Under flyktingkrisen 2015 sökte sig mer än en miljon flyktingar och migranter till EU från länder som Syrien, Afghanistan, Irak och Eritrea. Idag är bilden en helt annan – och det beror framför allt på EU:s omstridda avtal med Turkiet.
Det höga flyktingmottagandet 2015 ledde till att EU i mars 2016 ingick ett avtal med Turkiet som i praktiken har stoppat de stora flyktingströmmarna längs den turkiska gränsen. Året därpå anlände 185 000 personer, följt av 123 000 personer 2018.
När knappt ett halvår har gått av 2021 har bara drygt 35 000 migranter korsat EU:s gräns, enligt siffror från UNHCR som sammanställts av Berlingske.
Läs även: Migrationsforskare: Osannolikt att EU-länderna gör som Danmark
Jämfört med 2015, då så gott som alla kom från Syrien, Afghanistan, Irak och Eritrea, har även de vanligaste ursprungsländerna förändrats.
Trots fortsatta konflikter och våldsdåd i Syrien, Afghanistan och Irak så dominerar inte de länderna längre listan med ursprungsländer. Syrier utgör åtta procent av ankomsterna, vilket gör dem till den tredje största gruppen.
Den näst största gruppen utgörs av tunisier, och det vanligaste ursprungslandet är nu Bangladesh. Gemensamt för många av de tio vanligaste ursprungsländerna är att personer därifrån väldigt sällan beviljas asyl. För bangladeshier och tunisier beviljas mindre än 10 procent av ansökningarna. Motsvarande siffra för syrier är cirka 90 procent inom EU.
Enligt Hans Lucht, migrationsforskare vid Danska institutet för internationella studier, DIIS beror den ändrade sammansättningen på olika tryck på de olika flyktingrutterna. Idag är det förhållandevis fler som korsar Medelhavet mellan Libyen och Italien, och färre som gör det i den östra delen av Medelhavet, vilket beror på EU:s avtal med Turkiet.
Läs även: Greklands nya vapen mot migration: Ljudkanoner
Det innebär att färre människor från Syrien och Afghanistan kommer till Europa, och fler från Afrika. Även personer från Bangladesh använder Libyen som transitland.
– Det är en lång, dyr och farlig rutt. Men Bangladesh har en lång tradition av migration och en välutvecklad smuggelindustri, kombinerat med stor fattigdom, särskilt på landsbygden, säger Hans Lucht till Berlingske.
Medan flyktingar i stor grad söker sig till nordeuropeiska länder som Sverige, Holland och Tyskland är det betydligt vanligare bland personer utan asylskäl att stanna i Sydeuropa, där det finns fler jobbmöjligheter för personer som uppehåller sig i landet olagligt.
En anledning till att Bangladesh nu är det vanligaste ursprungslandet är att ekonomin har försämrats i Gulfstaterna, där många bangladeshier arbetar för låga löner under svåra förhållanden.
Enligt landets myndigheter tvingades Bangladesh mellan 2005 och 2018 hämta hem drygt 33 000 avlidna migranter och gästarbetare.
Läs även: Per Brinkemo: Tio år sedan upproren i Mellanöstern – som aldrig var någon ”vår”
