Tvångsblandningsdebatten har handlat om hur svenskarna ser på saken. Men många problem som tvångsblandningen för med sig drabbar invandrare. Sanningen är att det inte finns någon större integrationsvilja från någon part, skriver Leif Kullberg.
I Socialdemokraternas nya folkblandningspolitik förnekar man att avsikten är att smeta ut invandringens baksidor med segregation och kriminalitet över hela landet – även i välfungerande villamiljöer.
Än mer anmärkningsvärt och verklighetsfrämmande är Socialdemokraternas tro på att byggandet av villor och radhus i utanförskapsområden ska leda till inflyttning av familjer med arbeten. Redan idag flyttar många mer ekonomiskt starka familjer ut från dessa utanförskapsområden, bland annat för att ge sina barn en bättre miljö och för att visa på sin framgång i det nya landet. Familjer som genom hårt och framgångsrikt arbete har möjlighet att flytta in i en villa i ett mera etniskt svenskt bostadsområde integreras dock sällan, då man fortsätter med sin egen livsstil och sina egna värderingar med fördragna persienner och ett obefintligt agerande med sina grannar.
Ju fler utländska familjer som flyttar in, desto mer sjunker värdet på villorna i området, och allt fler etniska svenskar flyttar ut intill den dag ett nytt segregerat utanförskapsområde bildats. Fast denna gång i ett villakvarter.
Socialdemokraterna gör gällande att cirka 40 procent av de idag boende i utanförskapsområden behöver flytta ut och ersättas med familjer med arbeten. Naturligtvis innebär det att då måste dessa 40 procenten flytta in i välfungerande svenska bostadsområden, och därmed sätta sin negativa prägel på dessa områden.
Oavsett hur många arbetande familjer som mot förmodan flyttar in så är och förblir dessa utanförskapsområden just utanförskapsområden. Kriminaliteten flyttar inte ut – den får bara en bredare rekryteringsbas. Skolorna och deras resultat blir inte bättre – merparten av eleverna är fortfarande mindre intresserade av utbildning. Det enda som blir bättre i utanförskapsområden är statsfinansierade verksamheter inom idrott och fritidsgårdar – men till vilken nytta?
Socialdemokraterna motsätter sig EBO- lagstiftningen (lagen om eget boende) där invandrare själva kan välja var man vill bo. Detta som ett försök att motverka social dumpning av människor som lever på försörjningsstöd från rika kommuner till fattigare kommuner med hög arbetslöshet. Dock har Socialdemokraterna inget svar på var dessa människor som lever på försörjningsstöd då ska kunna ha råd att bo, och hur de då ska ha råd med högre hyror än vad man kan få i utanförskapsområdena. Där får man dessutom leva med sin släkt och med människor med samma värdegrund.
Tyvärr är det nog så att den politiskt implementerade och ogenomtänkta massinvandringen till Sverige innebär att landet permanent delas mellan utanförskapsområden där invandrare känner sig som hemma, kriminalitet,
fattigdom och trångboddhet råder, och etniskt svenska välmående
bostadsområden.
Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson Lawen Redar har själv gjort klassresan från att vara bosatt i ett utanförskapsområde. Mot bakgrund av hennes och partiets politik måste man fråga sig varför hon inte stannade kvar – speciellt som hon nu begär att andra ska göra det och även är beredd att ge akademiker förtur till bostäder i utanförskapsområden.
Leif Kullberg
