Under månader av brutal digital och fysisk repression, när den iranska regimen med direkt tekniskt stöd från Kina stängde av internet för miljontals människor och isolerade ett helt folk från omvärlden, valde den globala vänstern och den iranska vänstern inte tystnad av misstag – de valde den medvetet.

En internetavstängning som berövar människor tillgång till information, utbildning, arbete, sjukvård och säkerhet är inte en “begränsning”. Det är ett systematiskt människorättsbrott, förstärkt av kinesisk övervakningsteknologi. Men den globala vänstern reagerade knappt. Den iranska frihetsrörelsen har avslöjat att vänsterns berättelser om politisk islam och “kulturell mångfald” saknar verklighetsförankring.

I årtionden har den globala vänstern vitmålat politisk islam som en del av kulturell identitet. Men iranierna har visat att hijab inte är kultur utan kontroll; att politisk islam inte representerar de förtryckta utan är själva maktapparaten; att vänsterns kulturella relativism i praktiken innebär att man legitimerar könsapartheid, religiöst våld och statligt förtryck. Därför reagerar vänstern aggressivt och defensivt. Internetavstängningen blev ett test: står vänstern verkligen på frihetens och mänskliga rättigheters sida? Svaret var nej.

Den iranska vänstern följer samma mönster. Den har byggt sin identitet på anti-västerländsk retorik och misstänkliggör allt som luktar frihet, sekularism eller individuella rättigheter. Därför mötte den iranska vänstern internetavstängningen – en av de mest brutala formerna av statlig kontroll – med tystnad eller ideologiska bortförklaringar. Som om iranierna först måste lösa kapitalismens globala kris innan de får protestera mot att deras internet stängs av, deras röster tystas och deras liv förstörs.

Samtidigt har den globala högern – trots dess brister – varit tydlig i två frågor: motståndet mot politisk islam och försvar av yttrandefrihet. Därför lyfter högern fram internetavstängningen, pekar på Kinas roll och uttrycker stöd för det iranska folkets kamp.

Slutsatsen är tydlig: den globala vänstern och den iranska vänstern står inte på det iranska folkets sida. De ser den iranska frihetsrörelsen som ett hot, eftersom den avslöjar att frihet är viktigare än kulturell relativism, att mänskliga rättigheter är universella och att internetavstängning – särskilt med kinesiskt stöd – är ett brott, inte en “säkerhetsåtgärd”. Därför blir vänstern mer aggressiv och mer irrationell för varje dag som går. Den fruktar det iranska folket, eftersom iranierna har visat att motstånd mot politisk islam och dess allierade är möjligt – och det är något vänstern inte klarar av att hantera.

Karl Mattias Bergsten

Människorättsaktivist och jurist