Klimatextremismernas framfart måste bemötas kraftfullt och resolut och deras samhällsstörande och direkt skadliga inflytande måste granskas och fördömas precis som all annan form av extremism, skriver Fredrik Thool.
Vad är egentligen extremism? Vi är alla bekanta med begrepp som högerextremism och vänsterextremism, där NMR (Nordiska Motståndsrörelsen) och AFA (Antifascistisk Aktion) troligen är de mest framträdande organisationerna inom respektive kategori. De är däremot bägge tämligen marginaliserade vid det här laget och är inga organisationer som på allvar har något inflytande i samhället.
NMR går ut och demonstrerar med sina töntiga flaggor några gånger per år, och AFA reagerar på samma förutsägbara sätt med att demonstrera tillbaka, ofta genom att kasta gatsten på polis och andra som står upp för vår grundlagsstadgade demonstrationsfrihet. De är som katt och råtta, som ständigt jagar varandra någonstans i samhällets utkant medan vi andra lever våra vanliga liv utan att påverkas nämnvärt. De är mest upptagna av sig själva, och varandra.
Läs även: DEBATT: Invandrare ska inte byta namn
Sedan har vi naturligtvis den religiösa extremismen, som i dagens läge mest gör sig påmind i form av jihadism och närliggande mycket konservativa tolkningar av islam. Den är vi i allra högsta grad medvetna om och vi påminns dagligen om vad den ställer till med då vi ser och hör rapporter från exempelvis Afghanistan eller andra muslimska länder där denna ideologi fått ordentligt fotfäste. Vi ser också att den har vunnit mark även i Europa och Sverige, men det problemet har vi (i varierande utsträckning) erkänt, och samhället tar åtminstone i viss mån krafttag för att bemöta detta problem och förhindra dess framfart.
Extremism som begrepp låter sig emellertid näppeligen definitionsmässigt begränsas till ”höger” och ”vänster”, eller för den delen religiös fundamentalism. Snarare är det väl så att alla som följer en typ av tro, ideologi eller liknande så till den grad att personen i fråga förblindas i sin förmåga att se saker ur ett nyanserat perspektiv och fatta rationella beslut, i viss mån är att betrakta som extremist. Med det här synsättet träder en bredare krets av extremister fram, varav somliga i dagsläget utövar mycket stor makt och har mycket stort inflytande över samhällets och vår vardag. De jag primärt syftar på är vad jag skulle vilja kalla för klimatextremister, vilkas dagliga påverkansoperationer och politiska beslut bokstavligt talat får gigantiska konsekvenser såväl för Sverige som framstående industrination som för barns och ungas psykiska hälsa i form av ångest inför sin egen överlevnad och framtid.
Det finns otaliga exempel på detta. Krisen för Cementas kalkutvinning på Gotland, skenande pris på bensin och diesel, och den pågående elkrisen som ett resultat av förtida nedläggning av Ringhals 1 och 2 är tre sådana exempel. Något som dessutom helt tycks ha undgått svensk nyhetsrapportering är också de senaste par veckornas kaosartade scener på M25:an (motorvägsled i Storbritannien) där klimataktivister från organisationen insulate britain limmat fast sig i vägbanan och därmed stoppat all trafik vid ett flertal tillfällen. Vi upplevde samma sak för ett par åt sedan då extinction rebellion hade liknande upptåg för sig.
Läs även: Skogkär: Miljöpartiet är riksdagens verkliga extremparti
Det som är anmärkningsvärt är inte det faktum att det existerar organisationer som dessa. Vi vet alla att det finns tokstollar, och det får vi liksom lära oss att leva med. Det som är anmärkningsvärt och oerhört allvarligt är hur deras direkt samhällsstörande och människofientliga aktioner, och helt uppenbart verklighetsfrånvända åsikter, mer eller mindre påhejas och ursäktas av media och många etablerade politiker. Det är ett oroväckande tecken på att vi har personer på mycket mäktiga positioner (såväl inom media som i politiken) som besitter direkt extremistiska åsikter, och det bör vi vara mycket vaksamma på.
Miljöpartiet har precis annonserat att de vill förbjuda försäljning av bensin och diesel från och med år 2030; bara det borde vara en gigantisk ”Hesa Fredrik” om att de är helt fel personer på helt fel plats. I praktiken innebär det nämligen i princip ett avskaffande av privatbilismen som fenomen och en oerhörd inskränkning i allas vår personliga rörelsefrihet. Dessa extremister – och sanna mina ord, de är extremister – har ett inflytande på samhället vi aldrig skulle acceptera om det gällde högerextremister eller jihadister, och deras beslut har fått och kommer att få oerhört negativa konsekvenser för hela samhället.
Klimatextremismen är något som breder ut sig alltmer och sakta men säkert sipprar ner i samhällets alla hörn. Det var så det började på 30-talet, om än med en annan typ av extremism.
|