Det finns en lång tradition i demokratiska länder att man som avgången ledare för ett parti inte uttalar sig om sina efterträdare och än mindre kritiserar dem och deras politik. USA:s före detta presidenter, engelska premiärministrar och även nordiska före detta statsministrar och presidenter och partiledare är här föredömen.
Läs även: Hjort: Inte ens Lööf verkade rädd
Nu har dock flera före detta partiledare och andra i Liberalerna gått ut och kritiserat partiet, både före och efter valet. Ett elementärt krav i politiken är att man är lojal med sitt parti. Vill man ändra på politiken får man göra det på partikongresser och via andra interna processer – inte gå ut i pressen i efterhand.
Undertecknad var länge engagerad i den liberala rörelsen, bland annat som ordförande i Liberala Studentförbundet och ordförande för Stiftelsen Liberal Debatt, det senare engagemanget i 25 år, fram till 1993. Då lämnade jag dock Folkpartiet som det hette då. Jag tror mig alltså känna kulturen väl i partiet och har fortfarande kvar många kontakter och vänner.
Läs även: Sandström: Den svenska liberalismens dekadens
Hur kommer det sig att de tidigare partiledarna och även andra kritiserar partiet både före och efter valet på ett sätt som inga andra i svensk politik gör? Det tog lång tid för mig att få polletten att trilla ner: Det finns en lång tradition i partiet att anse sig var mer begåvade och klokare än alla andra partier, särskilt sedan Gunnar Helén och framåt. Det finns vidare en tradition att det är viktigare att ha rätt än att få rätt.
Liberala ledarskribenter har gått in i politiken men sedan lämnat den, så att man i lugn och ro kunnat skriva sina ledare utan att behöva ta något ansvar. Men politik handlar om att ta ansvar och att kompromissa, om man inte lever i en diktatur. Ska ett parti överleva måste det finnas en uppslutning kring vad den valda ledningen kommit fram till. Om man inte gillar det hela får man försöka byta ut ledningen, vilket nu sker i till exempel England.
Ledande politiker ska hålla tyst när de har avgått av lojalitet till partiet. Vill de fortsätta att påverka kan de vara interna rådgivare eller söka påverka politiken internt i traditionell ordning.
Maria Leissner, Barbro Westerholm med flera – håll tyst!
Magnus Lagerkvist
CEO & Founder Lagerkvist & Partners
