Debatt: Varför granskar konfessionella skolor hårdare?
Alla skolor ska granskas. Samma lagar och regler ska gälla oavsett huvudman och oavsett om en skola har konfessionell inriktning. Men statlig tillsyn måste också vara saklig, likvärdig och proportionerlig. Skolinspektionens egna siffror väcker därför frågor. Vi motsätter oss inte tillsyn. Vi ifrågasätter varför tillsynsbelastningen tycks vara så ojämnt fördelad och efterfrågar den riskanalys som motiverar skillnaden skriver Stefan Häggström, rektor.
I regleringsbrevet för 2024 fick Skolinspektionen i uppdrag att öka användningen av oanmälda besök. Den redovisning som Skolinspektionen själv gjorde 27 mars 2026 väcker frågor om hur tillsynen fördelats. Under 2023 genomfördes 33 sådana besök. År 2024 var antalet 366 och 2025 genomfördes 308. Totalt 674 oanmälda besök på två år.
Tre av fyra genomfördes på grundskolor. Skolinspektionen skriver samtidigt att besöken var ”jämnt fördelade mellan verksamheter som drivs av offentliga respektive enskilda huvudmän”. Men jämnt är inte samma sak som proportionerligt. Fristående skolor utgör en betydligt mindre del av skolväsendet.
Skillnaden blir tydligare för de konfessionella skolorna. Enligt Skolenhetsregistret finns i augusti 2026 totalt 4 627 grundskolor och 1 269 gymnasieskolor. Av dessa är 52 grundskolor och fem gymnasieskolor fristående med konfessionell inriktning. Det är 57 av 5 896 skolor, alltså knappt en procent. Av de konfessionella grundskolorna har 49 kristen inriktning, två judisk och endast en muslimsk. Bland grundskoleeleverna går omkring 0,7 procent i en fristående skola med konfessionell inriktning.
Trots detta skriver Skolinspektionen att ”ett fyrtiotal oanmälda besök” genomfördes på skolor med konfessionell inriktning under 2024 och 2025. Om det motsvarar omkring 40 besök är det ungefär sex procent av samtliga oanmälda besök. Gruppen är alltså omkring sex gånger överrepresenterad bland de oanmälda besöken i förhållande till sin andel av skolbeståndet.
Rapporten anger antal besök, inte antal unika skolor, och visar inte hur besöken fördelades mellan skolformer eller konfessionella inriktningar.
Skolinspektionens egen utvärdering väcker ytterligare frågor. Majoriteten av utredarna uppgav att de inte upptäckt allvarliga brister som sannolikt hade missats vid ett föranmält besök. I nära 20 av drygt 140 svar ansågs det oanmälda besöket ha gjort sådan skillnad.
Hur fallen fördelades mellan offentliga, fristående och konfessionella skolor redovisas inte. Inte heller går det att göra en likvärdig jämförelse av utfallet när konfessionella skolor granskas utifrån frågor om konfessionella inslag som inte på motsvarande sätt granskas på skolor med offentlig huvudman.
Myndigheten konstaterar dessutom att oanmälda besök kan skapa oproportionerliga störningar och att det finns risk för övertro på metoden. Tre av fyra rektorer uppgav att arbetsbördan var stor eller ganska stor vid ett oanmält besök.
Detta handlar dessutom bara om frekvens. Skolinspektionens offentliga beslut möjliggör jämförelser av tillsynens omfattning. En sådan jämförelse visar att tillsyner av fristående skolor med konfessionell inriktning är markant mer omfattande än tillsyner på skolor med offentlig huvudman. Frågan gäller alltså både frekvens och omfattning.
Konfessionella skolor ska granskas lika noggrant som andra. Men staten måste kunna förklara varför en så liten grupp bär en så stor del av tillsynsbelastningen. Om tillsynen ska uppfattas som legitim måste urval, riskbedömningar och proportionalitet tåla insyn.
Vilken dokumenterad riskbild motiverar att konfessionella skolor granskas både oftare och mer omfattande än andra skolor?
Stefan Häggström, rektor, Broskolan
