Att bygga ett samhällsviktigt logistiskt system tar lång tid och måste ta hänsyn till en ofantligt mängd faktorer. Att slå sönder detsamma kan å andra sidan gå väldigt fort.

Sverige kommer inom några årtionden att behöva dubbelt så mycket elektricitet som idag. Möjligen fyra gånger så mycket. Inte minst om ett CO2-fritt samhälle är ett prioriterat mål.

Läs även: Lidström: Vindkraft kunde aldrig fungera

Givet detta är det anmärkningsvärt att vi lagt ner hälften av vår stabila och förutsägbara elproduktion i form av kärnkraft. Speciellt som det skett av utopiska skäl, som inte tar hänsyn till verkliga förhållanden.

Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att vindkraft inte producerar el när det inte blåser. Eller att detta är ett problem eftersom elektricitet måste produceras i samma ögonblick som den förbrukas.

Lägg till detta att ny kärnkraft kommer att ta minst fem till tio år att bygga. Vilket innebär att vi gjort oss helt beroende av icke planerbar vindkraft. Samt att vi – oavsett vad vi tycker om vindkraften – tvingas bygga mer för att kortsiktigt trygga vår elförsörjning.

Enligt den statliga strategin skall elproduktionen från vindkraft fyrdubblas till år 2040. Och det kommer ändå inte att räcka.

Vindkraft kräver enorma mängder CO2-intensiv cement för sina fundament. Vägar och kabelgator måste dras fram i känsliga naturområden. Lägg till detta störande ljud, påverkan på flora och fauna, förstörd vildmark och minskade fastighetsvärden.

Vindkraft till havs kommer att på ödelägga stora och känsliga marina miljöer, inte minst i den redan stresstestade Östersjön. Kommer du ihåg debatten när Öresundsbron skulle byggas? Då gick miljörörelsen upp i brygga för att förklara vilka negativa effekter ett fåtal brotorn skulle få. Men när det gäller tusentals vindkraftverk bottenförankrade med betongfundament är det helt tyst.

Trots det kommer vi alltså att bli tvingade att bygga ut vindkraften, även om vi bestämmer oss för att satsa på kärnkraft – med tanke på den senares relativt långa ledtid.

Läs även: Debatt: Grön omställning kräver kärnkraft

Här har Miljöpartiet kanske lyckats, även om det inte håller i längden. Givet hur det ser ut efter att vi avvecklat hälften av vår kärnkraft finns just nu bara två alternativ för att kortsiktigt klara svensk elförsörjning – fossilbaserad elproduktion eller vindkraft. Vi sitter därför, i vart fall för tillfället, fast i vindkraftsfällan.

En annan sak att hålla i minnet är att vindkraft har en livslängd på högst 20-25 år. Sverige behöver inte bara – försiktigt räknat – bygga 18 000 nya vindkraftverk de närmaste 40 åren. Alla vindkraftverk måste även under tiden även ersättas med nya. Vilket kan ge över 50 000 nya vindkraftverk.

Den goda nyheten är att när kärnkraften tagit igen den tid som förlorats – om fem till femton år – då kommer vi fortfarande att behöva all el som kan produceras. Så vindkraft är, trots sin negativa miljöpåverkan, inte helt bortkastad.

Men vindkraften är helt enkel inte praktiskt hållbar. Ändå blir vi tack vare Miljöpartiet och Socialdemokraterna tvingade att bygga ut den så mycket vi orkar – till dess vi åter har fått planerbar och stabil elproduktion på plats.

Även då kommer vi att ha behov av överskottsenergi för att förse våra nya vätgasverk och grannländer som Tyskland med el.

Läs även: Skogkär: Farmanbar fabulerar om kärnkraftens förutsättningar

Det brukar sägas att den bästa tidpunkten för att bygga ny kärnkraft var igår. Så det är hög tid att sätta igång så snart som möjligt. Då kan vi i bästa fall få den el vi behöver under förutsägbara former redan i början av 2030-talet. Till dess kommer vi att ha en permanent elkris som hotar vår industri, vårt välstånd och vårt oberoende.

Men för att säkra vår elproduktion måste folk först sluta rösta på partier som lever i en fantasivärld.

Henrik Alexandersson
Frihetlig debattör och skribent baserad i Berlin
Twitter: @HAX