En stor del av den svenska debatten om islam bygger på en grundläggande begreppsförvirring. Islam och islamism behandlas ofta som om de vore samma sak. Resultatet blir att kritik mot en politisk ideologi uppfattas som kritik mot en religion – samtidigt som politiska projekt kan presenteras som religiös identitet som ska normaliseras i ett multikulturellt samhälle under hänvisning till religionsfrihet. För att förstå dagens debatt måste denna förväxling brytas.

Förväxlingen sker från två håll. Vissa debattörer beskriver islam i sig som ett politiskt system. Andra undviker att analysera islamistiska ideologier av rädsla för att stigmatisera religiösa minoriteter.

Båda positionerna leder till samma resultat: begreppsförvirring.

Men islam och islamism är inte samma sak. De är två olika fenomen.

Islam är en religion

Islam är en världsreligion med över en miljard anhängare. För de flesta troende handlar religionen om bön, fasta, pilgrimsfärd och en personlig relation till Gud. Genom århundradena har olika rättsskolor, teologiska traditioner och mystiska rörelser utvecklat olika tolkningar av religionens innebörd. Det har aldrig funnits någon fullständig enighet om hur islam ska förstås – varken teologiskt eller politiskt.

Redan under islams tidiga historia uppstod konflikter om religionens politiska betydelse. Striden om vem som skulle efterträda profeten Muhammed bidrog till splittringen mellan sunniter och shiiter. Även frågor om skatt och politisk auktoritet ledde till väpnade konflikter under de så kallade riddakrigen efter Muhammeds död.

Dessa konflikter visar att relationen mellan religion och politisk makt har varit omstridd från början.

Teologer, jurister och religiösa ledare har därför genom historien tolkat religionens samhälleliga roll på olika sätt. Vissa betonade religiös lag och juridik, andra betonade personlig fromhet och andlig erfarenhet.

Tolkningsstrider i den religiösa traditionen

Koranen innehåller både tydliga och svårtolkade verser. Detta har historiskt gett upphov till omfattande diskussioner om hur texten ska förstås.

Under profetens liv kunde nya verser ersätta tidigare verser. Efter hans död utvecklades olika tolkningsprinciper där vissa bud betraktades som tidsbundna eller kontextuella. Konsekvensen blev att olika teologiska traditioner utvecklade olika sätt att tolka texten.

Vissa betonade allegorisk och symbolisk tolkning, medan andra insisterade på en mer bokstavlig läsning.

I stora delar av den muslimska världen utvecklades samtidigt starka mystiska traditioner, ofta förknippade med sufismen. Där låg religionens centrum inte i politisk makt utan i andlig erfarenhet.

Utöver de teologiska traditionerna har islam i många samhällen också utvecklats som folkreligion. Lokala traditioner, äldre trosföreställningar och sociala strukturer har blandats med religiös identitet.

Islam är därför inte ett enhetligt system. Den rymmer många tolkningar och religiösa erfarenheter.

SE ÄVEN: REPLIK: Det är farligt att sudda ut gränsen mellan islam och extremism

Islamism är en politisk ideologi

Islamism är något annat än en religion.

Islamismen är en modern politisk ideologi som växte fram under 1900-talet. Den bygger på föreställningen att det finns en enhetlig och normativ ”sann islam” som inte bara reglerar individens religiösa liv utan även ska utgöra grunden för statens lagstiftning och samhällsordning. Därmed reduceras den historiska mångfalden av teologiska tolkningar till ett politiskt projekt.

Islamismens mål är därför inte i första hand personlig fromhet utan politisk makt. Religionen blir ett politiskt program för hur samhället ska styras.

Historiskt har islamistiska ideologer ofta hänvisat till äldre föreställningar om religiöst ledarskap, som kalifatet, för att legitimera politiska projekt. Men islamismen är i grunden en modern ideologi som försöker omvandla religion till ett politiskt system.

SE ÄVEN: DEBATT: Islam – en politisk ideologi förklädd till religion

Två olika begrepp – också språkligt

Skillnaden mellan islam och islamism är inte bara analytisk. Den finns också i språket.

På arabiska är ”al-islām” namnet på religionen. Islamism betecknas däremot ofta som ”islāmiyya” eller ”al-islām al-siyāsī” – politisk islam.

Det är alltså två olika begrepp.

Att blanda ihop dem är ungefär lika missvisande som att likställa kristendom med kristen teokrati eller judendom med religiös nationalism. Religion och politisk ideologi är inte samma sak, även när ideologin använder religiösa symboler.

SE ÄVEN: Gustavsson: Ja till blågul islam!

En nödvändig distinktion

Att skilja mellan islam och islamism är därför inte ett sätt att misstänkliggöra religion. Det är tvärtom en förutsättning för att kunna föra en seriös diskussion.

Religioner innehåller många tolkningar och traditioner. Politiska ideologier försöker däremot organisera makt och samhällsordning.

När dessa två nivåer blandas samman blir både religionen och politiken svårare att förstå.

Den avgörande distinktionen är därför enkel:

Islam är en religion.

Islamism är en politisk ideologi.