Sverige är bäst i världen och vi måste vägleda och gå före övriga länder! Denna grundinställning lever kvar i den politiska kulturen. Man är kanske inte lika explicit som förr men beteende och agerande är detsamma. Låt mig bjuda på några pedagogiska exempel.

Läs även: Sandström: Lex Paludan - förbjud koranbränning

När jag arbetade som näringspolitisk expert i kanslihuset innan vi var med i EEC/EU satt jag och pratade med vår desillusionerade, men begåvade, expeditionschef, naturligtvis S-märkt och han skulle snart gå i pension. Han sa: ”Du ska veta att Sverige är det land som är mest anpassat och har rättat sig efter alla EEC/EU-beslut mer än något medlemsland och vi är inte ens med.”

Dagens LKAB-projekt att ha en fossilfri stålproduktion kräver lika mycket el som Finland förbrukar årligen, eller ungefär samma som halva Sveriges elförbrukning. Detta tänker man lösa med vindkraft. Hela Kirunas mark räcker inte till för detta och vindkraften är tillgänglig i bästa fall 40 procent av tiden.

DN:s chefredaktör Peter Wolodarski har fastslagit att vi inte ska diskutera den globala uppvärmningen mer, vi ska bara diskutera hur vi kan påskynda minskningen av koldioxidutsläppen. Detta i en liberal tidning som funnits sedan 1864. Känns lite som gamla sovjetiska dekret.

Vetenskapen är tydlig – det blir kallare. Vi går mot en ny istid, men de kortsiktiga variationerna kan variera och pågå under långa perioder. Solens aktivitet, som alltid, är avgörande. Ingen ”ansvarskännande” politiker i Sverige vågar ha någon annan uppfattning än att den globala och därmed svenska ”uppvärmningskrisen” måste lösas så snabbt som möjligt och i stort sett till vilket pris som helst. Vad Sverige gör har dock väldigt liten betydelse på europeisk eller global nivå.

Som tur är finns många politiker i andra länder som inte tror på att det finns en global uppvärmning. De vågar oftast inte gå ut med detta (ännu), men de agerar så att inte alltför tokiga beslut fattas. Just nu bygger vi i Sverige (minst) tre ”STÅLVERK 80” (för er som kommer ihåg) för klimatets skull – fast värre.

Kommunerna har allt mindre pengar. Innan 2023 är slut kommer statsbidragen till kommunerna att uppgå till cirka 160 miljarder kronor. Partiledningarna är i händerna på partikongresser som domineras av kommunalråd och regionala politiker. De vill inte ändra på något för då mister de sina tjänster. De initierar inga kommunsammanslagningar och lägger allt mer pengar på ”klimatprojekt”.

Ett annat exempel är att många kommuner har problem med vattenförsörjningen och inför besparingsprogram. Underhållet har varit eftersatt i upp till hundra år. Gotlands kommun har ransonering av vatten varje sommar. 14 procent av vattentillförseln läcker ut på grund av dåliga rör. Hade det inte skett hade man aldrig behövt ha ransonering.

Vidare klarar många ledningssystem inte av den ökade elanvändningen De är för gamla. I Bromma/Nockeby har i stort sett alla bytt till värmepumpar eller bergvärme. När det blir riktigt kallt måste således uppvärmningen ske med el. Detta skedde. Ledningarna dog och området blev utan värme i 3,5 dygn med stora skador som följd.

Läs även: Sjölander: Befria oss från tacksamheten!

Lågspolande kranar och toaletter och andra konsumentnära besparingar inom vatten och avlopp har gjort att Stockholm Vatten varje fredagsnatt får spola både vatten och avloppsledningarna med mer vatten än som sparats, annars slammar ledningarna igen. Göteborg har i sin tur beslutat att inte installera kylning/luftkonditionering i nya äldreboenden av ”klimatskäl”. Detta leder till att gamlingar riskerar att dö i förtid. Listan kan göras mycket längre.

Min poäng är följande. Framgångarna efter andra världskriget när Europa och världen låg i ruiner och Sverige var intakt gjorde att Sverige utvecklades fantastiskt åtminstone ända fram till oljekrisen 1973. Detta har lett till att vi tror att vi är ”odödliga”. Risken är stor att vi har hamnat på det sluttande planet och att det kommer att gå allt fortare.

Om inte fler vågar gå emot kan det blir för Sverige som för Uruguay – från att ha varit Sydamerikas Schweiz till att bli en ekonomisk och politisk katastrof. Tron att det aldrig kan gå fel för Sverige lever stark. Det har redan gått fel och kan snart bli irreversibelt. Dårarnas paradis – eller möjligen det lilla landets dilemma.

Den som vill ha en noggrannare genomgång av dessa och andra tragiska fakta kan med fördel läsa min bok Sveriges nedgång och... : en bok om Sveriges framtid och varför vi är där.

Läs även: Gästkrönika: Vi fartblinda idealister i behovspyramidens topp

Magnus Lagerkvist
CEO & Founder Lagerkvist & Partners