I Tyskland har en grupp forskare undersökt frågan med hjälp av skådespelerskor. Det visar sig att främlingar var mindre benägna att hjälpa skådespelerskor med ursprung i Mellanöstern när de bar slöja än när de inte bar slöja. Men skillnaderna försvann när skådespelerskorna som bar slöjor uttryckte en västerländsk attityd till jämställdhet.
I studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften American Journal of Political Science placerade forskarna ut skådespelerskor på järnvägsstationer i 25 olika tyska städer. Hälften av skådespelerskorna härstammade från Tyskland och hälften från Mellanöstern, men alla pratade flytande tyska utan en märkbar brytning.
Varje experiment började med att en skådespelerska drog uppmärksamhet till sig själv genom att närma sig en bänk och fråga de som satt på den om det var möjligt att köpa biljetter på tåget. Kort därefter fick hon ett telefonsamtal. Innehållet i samtalet var förutbestämt och följde ett av tre scenarier.
I två av scenarierna diskuterade skådespelerskan en syster som valt att jobba i stället för att stanna hemma och ta hand om sin man och sina barn. I ett av dessa uttryckte skådespelerskan sin besvikelse över systerns val och i det andra sitt stöd. Slutligen, så diskuterades i det tredje scenariot ett neutralt ämne. Samtliga scenarier hade det gemensamt att skådespelerskan pratade så pass högt att alla de som stod i närheten kunde höra vad hon sa.
Mot slutet av samtalet gick en påse som skådespelerskan bar på ”sönder” och ett antal citroner föll till marken. Observatörer som iakttog experimentet på avstånd antecknade om någon, och vilka, av de ovetande främlingarna som befann sig i närheten hjälpte till att plocka upp citronerna.
Skådespelerskorna med tyskt ursprung spelade bara en roll, medan skådespelerskorna med ursprung i Mellanöstern växlade mellan två olika roller. I den ena rollen bar de samma typ av (neutrala) klädsel som sina kollegor med tyskt ursprung och i den andra rollen bar de en slöja av typen hijab som täckte håret, men inte ansiktet. Samtliga skådespelerskor spelade dock (vid olika tillfällen) alla tre scenarierna.
Med andra ord så kunde forskarna observera och jämföra vad som hände i nio olika typer av interaktioner. Eftersom proceduren upprepades 1 830 gånger, så observerades varje typ av interaktion ungefär 200 gånger. Totalt observerades 3 797 främlingars agerande.
Det visar sig att dessa var mindre benägna att hjälpa kvinnor med ursprung i Mellanöstern som bar hijab än kvinnor med ursprung i Mellanöstern utan hijab. De förstnämnda fick hjälp i 67,6 procent av de observerade fallen och de sistnämnda i 74,5 procent av fallen. Enligt forskarnas definition så är det bevis på diskriminering.
Däremot fanns det inte någon märkbar skillnad i hur ofta främlingarna hjälpte skådespelerskorna med tyskt ursprung och de med ursprung i Mellanöstern utan hijab. Med andra ord så observerades ingen etnisk diskriminering.
När forskarna jämförde de tre olika scenarierna för skådespelerskorna som bar hijab, så fanns betydande skillnader. Skådespelerskor som bar hijab och uttryckte sin besvikelse över att systern valde att jobba fick bara hjälp i 62,8 procent av fallen, medan de som uttryckte sitt stöd för systerns val fick hjälp i 73,2 procent av fallen.
Skådespelerskor med tyskt ursprung fick hjälp i 75,9 procent av fallen när det uttryckte sitt stöd för systerns val och för dessa fanns det inga noterbara skillnader mellan de olika scenarierna.
Med andra ord, så fanns det inte några tydliga tecken på att kvinnor med slöja diskriminerades om de uttryckte västerländska attityder till jämställdhet.
Mer detaljerade analyser visade dock att effekten av diskriminering av att uttrycka västerländska attityder till jämställdhet främst härrörde från de kvinnliga främlingarna. Dessa slutade att diskriminera skådespelerskorna som bar hijab när de uttryckte västerländska attityder, medan mäns beteende var opåverkat.
Läs även: Alla vägar bär till Rom
Läs även: Smink redan för 6 000 år sedan?
