Sommaren och hösten 1988 genomfördes tusentals avrättningar av politiska fångar i Iran. Människorättsaktivister uppskattar att mer än 30 000 personer kan ha avrättats i landet i ett av de värsta folkrättsbrotten sedan andra världskriget.

Bakgrunden var att den väpnade, revolutionära oppositionsgruppen Folkets mujahedin hade genomfört attacker mot Iran från irakiskt territorium i samarbete med den irakiska armén. Irans dåvarande högste ledare Ayatollah Khomeini svarade med att utfärda en fatwa där han beordrade att alla de som satt i fängelse och som sympatiserade med rörelsen skulle avrättas.

Blixtsnabba dödsdomar

Tusentals människor som i många fall redan dömts i domstol ställdes nu framför en panel – av fångarna kallad dödskommittén – som blixtsnabbt avgjorde om en person fortfarande kunde anses sympatisera med Folkets mujahedin eller andra vänsterorganisationer. De som ansågs skyldiga hängdes från lyftkranar. Andra sköts ihjäl.

Läs även: Debatt: Irans demonstranter behöver omvärldens stöd

Hamid Noury åtalas för sina handlingar i Gohardasht-fängelset ett par mil nordväst om Teheran. Där arbetade han som assistent till fängelsets åklagare, som fattade beslut om allting från huruvida fångar skulle få träffa sina familjemedlemmar, till om och hur de skulle straffas.

– Han och hans chef bestämde vem som skulle skickas in till den så kallade domstolen, eller dödskommittén, säger Iraj Mesdaghi.

I tio år satt Iraj Mesdaghi i Gohardasht-fängelset. Han minns fortfarande hur han brukade sitta i korridoren som löper genom fängelset – av de fängslade kallad dödskorridoren – och vänta på att Hamid Noury skulle komma in och ropa namnen på de man hade beslutat skicka till hängning. Fångarna gick på rad med ögonbindel, med ena armen på personen framför dem.

Efter att ha följt med ut till avrättningsplatsen ska Hamid Noury ofta ha firat genom att bjuda fångvaktarna på bakelser och kakor. Vid åtminstone ett tillfälle ska han ha erbjudit fångarna kakorna.

– I persisk kultur när man är väldigt glad och firar något så erbjuder man människor kakor. Det finns ett uttryck som kan översättas som ”gör din mun söt”. Han sade det till oss flera gånger.

Iraj Mesdaghi tror att åtminstone 450 personer – förmodligen fler – avrättades i Gohardasht-fängelset.

Lurades att erkänna

Flera vittnen uppger att de till en början inte fick förklarat för sig vad den nya kommittén fattade beslut om. Tvärtom ska Hamid Noury ha sagt till dem att det handlade om en kommitté som skulle fatta beslut om tidiga frigivningar, och att det därmed inte skulle vara några problem att erkänna att man sympatiserade med Folkets mujahedin. På så sätt ska flera personer ha lurats att göra erkännanden som sedan ledde till deras avrättning.

En vecka gick innan det hade spritt sig bland de fängslade att kommitténs syfte var att döma människor till döden. Iraj Mesdaghi såg aldrig själv platsen där avrättningarna utfördes, men hotfulla kommentarer från Hamid Noury fick honom att förstå att det handlade om hängningar.

– Jag kommer att ge dig den sista sparken i magen, ska han ha sagt.

Han ska även ha varit inblandad i tortyr, och bland annat skickat människor till ett ökänt rum som gick under namnet ”gaskammaren”.

– Att motionera tillsammans var förbjudet. När det hände tog de 50 eller 60 personer till ett rum utan några fönster och satte en filt under dörren. Efter några minuter fanns där knappt någon luft.

I den iranska sommarhettan svettades de instängda så att golvet blev helt blött, och flera vittnen beskriver i förhör hur de hade svår dödsångest. När de efter ett par timmar släpptes ut misshandlades de. När en annan fånge dömdes till piskning säger Iraj Mesdaghi att han själv räknade till att Hamid Noury utdelade mer än 100 piskrapp.

Omfattande bevis

Att rättegången genomförs i Sverige beror på att Hamid Noury i november 2019 reste hit för att lösa en familjekonflikt. Principen om universell jurisdiktion ger ett land rätt att åtala en person från en annan del av världen om det handlar om allvarliga internationella brott som – i det här fallet – folkrättsbrott.

Det var inte första gången han reste till Europa sedan massavrättningarna 1988, men det här var första gången som myndigheterna visste vem han var.

Rättegången inleds den 10 augusti och väntas pågå till mitten av april. I åtalet listas mer än 30 personer som målsägande, och ytterligare ett antal personer som suttit fängslade i Gohardasht kommer att medverka som vittnen.

Läs även: Iran: Okej att avrätta minderåriga förbrytare

”Folkrättsbrottet är att bedöma som grovt eftersom ett mycket stort antal
personer avrättats, torterats och utsatts för omänsklig behandling under
synnerligen grymma former”, skriver kammaråklagare Kristina Lindhoff Carleson i åtalet.

Förundersökningen är på flera tusen sidor, och bara förhören med Hamid Noury utgör mer än 700 sidor. Där hävdar han bland annat att han måste ha blandats ihop med någon annan, att han själv inte jobbade i det aktuella fängelset, samt att inga personer från Folkets mujahedin dömdes till döden enbart på grund av sina åsikter.

Politisk sprängkraft

Fallet är politiskt känsligt eftersom Irans blivande president Ebrahim Raisi av flera människorrättsorganisationer har pekats ut som att ha varit särskilt aktiv inom de kommittéer som efter bara några ja- eller nejfrågor skickade människor till döden.

I slutet av juni sade FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Iran, Javaid Rehman, att hans medarbetare sammanställt omfattande bevisföring som de kan tillhandahålla om FN:s råd för mänskliga rättigheter, eller någon annan internationell organisation, skulle vilja utreda Ebrahim Raisis medverkan i massavrättningarna.

Den blivande presidenten hävdar att han bara genomförde planer som beslutats av Ayatollah Khomeini.

Frågans politiska sprängkraft är något som alla de som nu vittnar mot Hamid Noury är väl medvetna om. De flesta har familjemedlemmar och släkt som är kvar i Iran, där de nu kan drabbas av regimens olika påtryckningsmedel.

– Min familj i Iran har ringt mig och bett mig att inte medverka i den här rättegången, och jag vet att det beror på att de blivit pressade, säger Iraj Mesdaghi.

Själv har han försökt bearbeta det som hände honom under åren i Gohardasht-fängelset genom att skriva flera böcker om den iranska regimens övergrepp mot befolkningen, och på andra sätt försöka rikta omvärldens uppmärksamhet mot det som hände i Iran 1988.

Slumpmässiga beslut

Eftersom Hamid Noury figurerar i några av böckerna ingår de som bevisföring i det nuvarande fallet. Där framgår hur slumpmässiga avrättningarna kunde vara.

I boken ”Varken leva eller döl” beskriver Iraj Mesdaghi hur en fånge förs till kommittén medan bödlarna äter lunch. Han placeras då tillsammans med personer som har dömts till döden och ska föras till avrättningsplatsen.

”Efter lunch kallade domstolen igen på (honom) att föras in i domstolsalen. (Noury) blev medveten om att det hade skett ett misstag och gick omedelbart till avrättningssalen. Men när han nådde in dit hängde redan (mannen) i galgen”, skriver han.

Mohammad Zand, en annan målsägande som skrivit om sina erfarenheter, beskriver hur nära han själv var att bli avrättad. ”Jag skulle också ha blivit avrättad men de hade tappat bort mina avrättningspapper”, skriver han.

Kritiserar Folkets mujahedin

De många målsägandena och vittnena har idag olika inställning till Folkets mujahedin. Iraj Mesdaghi tillhör de som inte längre sympatiserar med organisationen, som var populär bland unga iranier ur medelklassen efter revolutionen eftersom den sade sig stå för demokrati och en modernare syn på islam.

– Deras ledning är inte demokratiskt vald, den går inte att byta ut eller att kritisera. Det är som en religiös sekt, säger han.

Läs även: Ny president i Iran – ”ultrakonservativ”

Ebrahim Raisi kommer som iransk president att ha diplomatisk immunitet om han lämnar landet. Men om Hamid Noury fälls i den svenska rättegången så råder det ingen tvekan om var Iraj Mesdaghi tänker lägga sitt fokus härnäst.

– Då måste vi rikta in oss på hans chef, Ebrahim Raisi. Hur skulle det kunna vara möjligt att Hamid Noury döms till fängelse medan hans chef är president i ett land och välkomnas till andra länder? säger han.