftar förutom på överbeläggningen på att det är brist på erfaren personal och att ensamarbete är vanligt.

Läs även: Kriminalvården bygger nya fängelser – över 3 000 nya platser behövs

Om det satsas på polisen måste det satsas på åklagarväsendet. Och på domstolarna. Och om rättsväsendets olika instanser genom dessa satsningar levererar som förväntat kommer det också att behövas fler fängelseplatser. Det ena ger det andra.

Det är ingen raketforskning. Och planer finns för utbyggnad. Fångvården är av allt att döma en sektor som kommer att växa, rent av en framtidsbransch.

Samtidigt borde det gå att göra mer av de pengar som redan idag satsas på kriminalvården. Kostnaderna för en svensk fängelseplats sticker ut i ett europeiskt perspektiv.

Enligt Europarådets statistik var den genomsnittliga dygnskostnaden för en svensk fängelseplats år 2019 hela 302 euro, vilket motsvarar 3 091 kronor med dagens växelkurs. Genomsnittskostnaden i Europa var bara hälften, 1 601 kr. Det finns kanske ingen anledning att driva det till rysk nivå, 24:50 kr, men med tanke på att Danmark kan hålla nere kostnaden per intagen till 2 333 kronor per dygn, borde det finnas utrymme för besparingar.

Som på andra områden när det gäller brott och straff har Sverige förmodligen även här en del att lära av Danmark.

Läs även: Debatt: Den nya våldsbrottsligheten har likheter med terrorism