Som påpekats i tidigare inlägg har vi en självförvållad energikris med skenande elpriser till följd av att vi avvecklat kärnkraften, en pålitlig och planerbar energikälla, och ersatt den med vindkraft, en opålitlig och icke planerbar energikälla.

Läs även: Alexandersson: Vindkraftsfällan har slagit igen

Inte heller har det blivit bättre av att elnäten i Europa kopplats samman. Detta eftersom Tyskland som är Europas största land, åtminstone fram tills nu har varit ledande i den gröna omställningen. Tyskarna har snabbavvecklat en mycket stor kärnkraftspark och storsatsat på vindkraft. Till nyår nu senast stängde man två stora reaktorer med en produktion motsvarande hela Danmarks elbehov. Och eftersom det lika lite där som i Sverige fungerar att ersätta planerbar kraft med icke planerbar kraft, har resulterat istället som bekant blivit ett beroende av rysk gas. Ett dysfunktionellt system blir inte bättre av att det är stort, tvärtom blir den samlade dysfunktionaliteten än större.

Än så länge verkar det dessvärre som att Miljöpartiet är med och styr i bakgrunden. Vindkraft till havs fungerar i det närmaste lika dåligt som till lands. Vindkraft ger omkring 20 procent av installerad effekt, i bästa fall upp mot 25 procent, men inte mer, och många gånger klart mindre än 20 procent. Och man vet inte i förväg hur det blir.

Läs även: Lidström: Vindkraft kunde aldrig fungera

Ofta framförs i debatten att vätgas skulle vara lösningen på problemet med vindkraftens nyckfullhet. Det vill säga att när det blåser mycket ska elöverskottet användas för att från vatten genom elektrolys framställa vätgas, där vätgasen sedan ska kunna lagras för att sedan kunna förbrännas för att framställa elektricitet.

Detta är fullt möjligt i teorin men i praktiken är det ingen lämplig väg, eftersom verkningsgraden, räknat från ursprunglig mängd från vindkraften producerad elenergi via vätgas, som ska lagras, och sedan tillbaka till el igen, blir mycket låg, omkring 10 procent.

Det är främst det första steget, att genom elektrolys av vatten framställa vätgas, som är oerhört energikrävande. Och ska detta ske i stor skala är det en process som dessutom måste ske med kontinuitet, och där har vi återigen just motsatsen till vad vindkraften kan stå till tjänst med.

Och märk väl, det är alltså fråga om 10 procents verkningsgrad från ursprunglig, omkring 20 procent av installerad effekt. Riktigt dåligt med andra ord. Och det är därför – trots att tekniken finns och utforskats sedan 1980-talet – som den inte kommit till användning.

Läs även: DEBATT: Satsa på seriös energipolitik – inte kamp mot inbillad klimatkris

Vore det då inte bättre att redan från början satsa på planerbar och pålitlig elförsörjning? Jo. Så klart. Det enda rimliga om man vill säkra Sveriges elförsörjning är utbyggd kärnkraft. På köpet blir det även mindre koldioxidutsläpp än med vindkraft.

Fredrik Lundell
Ersättare regionfullmäktige Östergötland (M)