Denna vecka ska EU-parlamentet rösta om “Digital Services Act” – ett initiativ från EU:s sida att, bland annat, bidra till ordning och reda i den otydlighet och godtyckliga censur som just nu grasserar på sociala medier.

I den bästa av världar hade medlemsländerna nu kunnat visa enad front gentemot techjättarna. Men den urvattnade kompromiss som nu ligger på bordet stärker inte yttrandefriheten – tvärtom.

Läs även: Nätjättarnas censur är ett hot mot demokratin

Enligt vad som nu föreslås ska techjättarna själva plocka bort det innehåll som bedöms som ”illegal and harmful” (”olagligt och skadligt”). Ingen seriös aktör vill ha eller se olagligheter på nätet, till exempel barnpornografi eller uppmaningar till våldshandlingar, men det är inte detta saken gäller. Problem uppstår snarare när privata företag själva ska avgöra vad som är ”harmful”, i synnerhet när man har anledning att misstänka kopplingar mellan företagen och den politiska makten.

Det är den situationen vi har nu, när helt vanliga användare utan tillstymmelse till förklaring får kommentarer raderade eller sina konton blockerade, för åsikter som kanske utmanar sittande makthavare. Jag kan tillägga att detta drabbade mig efter att ha kallat en person ”okunnig” i sociala medier. Andra har drabbats till synes helt godtyckligt.

Samtidigt har Facebook varit både tillåtande och förlåtande gentemot användare med uppenbar koppling till bland annat Islamiska Staten, som helt öppet spred sina budskap via sociala medier. Ett annat problematiskt exempel är den iranske ledaren Ali Khamenei i Iran, som utan åtgärd har spridit grov antisemitism via sociala medier.

Läs även: Censur på internet kommer alltid att vara ett problem

Det som är lagligt att uttrycka offentligt på gator torg borde också vara lagligt på nätet – och inte censureras. Det är en enkel och logisk princip. Systemen ska vara transparenta och öppna för insyn, men så är det inte nu.

Man ser inte heller något i det aktuella förslaget från EU-kommissionen som skulle begränsa det som ibland kallas ”shadow banning”, som leder till att personer med eventuellt kontroversiella uppfattningar inte når ut lika brett. Det är en subtil och icke-transparent form av censur som uppenbart grundas på algoritmer och enskilda personers subjektiva bedömningar.

Rätten att kritisera och även förlöjliga till exempel politiska och religiösa auktoriteter är en grundpelare i ett fungerande, demokratiskt samhälle, som ska ha förmågan att reformera sig självt och anpassa sig till en föränderlig värld. Det betyder absolut inte att all satir och kritik av makten är rättvis, genomtänkt eller ens anständig.

Var kommissionen står i frågan tydliggörs – tyvärr – av ett uttalande från kommissionären Ylva Johansson. Hon hyllar Tysklands initiativ till massblockeringar av kontroversiella åsiktsyttringar, med hänvisning till att det skulle röra sig om högerextremism. I själva verket är det en gråskala, där uppenbara överträdelser bara är en liten del av vad som censurerats.

Läs även: Alexandersson: Vem skall bestämma om rätt och fel på internet?

En yttrandefrihetsaktivist som undertecknad lär alltså inte få någon draghjälp av kommissionen, vilket kanske inte var så oväntat trots allt. Därmed återstår den svenska yttrandefrihetsgrundlagen, som självklart fortfarande gäller. Men det återstår att se hur den tillämpas.

Den enda rimliga tolkningen är att grundlagsskyddad yttrandefrihet i Sverige och andra medlemsländer står över de riktlinjer om ”terms and conditions” som vi nu röstar om i EU-parlamentet.

Jessica Stegrud (SD)
Europaparlamentariker

-----
Vill du publicera dig på Bulletin Debatt? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu