Att Miljöpartiet är som en vattenmelon – grön utanpå och röd inuti – är ett trivialt konstaterande i den meningen att det är så uppenbart sant.

Sedan kan Miljöpartiets företrädare förneka det uppenbara bäst de vill. Det förändrar ingenting.

“Vi har försökt nu under lång tid med både socialism och kapitalism och ingen av de ideologierna har svaret på de stora frågor vi har framför oss: hur genomför vi en rättvis omställning? Det är gröna partier som har svaret”, säger Stenevi i en intervju med Expressen inför partiets kommande kongress.

För att företräda något som enligt Stenevi är väsensskilt från socialism påminner de svar Miljöpartiet ger väldigt mycket om just socialism.

Ett av huvudnumren på den stundande kongressen är ett program för “social rättvisa” som partiet arbetat med internt i ett par års tid.

“Med social rättvisa menar vi ekonomisk jämlikhet, social trygghet och jämlika livschanser”, förtydligas det i programförslaget.

Det är ett program – på socialistiskt maner – för höjda bidrag och ersättningar. A-kassa, sjukersättning och försörjningsstöd ska “byggas ihop” till ett “sömlöst trygghetssystem”, där ersättningsnivån höjs automatiskt, i takt med inkomstutvecklingen.

Det ska betalas – på socialistiskt maner – genom att de som arbetar och strävar, utbildar sig, tar egna initiativ och eget ansvar, beskattas hårdare.

Social rättvisa uppnås enligt Miljöpartiet genom att värnskatten återinförs, genom att den som sparar och är företagsam, kläms åt. Lyckas du lägga undan pengar till ett fritidshus ska detta beskattas hårdare än din ordinarie bostad. Och ju mer du tjänar eller sparar, desto större andel av dina inkomster ska dras i skatt.

Läs även: Stenevi (MP) om migrationspolitiken: Kan ta emot betydligt fler

Denna politik för “social rättvisa” motiveras med att klyftorna i Sverige ökat under lång tid:

“Det har blivit allt mer lönsamt att vara rik och allt svårare att vara fattig.”

Så sent som härom året framhöll den rödgröna regeringen med hänvisning till OECD att “ojämlikheten i Sverige i grunden är låg och välbefinnandet högt”.

Att skillnaderna ökat under 2000-talet stämmer dock.

Men det är i stor utsträckning en följd av den migrationspolitik som förts under decennier.

En extrem politik som inget annat modernt välfärdsland försökt sig på. Dock inte tillräckligt extrem för att Stenevi och hennes Gröna khmerer ska vara nöjda.

Andelen utrikes födda i befolkningen fördubblades nästan mellan år 2000 och år 2020, från 11,3 till 19,7 procent, från drygt en miljon till drygt två miljoner.

En växande svensk underklass utgörs numera till stor del av personer med utländsk bakgrund.

Andelen utrikes födda med “varaktigt låg ekonomisk standard” – fattiga, för enkelhetens skull – uppgick år 2019 till 20 procent. Bland personer födda i Sverige var andelen sju procent. Över 40 procent av utrikes födda barn räknades detta år som fattiga jämfört med sex procent av barn födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar.

Av Sveriges befolkning i arbetsför ålder (16–64 år) är 30 procent födda utomlands. Men de utrikes födda utgör enligt Arbetsförmedlingen 63 procent av de långtidsarbetslösa – de som varit utan arbete i mer än ett år.

I ungefär 60 procent av de hushåll som förra året fick långvarigt ekonomiskt bistånd – tio månader eller mer – var någon av de sökande eller medsökande födda i utlandet. Långvarigt bistånd till gifta eller sammanboende par gick i nio fall av tio till utrikesfödda, enligt Socialstyrelsen.

Sexton procent av befolkningen i Sverige bor trångt. I våra nordiska grannländer är det mindre än tio procent. Bland utrikes födda i Sverige är 30 procent trångbodda, bland födda utanför EU 36 procent. Av inrikes födda är det nio procent som bor trångt.

Detta är i allt väsentligt en följd av den politik Stenevis parti förespråkat och varit ansvarigt för.

I intervjun med Expressen deklarerar Stenevi att hon kommer att fortsätta att kalla den borgerliga oppositionen “blåbrun”.

Hennes försök att utmåla andra partier som extrema kan inte dölja Miljöpartiets egen extremism och fanatism.