Familjen sitter inpackad i semesterbilen på väg mot Bornholm och väntar på att stenar skall träffa framrutan. Vi har just nått fram till den ökända sträckan på E65 mellan Malmö och Ystad, där okända förövare kastar sten mot förbipasserande danska bilar. Därför att de kan. Därför att polisen inte kan gripa dem. Därför att förövarna övar sig på krig.

Men vi har tur. Vandalerna har tydligen gått hem och vi kan passera utan att bli angripna, så som nästan hundra bilar har blivit det sedan attackerna började tidigare i sommar. Det är det nya normala i Sverige. Allt kan hända. Det slumpmässiga våldet kan drabba dig och din familj också när du sitter tryggt och skönt i din bil med svensk popmusik i radion.

När vi nått Bornholm i Östersjön drabbas vi dock av en annan överraskning, nämligen nyheten om att den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg har underkänt den danska statens regler för familjeåterförening. Således anser domstolen i en ny dom att det var en kränkning av de mänskliga rättigheterna att en syrisk immigrant, som kom till Danmark och fick så kallad tillfällig skyddstatus 2015, skulle vänta i tre år för att få rätt till familjeåterförening.

Läs även: Danska bilister utsätts för stenkastning i Sverige

Treårsregeln antogs av det danska Folketinget 2016. Bakom den stod en majoritet av Venstre, Dansk Folkeparti, Liberal Alliance, De Konservative och Socialdemokratiet. Tanken var naturligtvis att bromsa invandringen till Danmark.

– Av de sjutton domarna var det sexton som sade att rättighetssystemet som vi har för flyktingar är helt galet och något av ett skämt, säger Christian Dahlager, syrierns advokat, till Jyllands-Posten.

I Danmark väcker domen vrede och ses som bevis för att människorättsregimen i EU bestämmer över danska lagar och tvingar fram universalismen i juridiken just därför att den möter politiskt motstånd i en lång rad europeiska länder.

Ytligt sett är det juridik mot politik. Vad väger tyngst? Sjutton domare nere i en fransk stad, eller de folkvalda politikerna? Men juridiken är naturligtvis inte bara neutral och objektiv. Juridiska beslut ingår i det löpande politiska sammanhanget och Europadomstolen är givetvis inget undantag. Domarna vet mycket väl vad de gör. Och de gör det i alla fall.

Medan politiker och opinionsbildare till vänster om socialdemokraterna skäms över att Danmark inte lever upp till Europadomstolens logik, kritiserar politiker och opinionsbildare till höger om socialdemokraterna domstolens ingrepp i dansk politik. Och sossarna upplever att de har hamnat mitt i smeten. De kan inte längre fortsätta att ducka.

Också socialdemokraterna måste konstatera att de abstrakta mänskliga rättigheterna – framförda av vänstern, invandringsindustrin och juristerna i Strasbourg – har avlöst konkreta medborgarrättigheter. Vi har låtit miljoner av kulturellt främmande människor invandra till Europa och inbillat varandra att de kommer att bli som oss. Den globala retoriken övertrumfar lokala val och beslut. Migrationen står över nationen. Fötter betyder mer än rötter.

Läs även: Gudmundson: Sveriges verkliga kris

Det är universalismen, kommer kanske några att säga, vänj dig! Men det kommer knappast att ske utan protester och ilska i Danmark, där det nationella projektet föddes med moderniteten. Författaren och kommentatorn Kasper Støvring påminner i sin kommande bok Fragmenter fra malstrømmen om att antalet nationalstater har fördubblats sedan andra världskriget och om de homogena staterna förstörs kan historien börja om från början, med våldsamma strider, utrensningar och inbördeskrig.

Frågan är inte längre vem som kastar första stenen. Frågan är snarare hur vi kränger av oss universalismens ok och bekämpar den växande hemlöshet som globaliseringen för med sig.

Läs även: Fem medlemmar ur Dödspatrullen fälls för dubbelmordet i Danmark