Ljudböcker verkar avkräva – gudarna ska veta att jag gjort mina tappra försök – ett slags koncentration som jag verkar sakna. Lägg därtill saknaden som infunnit sig närhelst jag försökt lyssna på en ljudbok; saknaden efter en riktig bok.

”Riktig bok” ska här inte avläsas som något snobbigt värdeladdat. Det är bara sunt förnuft att förstå att en bok och en ljudbok är två olika medier. Detta tycks dock vara långt ifrån självklart för alla. Att säga en sådan sak som att varannan bok i Sverige som konsumeras är en ljudbok – ja, det är många som uttryckt sig så i en nyligen gjord konsumentundersökning – är ungefär lika befängt som att säga att de flesta böcker som konsumeras är filmer.

Hur medierna bok och ljudbok skiljer sig i fråga om inlärning har under den senaste tiden intresserat mig i ljuset av den återkommande och smått rasande debatten kring boken kontra ljudboken. Och jo, som bokslukare av enbart riktiga böcker har jag varit uppriktigt nyfiken, öppensinnad och opartisk i mitt undersökande.

Det jag funnit har dock föga förvånat mig; både boken och ljudboken har sina egna för- och nackdelar.

Rent spontant och genom egen praktisk erfarenhet tänker nog många att boken har en stor fördel ur inlärningssynpunkt genom sina rumsliga och fysiska egenskaper. Mycket forskning visar att så är fallet.

Läs även: Evert Taubes formande år i Malmö

Man har bland annat kunnat påvisa att våra ögonrörelser under läsning är regressiva, det vill säga att våra ögon omedvetet under läsning ständigt går tillbaka i texten och på så viss effektivt kontrollerar och får bekräftat vad vi läst. De flesta som är läskunniga förstår nog vad jag pratar om här. När vi läser en bok kan vi också så klart medvetet alltid gå tillbaka i en text obehindrat.

Detta är så klart fördelaktigt ur ett inlärningsperspektiv. Dessa saker är omöjliga att få till med en ljudbok, vilken helt saknar bokens rumsliga och fysiska egenskaper. Man kan visserligen spola tillbaka i en ljudbok, men det blir ju bara ett aber som man kunde bli galen av mindre för.

Något som ofta glöms bort i sammanhanget är dock att det muntliga berättandet är betydligt äldre än det tryckta ordet. Kognitionsforskningen kan tydligt visa att när vi använder läsande som inhämtande av kunskap så använder vi delar av hjärnan som ifrån början inte utvecklats för att användas vid inlärning, men som vi efterhand lärt oss att använda på grund av läsningen. Vad en ljudboksälskare ägnar sig åt å sin sida är att lyssna, vilket är ett ursprungligt och medfött sätt att lära in på.

Läs även: Också filmmanus har en historia

Ljudbokslyssnande ökar knappast vår läsförståelse men väl vår lyssningsförmåga. Att vara en god lyssnare är alltid en bra sak att eftersträva ur ett inlärningsperspektiv. Till syvende och sidst är ju också alla vägar till kunskap och vidgade intellektuella vyer bra för oss, och ljudboken i sig är här givetvis inget undantag.

Dock, aldrig att förglömma: En bok är en bok och en ljudbok en ljudbok.

Tommy Gunnarsson